Skampatrullen

Är det riktiga nassar eller pratar vi flashback incels? Det senare känns troligast av flera anledningar

Den nenda jude är du. Varför far du med osanning din lilla cuck. Kvinnor i Germanien eller Skandinavien knullade inte runt på dåtidens Stureplan.

Aldrig förstått svenskar killar som är stolta över att sin flickvän eller fru fått massa kuk innan.
"Höhö...man vill ju inte ha någon tjej som inte vet hur hon skall knulla. Höhö"
Vad är det för fel på er? Brunnit i huvudet eller?

Visst, vill man komma med rullator till föräldramöten så.

Fertilitet minskar och risken för t ex autism ökar med faderns ålder så att män inte skulle ha någon biologisk klocka öht är knappast sant.

Medelåldern för svenska fäder är 32 så vill man bidra till blonda barn är det hög tid för Dulny att sätta igång.

Klart de gjorde det och i ladorna.

De amerikanska studierna räknar på själva skilsmässans effekt när man kalkylerar bort andra faktorer som livsstil och jobbsituation. Skilsmässa är konsekvent en dålig idé, visar då resultaten.

Svenska studier visar också att skilsmässobarn dras med samma sorts problem. Dock noterar jag en typ av försåtlig formulering i flera av studierna, som möjligen är upphovet till ett missförstånd kring det här. Sammanfattningarna tar upp att separation inte är det enda som påverkar barnen negativt. Sådant som ekonomisk situation spelar också in. Det är ju självklart, men det förändrar inte det faktum att separationen har betydelse. Först när man väger bort de övriga faktorerna får man meningsfulla svar som specifikt rör skilsmässan. Och då visar det sig alltså att barn från fattiga familjer som håller ihop klarar sig bättre än de från lika fattiga familjer som separerar.

Exempel på försåtliga formuleringar:

Föräldrarnas skilsmässa eller separation är inte helt avgörande i sig, utan förekomsten av ekonomiska svårigheter, antal syskon samt föräldrarnas utbildningsnivå och klasstillhörighet visar sig även vara betydande faktorer för barns utbildningsår.

http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A809617&dswid=4904

Skilsmässan är "inte helt avgörande i sig". Den är alltså avgörande, men det finns flera faktorer som också är betydande för barns utbildningsår (just den här studiens ämne). En slarvig läsare kan feltolka det som att separationen saknar betydelse, vilket alltså inte är fallet. Två minus blir här just två minus.

Dock är inte separation i sig avgörande, utan förekomsten av konflikt samt ekonomiska svårigheter under uppväxttiden visar sig vara de mest betydande faktorerna.

http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A777991&dswid=1166

Det här är nog den mest ohederliga formuleringen. I den andra satsen framgår att konflikt och fattigdom är de största faktorerna, men det förnekas inte att separation också är en faktor. Den första satsen ger dock intrycket att separation saknar betydelse, vilket alltså inte är vad studien kommer fram till. Uttrycket "i sig" används här något okonventionellt i betydelsen "ensamt". Separation är inte ensamt avgörande för hela utfallet, men det är en relevant faktor. Fattigdom och konflikt skapar enskilt störst problem, men lägger man dessutom till en skilsmässa på en redan dålig situation blir det bara ännu värre. Även familjer med stora problem gör bäst i att inte skiljas.

Det finns också en tendens här som betonar det väldigt subjektiva och omedelbara. Ett resonemang om att barnen lider i stunden i ett olyckligt äktenskap, så om äktenskapet upphör tar också lidandet slut. Det är en hedonistisk syn på livet, där signalsubstanser för omedelbar njutning är det enda som erkänns värde. Det är ett värdelöst och livsfientligt perspektiv. Det enda som är meningsfullt att mäta är vad det blir av barnen genom resten av livet. Och där visar studierna att de får nackdelar om deras föräldrar separerar.

