Citat:
Nej, jag behöver inte säga svarting i TV. Däremot så vill jag gärna kunna rösta på vad jag vill utan att få sparken från mitt jobb och bli utesluten av mina vänner. Nej det är sant men det är långt mer demokratiskt än något annat land i världen. De enda som kanske kan konkurrera är väl våra grannar i Norden.
Och din invändning kommer så klart att vara att du inte får säga svarting i TV så din yttrandefrihet är styrd
alltså va fan,
Och din invändning kommer så klart att vara att du inte får säga svarting i TV så din yttrandefrihet är styrd
alltså va fan,Sverige är inte en demokrati när man är mer rädd för vad ens vänner ska tycka om vad man röstar på istället för hur vad man röstar på ska förändra Sverige.
Citat:
De som stod till vänster (i Sverige: V och sossarnas vänsterflygel m fl) ville inte bli sedda som förlorare, jag tror att det var en avgörande faktor. När det blev uppenbart att Sverige inte skulle lämna EU inom överskådlig framtid sågs det som don-quijoteri att stå kvar på en "frihet och politiskt arbete med det egna landet som bas"-position. istället blev flertalet av dem EU-kramare.
Dessutom: sedan Sovjet och östblocket hade fallit har det varit en fortgående uppblandning av reguljära marxister (vänstersossar/kommunister) och anarkister. Under hundra år fram till 1989 var den som stod ute till vänster i stort sett tvungen att välja mellan Marx oich Bakunin, men idag kombinerar många dem utan att riktigt tänka efter (och detta eftersom det inte finns någon tydligt kommunistisk stormakt att förhålla sig till längre: Kina är det ju ingen som tar på allvar i den rollen). Med den här uppmixningen rök också mycket av de realistiska insikter om makt, gränser, nationell kontroll och lagar som hade funnits inom den marxistiska vänstern under 1900-talet. De flesta till vänster blev mer utopistiska, fladdriga och flummiga.
(jag lånar obesvärat denna passning från Sven-Eric Liedman)
Dessutom: sedan Sovjet och östblocket hade fallit har det varit en fortgående uppblandning av reguljära marxister (vänstersossar/kommunister) och anarkister. Under hundra år fram till 1989 var den som stod ute till vänster i stort sett tvungen att välja mellan Marx oich Bakunin, men idag kombinerar många dem utan att riktigt tänka efter (och detta eftersom det inte finns någon tydligt kommunistisk stormakt att förhålla sig till längre: Kina är det ju ingen som tar på allvar i den rollen). Med den här uppmixningen rök också mycket av de realistiska insikter om makt, gränser, nationell kontroll och lagar som hade funnits inom den marxistiska vänstern under 1900-talet. De flesta till vänster blev mer utopistiska, fladdriga och flummiga.
(jag lånar obesvärat denna passning från Sven-Eric Liedman)Tja, fladdriga och flummiga har de alltid varit, de röda, men knytit an till de gröna, "klimatet", globalismen och FN som möjlig organisation.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera