Citat:
Ursprungligen postat av
sweintoo
Vet inte om jag tkr att tonåringar är mer ofria än ngn annan. De var snarare mer ofria som barn, som tonåring testar man olika tillhörigheter, testar sig fram i identitetssökandet.
Vad är fri, jag anser inte att den västerländske mannen har relationer som verktyg för att utvecklas utan detta är just biologiska faktorer, vänner är flocken, man skapar sig en relation/barn ur ren drift. Vet inte varför du vill särskilja västerländska och "primitiva" (vad nu det är) kulturer, visst är européer generellt kreativa och har dragit nytta av religionsfrihet och andra upplysningsideal, men även nationens "muskler" i form av vägbyggande, elektrifiering etc. Det individualistiska kan inte upprätthållas utan det kollektiva, den västerländske mannen har haft en lyx och "frihet" pga ekonomiska förutsättningar (och säkerligen en del genetiska fördelar). Är väl de primitiva kulturerna som har störst avsaknad av kommunism och nationalism.
Nationalism ser jag snarare som ett hyfsat styrelseskick, att man slår vakt om nationalstatens intressen. Man behöver inte hylla det egna, men det kan få finnas till som allt annat. Ger en stabil grund med gemensamma drag som just underlättar den individuella. Du tänker dig mer en världsregering? Eller inga länder öht? Tankar om välfärdsstaten? (som väl får ses som en premiss för denna individuella utvecklan?) En del socialism där också ju..
Tvärtom så är det just som så att "primitiva" personer identifierar sig med grupptillhörighet. Den moderna mannen är
mer självständig än dennes primitive föregångare, dock ännu inte helt individualiserad. Vi är fortfarande "stuck in the matrix", fortfarande vill vi inte röra oss utanför gruppens trygga ramar, och vi behöver bekräftelse från flocken. Men ju mer vi utvecklas desto mer självständiga blir vi. Den här barnsliga önskan om att få "tillhöra grabbarna", "vara en i gänget" och känna gemenskap är ej målet. Desto mer individualiserade vi blir desto högre och loftigare reser vi oss, och våra relationer till andra ur flocken blir mindre emotionella och mindre s.a.s. självcentrerade. Istället arbetar vi tillsammans mot visionen, det högre målet. Vid det stadiet är vi inte kompisar för att skydda varandra, eller bekräfta varandra, utanför att utvecklas och nå nya, gemensamma mål. Den moderna människan kommer aldrig någonsin i någon högre utsträckning vilja återförslavas i kollektivets kedjor. Nationen bör bestå naturligtvis, men den är och förblir ett verktyg för individens utveckling. Det är vår tids anda. Människan går igenom en fas som inte innebär så mycket att bekräftas av gruppen, utan att hitta sig själv, sin unika individualitet. Den sträcker sig långt bortom nations- eller klasstillhörighet, och denna process drivs av en hunger som inget annat än fullständig frigörelse kan stilla.
Huruvida en nation ska vara socialistisk eller inte vet jag ej. Jag skulle föredra att människan lär sig att stå på egna ben i så hög utsträckning som möjligt. Hon ska slitas bort från modersbröstet (samhället, välfärdsstaten, gruppen) och istället lära sig att flyga med egna vingar och hitta sitt unika jag. Många har redan uppnått detta men samhället befolkas fortfarande av en massa "sniglar" som sackar efter och helst vill flyga in i kollektivets bur. Alltså det huvudsakliga är att människans individualitetshunger, och inte barnsliga saker som värlslig ära, status bland världssamfundet etc. driver henne. Upplösningen av traditionella roller är mer ett symptom på en evolutionär impuls som just nu sveper som en stormvind genom världen. Om några hundra år kommer inte världen se ut som den gjorde för två hundra år sedan, med en hemmasittande kvinnor och konservativa nationalstater som bryr sig mer om flaggan än om eviga värden som måste få komma till uttryck. Människan blir mer individualiserad, mindre obunden, mer internationell och mer enig med alla - för när dem betydelselösa skillnaderna rivs ner återstår bara likheterna. Det är just denna enighet och jämlikhet som bara är möjlig om malplacerad identifikation med en specifik grupp når en ände. De utmaningar som mänskligheten kommer att stå inför i den närmsta framtiden är inte nation mot nation, men det är utmaningar som hotar hela vår planets överlevnad. Just därför bokstavligen brinner denna kaotiska och tillsynnes destruktivt radikala impuls alla västerländska samhällen just nu - för att förbereda oss på att tillsammans - oberoende av grupptillhörighet - möta framtidens utmaningar som hotar att förgöra oss alla. Ett krig var möjligt förr - då innebar ett krig endast en mycket begränsad förstörelse. Ett krig idag mellan stormakter skulle innebära slutet för oss alla, med all förmodan. Likaså klimathotet, knappheten av resurser, överbefolkning, pandemier, etc. Globalism och upplösningen av
skillnader är alltså symptom på en evolutionär impuls som i precis rätt läge kickat igång. Vi kommer säkert inte förrän om många hundra år ha ett internationellt samhälle men vi kan ändå med säkerhet säga att de kulturyttringar, nationsformer, klassmodeller, etc vi har idag kommer inte att finnas kvar. Allt detta styrs av naturliga krafter och lagar som ingen människa rår på.
