Flat Earth--Jorden är platt

Har du så svårt att fatta? Det är inte 500 miles! Kolla videon igen! We've just flew over the Colorado river.
Är du så trög att du inte förstår språket du länksr till?

Han är typ en 1/2 mm ovanför en STOR badboll och filmen bekräftar bara jordens enorma storlek. Det är en av dom stora missarna i den här debatten att folk inte fattar hur jävla stor Jorden är. En av anledningarna till att teorin fick och får luft.

Då så, ange firmamentets mått.

Två frågor som jag grunnat på.

En gas (som atmosfär) blandas med absolut vaacum hålls på plats av svag kraft som tyngdkraft. Borde bara smälla till och utjämnas. Finns några experiment som visar att detta är möjligt att hålla isär dessa krafter utan en behållare?

För att jordens ellipsbana ska stämma med tid så måste jordens hastighet runt solen öka och minskas. Och så är också förklaringen. Låter märkligt?

1. Absolut vacuum existerar inte.
2. Det går inte att blanda vacuum med en gas.
3. Ett experiment är väldigt opraktiskt att göra då du behöver en massa som har tillräcklig gravitation för att hålla en atmosfär.
4. Vacuum är ingen kraft.

Du känner säkert till att atmosfärens tryck sjunker med höjden vilket beror på att mängden luft ovanför minskar och därmed dess tyngd. Ännu högre upp fortsätter trycket att sjunka tills vi når djuprymdens tryck någonstans bortom månen. Jämförelsen mellan atmosfären och en behållare med gas är felaktig då det inte är samma sak.

Det är inte alls märkligt och är vad Kepler kom fram till vilket ledde till formuleringen av hans lagar. Man kan simulera detta i en dator.

Du behöver bara åka över Hallandsås för att känna att olika tryck kan existera intill varandra utan någon barriär.
Absolut vakuum är en rent teoretiskt konstruktion som inte existerar i verkligheten. Inte ens utrymmet mitt emellan galaxerna är absolut tomt.
Att uppnå absolut vakuum i verkligheten är omöjligt.
Gravitationen är kanske en relativt svag kraft men då gravitationen på jorden utövad av ett antal kvadriljoner (en etta med 24 nollor) kilo materia så blir effekten ändå ganska påtaglig.

Hur färdas ljuspartiklar över till synes oändliga avstånd genom något som inte är ett perfekt vakuum? Borde inte dessa partiklar träffa andra partiklar på vägen till jorden, och således förhindra oss från att se dessa stjärnor biljardtals mil bort?

Är ljus något som sprids ju längre ut det kommer från sin stjärna? Eller fungerar det som en cirkel som blir större och större men som bibehåller sin ljusstyrka? Undrar då jag tycker stjärnorna på natthimlen lyser ganska klart, trots sina smått ofattbara avstånd till oss.

Några funderingar bara.

Du vet väl om att du när du tittar upp i natthimlen så är det rätt så oändligt många stjärnor/planeter du inte kan se va? Inte ens med teleskop.
Massa faktorer som spelar roll, som ljus, avstånd etc.
Men kan tipsa dig om att titta in Hubbles fotografier.

Låt oss utgå från det vi båda två kan se.

Fast att du inte kan se allt är ett svar på ditt påstående:

Även om det inte är perfekt vakuum så är det extremt lite partiklar så det måste till extrema avstånd innan dom extremt få partiklar som finns blir ett problem.
Dessutom finns det ju inga teleskop som kan se oändligt långt ändå.

Fast gör du det?
När du vägrar titta på bilder, använda teleskop, kamera osv. För återigen, när allt kommer runt, så är väl rymden fejk? Inte alls som NASA har sålt in väl?
Eller tycker du Mark Sargent är ute och cyklar när han påstår att "vårt universum" är som i filmen Truman Show?

Så återigen, utgår du från det du kan se (genom att utbilda/forska) eller bara vad dina ögon kan se/nå?

Så med den logiken...pälsen, hårstråna på älgen kan inte vara riktig när du tittar genom en kikare, eftersom du kan inte se enstaka hårstrån på älgen när den står 100m ifrån dig.
100 meter är ungefär som du staplar 50-60 Dummasillar ovanpå varandra (så du förstår hur långt det är på ett ungefär då du verkar ha noll koll inom allt)