Europas och Asien/Euroasiens betydelse för varandra

Vad är Europas roll mot Asien genom tiderna?

Tex hur har kulturer influerats av varandra och hur spreds de olika kulturerna över ländernas ytor?

Ibland kan man se asiatiska inslag i Europeeisk kultur och vice versa. Tror ni att Asien influerat väst lika mycket som väst influerat Asien?

Tror redan romarna hade vetskap om Kina och Indien till någon grad, perserna/grekerna härjade mot varandra, Alexander den store kom bort till Afghanistan. Silkesvägen har ju fungerat åt båda hållen.

Självklart har Europa och Asien påverkat varandra. Bara en sån sak som att hästen tämjdes i Centralasien på stenåldern och rytteriet uppkom och spreds åt alla håll och kanter, med allt vad det innebar.

Några exempel: Mongolväldet, Mingporslin, Ostindiska kompanier, kolonisation, handel, m.m.

Även den europeiska renässansen uppkom genom detta eurasiska kulturkontinuum, då mongoler och araber under medeltiden kom med persiska och kinesiska idéer som tillsammans med antika grekiska idéer ledde till nya upptäckter (grovt förenklat). Krutet uppfanns i Kina men det var européerna som kom att använda det till att dominera världen. Guldet i asiatiska tempel kommer från handel med européerna, som i sin tur fått det från sina gruvor i Amerika.

Exemplen är oändliga. På senare tid har vi ju manga/anime, samurajer, ninjor och hongkongaction m.m. som påverkat även europeisk populärkultur i hög grad.

Ryssland ligger geografiskt i båda världsdelar och har historiskt spelat både rollen som asiatiska horder och europeiska imperialister för sina olika fiender. Transsibiriska järnvägen binder än idag ihop människor.

Att katoliker och ortodoxa håller sig med nunnor och munkar kommer från kontakt med asiatisk religiös tradition.

Nu tänker jag sluta, du får fråga om du undrar nåt mer.

Vi får tänka på att vi människor egentligen aldrig var isolerade från varandra.

Det är ju annars det man gärna vill tro, att vi bodde totalt isolerade från varandra och aldrig mötte några andra än närmaste grannen.
Men redan långt tidigt i den mänskliga historien fanns det långresenärer som gav sig ut i vida världen.
Redan stenåldern hade långväga kontakter på sina ställen.
Riktigt längväga alltså.

Och det intensifierades bara under bronsåldern, dä man blev tvungen att resa över långa avstånd för att handla med den viktiga metallen ifråga.


Kontakter med Öst och Väst, Kina och Europa, finns det också spår av i det arkeologiska materialet.
En sådan sak som tex designen av svärdet, som var i Kina likadan det i Romarriket.

Det var ju också kontakter med mellanhänder, så att säga.
Som mellan Europa och Kina hittade vi det mäktiga Perserriket.
Som låg i mitten alltså, och då kunde ha insyn i båda väderstrecks göromål.

Gör det? Det fanns ju till exempel vestaler i Rom långt innan kristendomen kom.

Som jag minns det från religionsundervisningen i högstadiet/gymnasiet var munk- och nunneväsendet något som uppstod i Mellanöstern och Indien parallellt med de första kyrkorna och var inte bundet till någon specifik religion, utan många idag helt utdöda sekter hade också munkar. Ursprungligen var det religiösa eremiter som slöt sig samman i broder-/systerskap. Sedan spred sig bruket både västerut till Rom och österut till Kina.

Det låter faktiskt som att du råkat ta misste på den muslimska Sufismen och den kristna klostertraditionen.

De tär inte samma saker.

De första kristna munkarna ville isolera sig från världens genom att ge sig iväg så långt bort det bara var praktiskt möjligt att komma. Därför uppstod några av de tidigaste klostren på brittiska öarna och Irland.

Men, "asketer" hade såklart alltid funnits.
De har emellertid inte nödvändigtvis något med just kristendomen att göra.
Även om det naturligtvis uppstod en kristen askestradition också.
Med sådant som helgon som satt uppe på pelare och hade sig.

Religionshistoria är visserligen inte mitt gebit och det var runt tio år sen jag läste om det här, i en stencil av vad jag förmodar var en förenklad läroboksversion. Med det sagt, så tror jag ändå inte att jag blandat ihop det (åtminstone inte med det du anför), för texten handlade om tiden kring vår tideräknings början, innan islam och då kristendomen knappt nått Sydeuropa. Buddhismen (en annan munkreligion) är ju äldre än kristendomen. Kristna och buddhistiska missionärer och andra for ju runt i bortre Mellanöstern/Indien och hade sig i den smältdegel som den regionen ju var och att de helt oberoende av varandra skulle komma på exakt samma idé är ju en befängd tanke. Sen om de kristna var rena copycats eller om både de och buddhisterna influerades av samma tidsanda/idéer från tredje part låter jag vara osagt. Men munkar, som ju inte omnämns i bibeln, kom ju av en orsak, de manifesteras inte helt plötsligt ur tomma intet.

För mig ligger det nära till hands att jämföra med hur det på 1700-talet blev på modet med hemliga ordenssällskap. "Vi är ju religiösa! Vi måste ha egna munkar och nunnor, precis som de andra!"

Det är sant att munkar inte omnämns direkt i Bibeln. Dock finns det frön till tanken om ett framtida klosterväsende där.

Jesus säger att alla som vill följa honom bör lämna sina familjer och ge upp sina rikedomar.

Paulus skriver att det är bäst att göra som han och förbli ogift. Sedan har vi ju Johannes Döparen, som levde som en asket i öknen.

Däremot har Bibeln inget att säga om buddhismen eller om annat religiöst inflytande från Indien.

Du har säkert bättre koll på bibeln än vad jag har. Men oavsett hur det nu är med just klosterväsendet så är ju kristendomen i sig en asiatisk grej som påverkat Europa enormt mycket.

Nja. Kristendomen uppkom ju inom romarväldet (och i ett område som redan hade en lång tradition av hellenistisk påverkan). Att Palestina/Israel idag räknas till Asien är en annan sak!

Och på den tiden var Asien bara nuvarande Turkiet eller det s.k. Mindre Asien.

Paulus kom i och för sig från Tarsus i den sydöstra delen av detta land.