Vi har alltså en högskolevärld som tenderar att lägga fram illiberala, politiskt inopportuna resultat på ett något rörigt sätt. Det är inte lögner rakt ut men det är lätt att feltolka. Vi har också en hedonistisk och konsumistisk syn på tillvaron. Det kan förklara varför svenska kvinnor begår de här misstagen trots att det går ut över deras egna barn.

Men förklaringen räcker inte för att frikänna från ansvar. Har man skadat sitt barn är det enda naturliga att man skäms för det. Att vägra acceptera att man har gjort fel och ta till långsökta bortförklaringar är bara pinsamt.

Nu blev det långt, men så blir det när du gör dig hal i stället för att acceptera Ockhams rakkniv. Skilsmässa/separation är hälsovådligt för såväl barn som samhälle, och du kommer aldrig hitta något judogrepp som plötsligt vänder upp och ner på det.

Den fornnordiska kvinnans frigjordhet är en ren skröna, främst populär bland new age-feminister. Och den tyska nakentrenden inom Lebensreform-rörelsen drevs av pedofiler.

Därtill kommer du inte ifrån att en naturlig och icke-sexuell nakenhet är väsensskild från att söka bekräftelse från fluktgubbar på Internet. Det senare är klart sexuellt i både avsikt och effekt.

I Tacitus ”Germania” står det att i germanska stammar hade maken enligt deras lag rätt att göra vad han ville som straff mot en fru som var otrogen - inklusive dödsstraff. Så nej, jag tror inte otrohet var särskilt utbredd där under antiken. Överlag är otrohet ovanlig i resurssnåla tider och klimat eftersom mannen förlorar enormt på att fostra andras barn (blockerar honom oftast från att kunna få och försörja egna barn) och därmed utvecklar instinkter att avsky otrohet. Tvärtemot nyliberala föreställningar var/är det inget svaghetstecken/incel/töntighet att kräva eller önska trohet, utan tvärtom en styrka. En stark man kunde upprätthålla moral - och hade lättare genom stödet av en sådan kultur. Ville kvinnorna ha söner med stor förmåga att fortplanta sig var det bäst att välja en make som i stort sett instinktivt krävde villkorslös trohet så att även sönerna blev sådana och inte blev cucks som inte förde moderns arv vidare. Således borde också kvinnans instinkter utvecklas mot att tända på män som krävde trohet. Detta var under antiken.

I icke resurssnåla områden spelar trohet något mindre roll men är inte oväsentligt. Där har således harem varit vanligare och större än i norr, även om det säkerligen fanns möjligheter för de starkaste männen att bygga upp ännu större harem än i söder.

Nu handlade inte inlägget jag svarade på om uttryckligen gifta kvinnor. Så jo tjejer hade mycket sex även då.

Män föredrog att gifta sig med oskulder, eftersom ju yngre desto högre fertilitet och mindre risk för STDs. Dessutom var livslängden kortare så man ville gärna gifta dig tidigt så modern överlevde tills barnen var någorlunda stora. Utrymmet för ligga runt inom ramen för möjlighet att fortleva var litet. Det var nog ovanligt med utomäktenskapligt sex utom med den man sedan skulle komma att gifta sig med (och stora problem om man gjorde annat). Senare historieskrivare beskrev även goterna i slutet av antiken som oerhört kyska - även männen.

De kvinnor som låg runt blev nog allmänt kända som byludret ganska snabbt i den tidens små byar där alla kände alla - någon som man kunde dumpa sperma i och sticka eller provligga/öva sig på inför giftermålet. En kvinna med ett ovisst liv med barn som också var dåligt skyddade mot svält mm.

Dessa mönster med trohet och kyskhet återkommer snabbt om välfärd och/eller bidrag försvinner i ett samhälle. Det är helt enkelt mest lönsamt och riskfritt att vara trogen. Det kräver att man har en vänlig ton mot varandra och inte bråkar som dagens bortskämda feministkvinnor som tror de är förtryckta om de inte får aktivt förtrycka, slå och förnedra mannen. Vilket oftast slutar med skilsmässa. Hur dåligt var det egentligen före feminismen när män hade malt nog att förhindra bråk och våld från kvinnan? Säkert i nio av tio fall bättre än idag, och sämre i ett fall av tio. (Kan man för övrigt lösa båda eller måste man välja ett kön som alltid får jävlas obehindrat med det andra men inte tvärtom?) Männen får nog tillbaka makten tids nog när feminismen fått väst att kollapsa.

