Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tack för ett gott skratt. Läste inte det sedvanliga melodramat. Slutar läsa vid ryggkliandet när det kommer till rumbledoll glittret.

En enorm flock. Som håller med Rapytt? Bara det var roligt.

För att teoriernas trovärdighet ska öka så måste man ljuga.
Från fanatism till desperation. Suck.

Grävde fram originaluttalandet jag skrivit av PT. Fetade olika partier.

Kan polisen säga nåt om deras aktuella psykiska status i tiden upp till mordet och vid mordet?
Nope.

Går det att säga nåt om föräldrarnas psykiska status?
"Nej det går inte att säga, utan det man kan konstatera det är ju att dom varit hårt ansatta av, allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här, så att deras psykiska status i övrigt finns ingenting som tyder på psykisk sjukdom eller sånt här i dom dokumenten man fått fram."

Kan man veta att de varit hårt ansatta pga allt som rör sjuka barn?
Japp.

Går det att säga nåt om föräldrarnas psykiska status?
"Nej det går inte att säga, utan det man kan konstatera det är ju att dom varit hårt ansatta av, allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här, så att deras psykiska status i övrigt finns ingenting som tyder på psykisk sjukdom eller sånt här i dom dokumenten man fått fram."

Finns det psykisk sjukdom dokumenterat via journaler?
Njet.

Går det att säga nåt om föräldrarnas psykiska status?
"Nej det går inte att säga, utan det man kan konstatera det är ju att dom varit hårt ansatta av, allt fokus har gått till barnens sjukdomar och lösa det här, så att deras psykiska status i övrigt finns ingenting som tyder på psykisk sjukdom eller sånt här i dom dokumenten man fått fram."

I mina ögon verkade det som att föräldrarna" "plockade luft", grep efter alla halmstrån de hittade på ett desperat vis. Att det blev rörigt. Inte kunde landa i nån acceptans över rådande förhållanden och utgå ifrån det.

Förmodligen fanns det flera sätt att lätta på bördan strategiskt och långsiktigt. Läkarbesök för barnen, sjukgymnastik/simning, terapi utan föräldrarnas närvaro etc etc. Avlastningsveckor.

I stället för att fånga ljusglimtarna och greppa möjlighetetna i tillvaron, som trots allt måste ha funnits där någonstans - så drog de ner varandra i ett nattsvart helvete och avskedsbrevet ger hintar om att allt var barnens fel. Det är riktigt ruskigt.

I mina ögon verkade det som att föräldrarna" "plockade luft", grep efter alla halmstrån de hittade på ett desperat vis. Att det blev rörigt. Inte kunde landa i nån acceptans över rådande förhållanden och utgå ifrån det.

Förmodligen fanns det flera sätt att lätta på bördan strategiskt och långsiktigt. Läkarbesök för barnen, sjukgymnastik/simning, terapi utan föräldrarnas närvaro etc etc. Avlastningsveckor.

I stället för att fånga ljusglimtarna och greppa möjlighetetna i tillvaron, som trots allt måste ha funnits där någonstans - så drog de ner varandra i ett nattsvart helvete och avskedsbrevet ger hintar om att allt var barnens fel. Det är riktigt ruskigt.

I mina ögon verkade det som att föräldrarna" "plockade luft", grep efter alla halmstrån de hittade på ett desperat vis. Att det blev rörigt. Inte kunde landa i nån acceptans över rådande förhållanden och utgå ifrån det.

Förmodligen fanns det flera sätt att lätta på bördan strategiskt och långsiktigt. Läkarbesök för barnen, sjukgymnastik/simning, terapi utan föräldrarnas närvaro etc etc. Avlastningsveckor.

I stället för att fånga ljusglimtarna och greppa möjlighetetna i tillvaron, som trots allt måste ha funnits där någonstans - så drog de ner varandra i ett nattsvart helvete och avskedsbrevet ger hintar om att allt var barnens fel. Det är riktigt ruskigt.

