Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Precis som du skriver, om det skulle handla om ens egna närstående så skulle man nog se annorlunda på saken. Kanske inte tycka det vore ok att alla detaljer lämnas ut till hela befolkningen.
Det är egoistiskt och empatilöst att tycka att alla ska ha full insyn i tragedin.

Vi var många som såg rakt igenom trollet. Det var mycket enkelt eftersom hen inte var särskilt skicklig. Vi påtalade också detta för den lilla klick som köpte hen med hull och hår. Och, ja, föga förvånande så var det just samma personer som försökt att blunda för barnens sjukdomar och att Hanna mördade sina barn som ivrigt stred för och försvarade trollet. Helt klart valde man att blunda för de uppenbara hålen i hens berättelser, hens ständiga lögner och bortförklaringar, hens språk. Och ja, det råder ingen tvekan om att det säger något viktigt om en persons omdömesförmåga att inte bara låta sig förledas så enkelt, utan dessutom försvara och strida för det, bara för att det råkar stärka ens önskan om fallet.
Pinsamt, generande och klart aggraverande för de inblandade.

Visa då lite respekt för dessa människor.

Du menar att man inte heller ska få prata om 9/11, Palmemordet, Yara, Bobby, Kim Wall, skolskjutningar eller andra mord av respekt för mordoffren? Just anhöriga till mordoffer bruka tvärtom vara väldigt intresserade av att det som hände deras anhörige inte glöms bort. Man låter sig intervjuvas, besöker minnesplatsen, skapar en fond etc.

De mördade barnen i Bjärred är helt oskyldiga offer. Varför skulle det vara respektlöst att minnas dem eller vad som hände dem?
Mördare förtjänar ingen respekt.

[quote=Solglittret|70214872]Du menar att man inte heller ska få prata om 9/11, Palmemordet, Yara, Bobby, Kim Wall, skolskjutningar eller andra mord av respekt för mordoffren? Just anhöriga till mordoffer bruka tvärtom vara väldigt intresserade av att det som hände deras anhörige inte glöms bort. Man låter sig intervjuvas, besöker minnesplatsen, skapar en fond etc.

De mördade barnen i Bjärred är helt oskyldiga offer. Varför skulle det vara respektlöst att minnas dem eller vad som hände dem?
Mördare förtjänar ingen respekt.[/QUO
De anhöriga har naturligtvis inte glömt flickorna. Hur de sörjer och minns är inget som andra har med att göra. En familjetragedi går inte att jämföra med de fall du tar upp. Här är de döda även mördarna vilket gör det extra svårt för de anhöriga.

Att det skaver för dig beror med all säkerhet på att du inte kan ta till dig det lilla som polisen faktiskt gått ut med. Du vill ha det tillrättalagt till din egen högst personliga tes. Vi är nog några som anser att hänsyn till de anhöriga går före snaskig nyfikenhet. Familjen skulle säkert protestera om de inte fått veta varför, hur, när, hur föräldrarna tänkte osv. DE har fått sina svar - därför är det knäpptyst från dessa människor som dessutom har en så stor integritet att de inte ens vill prata med skvallertackan Höglund. De människor som faktiskt HAR personlig koppling till familjen och de anhöriga, säger inte ett pip.

Det fetade. Om du uppfattat mitt intresse för tråden som försvarade av något jag tidigare skrivit, har du helt fel.

Det finns ett antal detaljer som inte har redovisats och därför väcker frågor.

Detta med "senast sedd" bl.a.

Det andra är saknad information om Hannas närvaro hos Hansson när testamentet underskrevs.

En ortsbo skrev att h*n sett en notis i tidningen om skilsmässa Henkov-Brenton.

Går det att hitta i tidningens arkiv?

Tråden handlar framför allt om två mördade unga flickor. Det får vi inte glömma.

Hur kunde det bli så? Varför fick de inte leva?

Handen på hjärtat - om det hade gällt mina närstående - hade jag önskat få veta hur och varför, för att kunna bearbeta saknad och sorg. Även att FUP hade varit offentlig.

Barnamördare ska aldrig skyddas.

Edit. Hoppas att vi i tråden fortsätter att diskutera utan låga personangrepp på andra skribenter!

Precis som du, så tror jag att det pratades en hel del om den ovanliga familjen med två barn som fick skolundervisning i hemmet. Jag är alldeles övertygad om att människor i omgivningen pratade sinsemellan, att man funderade, undrade, utbytte tankar, antagligen såg en del signaler - men som du skriver, även om familjen uppmärksammades så tolkade man inte signalerna rätt.

Kanske fanns det de som övervägde att agera - men som inte vågade. Kanske var de rädda för att ha misstagit sig, eller så var de osäkra på om de "tänkte rätt;" befarade att deras iakttagelser inte skulle "räcka" för en orosanmälan, att de skulle anmäla "i onödan" och bara skapa mer lidande för familjen.

Detta är ingenting unikt för Bjärredsfallet, men det är ett viktigt område att sprida kunskap om, så att så många människor som möjligt har kunskap om hur man kan tänka och agera - både de som arbetar med utsatta elever och de som "bara" är medmänniskor.

Alla de frågor du skriver är viktiga, eftersom svaren kan leda till generaliserbar kunskap,som är aktuell inte enbart för Bjärred. Det är också många frågor som är fullt möjliga att besvara, eftersom de handlar om omgivningen. Vi kan aldrig titta in i hjärnorna på O och H, men vi kan studera hur omgivningen agerat eller inte agerat. Där finns kunskap att hämta, beträffande barn som riskerar att fara illa i sina hem. Och det behöver inte handla om att barn riskerar att bli dödade där hemma, för det händer lyckligtvis inte så ofta.

