Tycker det är lite kul att tillämpa Kübler-Ross-modellen på SAS.
Nu är man någonstans mellan 1 och 2, om några veckor kommer kanske steg 3.
4 och 5 blir den långsiktiga uppbyggnaden av det kundförtroende man nu har tappat.
Citat:
1. Förnekelse. Består i medveten eller omedveten vägran att acceptera verkligheten och fakta. "Läkarna måste ha blandat ihop röntgenbilderna. För två månader sedan syntes ingenting på mammografin". Förnekelse är en försvarsmekanism och vissa människor kan bli låsta i detta skede. Men vanligtvis är det ett tillfälligt och snart övergående försvar. Det ersätts i allmänhet med en ökad medvetenhet om att närstående kommer att finnas kvar efter min död, och att jag kommer att lämna efter mig ett arv i form av ägodelar, immateriella känslor och personer som finns kvar efter döden.
2. Ilska. Det är vanligen stark vrede som bryter den förlamande känslan av chock och den starka försvarsmekanismen förnekelse. "Det är decennier av bitterhet i mitt ruttna äktenskap som gett mig cancer!" Ilska kan manifestera sig på olika sätt. Människor kan vara arga på sig själva, eller på sig själv och andra, eller bara på andra eller mera sällan på något samhällsfenomen. Det är viktigt att förbli fristående och ickedömande när man förhåller sig till en person som upplever ilska på grund av intensiv sorg och förlust.
3. Förhandling. Individen köpslår om huruvida den på något sätt kan skjuta upp eller fördröja döden. Vanligtvis förs förhandlingarna om en förlängd livslängd med en "högre makt" i utbyte mot en reformerad livsstil ("Jag ska bli en bättre människa och lovar att..."). Psykologiskt säger individen: "Jag förstår att jag kommer att dö, men om jag bara kunde göra något för att köpa mig mer tid ..."
4. Depression. Den döende personen börjar bli klart medveten om att döden är nära. På grund av detta kan den döende bli tyst, vägra ta emot besökare och tillbringa en stor del av sin tid med att gråta och sörja. "Jag är så ledsen, varför bry sig om någonting?", "Jag kommer att dö snart, så vad är poängen med någonting alls?" Kübler-Ross rekommenderar inte anhöriga och vänner att försöka muntra upp en person som befinner sig i denna fas. Det är en viktig tid av sörjande som måste bearbetas, och personen gör även tillfälliga utflykter till de tidigare stadierna av ilska och förhandling. Depression kan kallas "genrep inför döden". Depression är en sorts acceptans med stort känslomässigt engagemang. Det är naturligt att känna sorg, ånger, rädsla och osäkerhet när man går igenom detta skede. Till slut visar personen normalt tecken på att ha börjat acceptera situationen.
5. Acceptans. "Hur ska jag och mina närmaste hantera detta?" I detta sista skede börjar individen att komma till rätta med sin dödlighet. Detta steg varar olika länge beroende på personens situation. Människor som ska dö kan nå detta skede långt innan de människor de lämnar efter sig, som måste passera genom sina egna individuella stadier för att hantera sorgen, har hunnit dit.[3]