I mina ögon verkade det som att föräldrarna" "plockade luft", grep efter alla halmstrån de hittade på ett desperat vis. Att det blev rörigt. Inte kunde landa i nån acceptans över rådande förhållanden och utgå ifrån det.

Förmodligen fanns det flera sätt att lätta på bördan strategiskt och långsiktigt. Läkarbesök för barnen, sjukgymnastik/simning, terapi utan föräldrarnas närvaro etc etc. Avlastningsveckor.

I stället för att fånga ljusglimtarna och greppa möjlighetetna i tillvaron, som trots allt måste ha funnits där någonstans - så drog de ner varandra i ett nattsvart helvete och avskedsbrevet ger hintar om att allt var barnens fel. Det är riktigt ruskigt.

Bra beskrivning på föräldrarnas dåliga copingstrategier i en svår situation.

Människor (barn som vuxna) är ganska kompetenta så länge allt flyter på. Det är under kris och utmaningar som våra förmågor prövas och i detta fall kan man konstatera att föräldrarna inte höll för trycket, varken var för sig eller tillsammans. Istället blev de varandras sämsta tänkbara rådgivare och ingen av dem förmådde att bromsa tåget som var på väg in i bergsväggen.

Sen tror jag inte att föräldrarna i brevet menade att det "var barnens fel" utan att det var för "deras skull" de gjorde det. För att rädda dem från ett öde värre än döden - pseudoaltruism. Den ena vanföreställningen (fel eller rädda) är dock inte sämre eller bättre än den andra eftersom båda leder till samma katastrofala resultat.

Bra beskrivning på föräldrarnas dåliga copingstrategier i en svår situation.

Människor (barn som vuxna) är ganska kompetenta så länge allt flyter på. Det är under kris och utmaningar som våra förmågor prövas och i detta fall kan man konstatera att föräldrarna inte höll för trycket, varken var för sig eller tillsammans. Istället blev de varandras sämsta tänkbara rådgivare och ingen av dem förmådde att bromsa tåget som var på väg in i bergsväggen.

Sen tror jag inte att föräldrarna i brevet menade att det "var barnens fel" utan att det var för "deras skull" de gjorde det. För att rädda dem från ett öde värre än döden - pseudoaltruism. Den ena vanföreställningen (fel eller rädda) är dock inte sämre eller bättre än den andra eftersom båda leder till samma katastrofala resultat.

I mina ögon verkade det som att föräldrarna" "plockade luft", grep efter alla halmstrån de hittade på ett desperat vis. Att det blev rörigt. Inte kunde landa i nån acceptans över rådande förhållanden och utgå ifrån det.

Förmodligen fanns det flera sätt att lätta på bördan strategiskt och långsiktigt. Läkarbesök för barnen, sjukgymnastik/simning, terapi utan föräldrarnas närvaro etc etc. Avlastningsveckor. En slags regelbundenhet i tillvaron.

I stället för att fånga ljusglimtarna och greppa möjlighetetna i tillvaron, som trots allt måste ha funnits där någonstans - så drog de ner varandra i ett nattsvart helvete och avskedsbrevet ger hintar om att allt var barnens fel. Det är riktigt ruskigt.

Ja. De fann ingen eller inget att förlita sig till. Full fart in i kaklet. Ensamseglare i storm på öppet hav utan land i sikte och utan hopp att någonsin nå en stormskyddad hamn. Om man ändå kommet att drunkna så kan man välja tillfället i alla fall. Hur kan människor vara så ensamma?

Det är samma sak som att skylla på barnen, anser jag.

Helt klart. De ville inte visa någon - vad de själva kanske ansåg - "svaghet" utåt. De valde själva den felaktiga vägen som ledde till katastrofen.

Jag tror deras personlighet är farlig. Biter ihop, löser det internt, jobbar på.
Familjeförsörjaren och Superma..
Tills det sipprar fram på slutet och folk inser nån kris, men inte vidden av hur långtgående och illa det de facto är.

Två såna av samma sort och tighta som lim blir inte bra. När depressionen väl invaderar hemmet som smygande, svart slime.