Sjukskriven och trött på mitt jobb.

Har varit sjukskriven från och till under flera år pga psykisk sjukdomsdiagnos. Känner att jag inte klarar att gå tillbaka till mitt arbete, det är för komplicerat, stressigt, rörigt och högljutt och jag har helt tappat självförtroendet över min arbetsinsats. Jag märker att min chef och mina kollegor inte är nöjda med mitt arbete.
Jag är fast anställd inom kommunen sedan lång tid tillbaka. Har tidigare jobbat mig upp genom arbetsträning till heltid och orkar inte gå igenom den proceduren igen.
Jag har verkligen försökt men det funkar inte. Jag har ingen aning om vad jag ska göra, grubblar dag och natt. Tror ni att det kan gå att få en omplacering till något helt annat arbete inom kommunen? Funderar ibland på att säga upp mig eller söka sjukpension, men det är ju inga bra alternativ. Mitt arbete gör mig sjuk, men att gå hemma gör mig också sjuk och isolerad. Mår inte bra psykiskt eller fysiskt hemma heller. Livet känns meningslöst. Allt blir en ond cirkel.
Finns det någon som känner ungefär likadant? Eller någon som har någon idé om vad jag ska göra?

Värre än hur du har det nu?

Har du provat gå ner i arbetstid? Du kanske kan kombinera en deltidsanställning med något annat vid sidan om (utbildning t.ex.) så du inte känner dig isolerad.
Eller så behöver du helt enkelt hitta en sysselsättning som motiverar dig att gå upp på morgonen.

Kommunen borde väl vara en bra arbetsgivare i sådana här fall
De har ju många olika typer av arbeten som behöver göras
Är det ngn som vet eller har egen liknande erfarenhet hur ts ska kunna bli omplacerad inom kommun om ts ej klarar av nuvarande jobb

Sluta vara en sopa och börja steppa upp. Bit ihop, gå till jobbet, sluta tycka synd om dig själv.

Om du har möjlighet ut och res till t.ex. Sydamerika och inse hur bra du har det.

Det låter som att du behöver göra ett försök i en annan miljö, andra arbetsuppgifter, andra kollegor, osv. Har du funderat på detta?
Hur ser din livssituation annars ut? Vänner, familj, kost, motion, fritidsintressen?

Säg fan inte upp dig vad du än gör. Inte säkert du får bli sjukpensionär och vem fan kommer vilja anställa dig ifall allt skiter sig

Igen såna där dumma och meningslösa kommentarer hjälper ingen, det kommer alltid finnas folk som ha det sämre, varför kommenterar du om du ändå inte ska hjälpa TS. Alla behöver inte må dåligt.

Som du säger mår du ju också dåligt av att sitta hemma och isolera dig. Känner du att dina arbetsuppgifter är för krävande?

Om du har möjlighet, gå ner i tid och hitta en hobby som du kan brinna för och som ger dig motivation. Det är helt ok att tycka att jobbet bara är något som ger tak över huvudet.

Antar att du är kodad inom arbetsförmedlingen, då går det ju att söka enklare jobb med anpassning, lönebidragsanställning. Så kan du jobba med att kratta löv, rasta hundar på ett hunddagis eller på det där fiket som bara har ett par besökare om dagen. Med ett par linjer för hur ditt arbete ska gå till, "vid för hög ljudnivå måste det finnas möjlighet för TS att gå iväg och vila öronen". Hehe.

Skämt åsido. Det är ett helvete att vara ljudkänslig. Jag har haft ett par sådana perioder och då börjar jag gråta för att jag kan höra ventilationen.

Eventuellt, som någon annan sa. Gå ner i arbetstid och ägna hälften av tiden åt något du tycker mer om som ger energi.

Det har man gjort men det lösningen är bara temporär.

Känner igen mig. Varit i din situation. Försökte klara jobbet med hjälp av medicinering med antidepp. Fungerade ett tag men jag fick säga upp mig till slut efter några sjukskrivningsrundor. Omplaceringsalternariven var begränsade, typ jobba i arkivet och sortera papper eller sitta och dataregistrera hela dagarna. Jag var hemma ett halvår. Fick gå i terapi hos psykolog via primärvården i min kommun som har ett åtgärdsprogram för utbrända. Kan rekommendera det. Kanske något du kan prova? Vet ju inte vad du jobbar med men jag hade ett vårdjobb och jag kände att jag inte längre orkade hålla på med sjuka människor. Hade inget att ge längre. Nu jobbar jag deltid som lastbilschaufför. Behöver inte träffa folk och bestämmer själv hur mycket jag vill jobba. Hoppas du kommer fram till något! Ge inte upp.