Jag tror de anhöriga vet hur och varför. Det är vi andra som inte vet.

Det är ju det som är pudelns kärna. Tack. De anhöriga vet - och de anhöriga ska ha svar på samtliga sina frågor. Både sådana som ställts, och sådana som inte ställts. Jag är övertygad om att de också fått de svaren. Och är det inte detta som är viktigt? JAG hade velat ha dessa svar, men jag hade inte varit intresserad att ge pöbeln i Flashback (inkl mig själv!) insyn i förundersökningen, som jag tror är, i vissa fall, otroligt personlig för de anhöriga.

You do the math.

Delar ur Höglunds bok och ett par citat från hennes blogg.

"När Moa kom till till Yvonne för sina pianolektioner var det oftast pappa Jonas som körde men det hände också att mamman körde Moa till lektionerna i Lund."

Från EHs blogg:
"Pappan hade i flera år en gång i veckan skjutsat sin dotter till pianolärarinnan för att hon skulle få lära sig att spela piano."

Flera år är två år.

Boken:
"Yvonne träffade Jonas Lykow regelbundet under två års tid eftersom det oftast var han som körde Moa till lektionerna, i varje fall under det första året."

Bloggen:
"Det hade tidigare alltid varit han som körde dottern till pianolektionerna men under tre månader i slutet av 2016 och början av 2017 var det istället mamman som körde dottern till pianolektionerna."

Tre månader minus följande:
De första gångerna sa de "bara hej och hejdå" till varandra. Karin verkade inte vilja prata så mycket."

"Föräldrarna satt hela tiden tysta på en soffa bredvid pianot medan Yvonne undervisade dottern."

"Visserligen hade det varit lite si och så med pianolektionerna under våren men Yvonne hade aldrig uppfattat att det berodde på att Moa var på väg att bli sjuk och därför inte längre kunde komma till lektionerna."

Sen sägs hon då ha öppnat sig mer och mer.
- om hur det är att ha trädgård.
- Att hon sagt att hon var au pair som ung i Orange county.
- Att hon ville ta en promenad en gång då Moa spelade.
- undrade vad Y tyckte om Dylans nobelpris.

En annan gång har hon ont när hon reser sig "Hon vill inte prata om det."

Y vill veta om A:s sjukdom och ställde frågor. Responsen var att H "tonade ner det där med ME diagnosen hos Agnes."
Hanna sägs svara:
"Det är inget allvarligt. Agnes har haft en infektion och har varit väldigt trött. Hon har fått nåt slags trötthetssyndrom."

Pianolärarinnan får således svar att att Agnes har trötthetssyndrom, inget allvarligt och tycker själv att A ser frisk ut:
" Jag uppfattade inte Agnes som sjuk."
Men tycker hon ska till BUP:
"Jag föreslog honom att han kunde söka hjälp för dottern hos barn- och ungdomspsykiatrin, BUP."

Finns knappt sakfakta och absolut ingen förtrolig relation - och kontakten är mkt kort.

"Träffade du Agnes nån gång?
Ja, svarar Yvonne. "Hon var här hos mig vid ett tillfälle tillsammans med pappan och Moa."

",Agnes hälsade bara kort på Yvonne och sa inte ett ord under den knappa timme hon vistades i Yvonnes hem."

" Så fort hon kom in i pianorummet kastade hon sig ner på soffan och började läsa i sin tjocka bok."

"Det som förvånade Yvonne vara att Agnes hade den där tjocka boken med sig som hon omedelbart började läsa i."

För att hon inte kollade mobilen.

"Agnes var allvarlig och lite tvär i sitt sätt."
(..) skärpt, allvarlig tjej."

"Hon var lite slarvigt klädd i mjukisbyxor medan Moa alltid var var fint klädd när hon kom till sina lektioner. Å andra sidan bär ju många ungdomar mjukisbyxor, så det kanske inte var så konstigt."

Pianolärarinnan kan absolut inte "begripa hur föräldrarna kunde hålla denna unga flicka inlåst hemma på dagarna utan särskilt mycket kontakt med omvärlden."

Agnes var "mycket allvarlig och på sin vakt hela tiden. Jag upplevde att hon inte hade lust att prata med folk hon inte kände. Jag skulle till och med beskriva henne som lite tvär och avvisande."

En fjortonårig som ingående granskas av en nyfiken gammal tant med uppenbart förutfattade meningar och ren nyfikenhet.

Med tanke på vad det prisade kronvittnet skrivit här förstår jag helt och hållet att Agnes tog avstånd.

J hade inte frågat vad hon hade för utbildning men " han litade tydligen på mig som pianolärare åt hans dotter."

"Yvonne ville vid ett tillfälle imponera rejält på Jonas. Han skulle minsann förstå att hon var en skicklig pianist. Hon satte sig vid flygeln och började spela ett av sina mest älskade pianostycken. Det visade sig fungera. Jonas blev djupt imponerad."

Ok.

Jag höll på att glömma.
Hanna sa ju även att barnen fått en swimmingpool - varav pianolärarinna säger:

"Föräldrar hade installerat en swimmingpool för att kunna hålla sina döttrar hemma!"

Självklart inte. Då spricker väl hela konspirationen så ... glittret undviker det och kommenterar allt annat.
Samt kör samna mantra om och om igen likt Höglund om ett flagrant hemlighetsmakeri.