Det påverkar barn negativt att leva i en familj som håller ihop för barnens skull i en atmosfär av kylighet med föräldrar som inte längre tycker om varandra utan som mest tolererar varandra .
Det bäddar för problem med relationer i vuxen ålder om man växt upp i en familj där föräldrarna sedan länge slutat tycka om varandra men valt att hålla ihop för barnens skull
Mängder av människor berättar att de önskat att föräldrarna skilt sig eftersom hela barndomen var fylld av föräldrars gräl eller att de knappt ens pratade med varandra, familjer där föräldrarna knappt befann sig i samma rum förutom under de tysta måltiderna

Var det någon i förhållandet som var allmänt destruktiv och skapade denna dåliga stämning? Från flera vänners äktenskap vet jag att kvinnan i de fallen slåss, skriker, förolämpar i stort sett hela sin vakna tid och sedan kallar det ”1800-talsvärderingar” när mannen kräver normal anständighet och ömsesidig respekt i hur man bemöter varandra.

I de äktenskapen hade det nog blivit ganska bra om mannen istället för maktlös hade inflytande att driva igenom linjen allmän grundläggande ömsesidig respekt. Då hade nog kärleken som fanns från början - innan hämningslöst ackumulerande av ilska över oförrätter - blommat upp igen. Kärlek skapas av vilka personer man är genetiskt, kärlek dödas av hur man beter sig. Potentialen finns alltid, vid respektfullt beteende, om den en gång har funnits.

Det som behövs är inte först skilsmässa utan först självrannsakan hur man beter sig - och idag är det oftare den feministhjärntvättade kvinnan som gör väldigt destruktiva saker. Enkla saker som att inte mannen ska stå för all försoning och backande, att kvinnan ibland också kan erkänna fel och försöka förbättra sig. Lyssna på varandra och ha rimliga krav tex inte kräva att man ska gå ut med soppåsen halvfull vissa dagar och andra slumpmässiga dagar skälla för att mannen gör det osv - dvs omöjligt att undvika skäll för både A och icke A är fel. Inte kalla det kvinnoförtryck om man inte får slå och förolämpa mannen utan anledning. Inte överrösta mannen när han förklarar att en anklagelse från kvinnan byggts på missförstånd. Inte börja alla diskussioner med anklagelser. Inte vara blind för allt mannen gör och skälla på att han inte gör något. Inte göra 20% i hushållet och sedan skälla ut mannen som gör 80% (av vilket kvinnan själv bara såg 10%) för att han inte gör mer. Inte vara elak och samtidigt anklaga mannen för den elakhet man just själv begick.

Dessa exempel på feministpåverkade kvinnor med ”stolthet” över att vara skithögar dödar relationer och inget mannen kan göra kan rädda en sådan relation *. I slutänden krävs att BÅDA jobbar för att det ska funka. Är en part sabotör så är det kört oavsett vad den andra gör. I dessa exempel märktes att männen hade AMBITION och försökte rädda det, men kvinnorna saknade ambition och gick runt och narcissistiskt ansåg sig ofelbara.

* undantag möjligen om man kan bidra till att ändra politiken och kulturen i landet så sådana kvinnor får press på sig att bete sig åtminstone grundläggande anständigt mot män

Jag gav dig ett antal belägg för att detta inte är sant. En separation gör även en dålig situation värre. Att du upprepar det här som en trollformel innebär inte att det plötsligt blir sant, och ditt magiska önsketänkande är direkt hälsovådligt om du lyckas lura någon annan att tro på det. Den här obändliga irrationalismen bevisar väl om något behovet av en skampatrull, som kan nå in dit vetenskap och logiska argument inte lyckas nå.