Citat:
Ursprungligen postat av
Socialdarwinist
Du ska inte tro på ett enda ord, vad den ideologiskt förvirrade Aegishjalmr inbillar dig. En sak kan du vara säker på, att när det verkligen gäller, så kommer familjefadern Aegishjalmr vara den förste att lysa med sin frånvaro, när våldet är den avgörande faktorn.
Att den uttalat kompromisslöse Aegishjalmr enbart är tuff i teorin och i verkligheten är den förste att fly med svansen emellan benen kan vi vara säkra på, när det verkligen gäller.
Men du och jag har ingen mindre än Adolf Hitler vid vår sida, när vi förespråkar den parlamentariska vägen. Allt är beskrivet i Mein Kampf och dess ideologiska överväganden, varför vi bör underkasta oss parlamentarismens krav, även om vi inte tror på dem, att de är övertygande.
För detta är vårt trumfkort, att vi har der Führer på vår sida och att Aegishjalmr enbart är en ideologiskt avvikande individ att skratta åt.
Är helt övertygad om att man måste verka även inom de ramar som tyvärr idag ligger ganska cementerade om man vill komma någonstans. Det vill säga inom det demokratiska systemet. Partimässigt, parlamentariskt. Det kanske inte är så makten kommer göra sig möjlig att nå, utan på ett annat vis, det vet vi inte. Men att lämna ute ett möjligt scenario (parlamentarism) att kunna nå makt, eller åtminstone kunna bli synliga och väcka så mycket människor som möjligt, det är för mig helt verklighetsfrånvänt. Det kan mycket väl bli så att möjligheten först kommer under en sorts systemkollaps, men att då komma några hundra, eller ens tusen, ur en skog och gripa makten, jag tror inte på det helt enkelt. Man måste också ha, en närvaro och så stark existens som möjligt inom det rådande systemet. Inte bara arga unga män. Man måste bygga i breda folklager som jag skrev tidigare. Det innebär dagens fattiga, och dagens medelklass. Det är andra tider, andra förutsättningar, det vet jag, men NSDAP byggde från sju man, till miljoner, innan maktövertagandet. Dom hade aldrig tagit makten med 1000, 2000, 3000 man, ens under en riktig systemkollaps.
Även vi skulle utgå från att en systemkollaps kommer, där en möjlighet till makten öppnar sig, är det fortfarande så att det kommer krävas en välkänd och stark kraft, för att gå in och ta makten. Med stark kraft, pratar jag inte om enbart ideologin som sådan, utan om tiotusentals, gärna hundratusentals, helst upp mot en miljon, anhängare och medlemmar. Det är min starka övertygelse. Då går det inte ligga med några hundra man i faggorna och vänta.
Så även om jag förstår Aegishjalmrs syn och poänger, tror jag inte alls på att inte använda det nuvarande systemet där det kan användas för egen vinnings skull.
I juli 1932, röstade 37,3% av valdeltagarna i ett helt demokratiskt val på NSDAP. De siffrorna hade varit ett helt solklart största parti i Sverige idag. Då har man byggt som man ska. Jag säger inte att en rörelse, ett parti, i Sverige idag, måste nå den siffran. Men man måste åtminstone finnas med och verka inom detta system. Hur mycket man än föraktar det. Annars tror jag inte det finns någon chans.
En revolution kräver inte bara en stark medlemskader, utan även ett starkt stöd i åtminstone breda folklager. Det stödet, kan man inte räkna med ska komma helt som ett resultat av själva systemkollapsen, det måste byggas så mycket som möjligt redan innan. På
alla sätt möjliga.
