Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Fint skrivet. Hur de överhuvudtaget ska kunna greppa det som hänt är svårt att leva sig in i. Ena dagen (till synes) relativt som vanligt, nästa stund totalt kaos. Ett extremt spektra av emotioner att hantera och troligen väldigt ambivalent.

Jag undrar om de verkligen har kunnat greppa vad som hänt, visst de står inför fullbordat faktum, det har verkligen hänt och är ingen ond dröm men fan vet om de har verkligen tagit in tragedin.

Jag skrev ett inlägg i början av tråden om att de anhöriga på något vis hade sett tecken men först när katastrofen inträffar så förstår de vidden av de små tecken de sett, fick ett djävligt ilsket svar från en användare om att så hade det inte varit, ingen hade sett något tecken alls.

Men jag tror i alla fall att de anhöriga sett tecken på att allt inte stod rätt till men att de inte kunde tyda tecknen, de trodde inte att det var så illa ställt som det var.

Men som sagt, hoppas de anhöriga finner någon form av frid en helg som denna.

Tråden:
Boken:

Moa var inte kontrollerad av Oskar. Oskar hade stort kontrollbehov gällande Moa?
Båda föräldrarna avbröt henne. Moa fick ofta tillrättavisningar av Oskar?
Det var egentligen inte nåt särskilt. Moa mer orolig, kaotiskt och pratade oavbrutet?

Klart det fanns tecken. Problemet var att det troligen var diffust, gick att misstolka och de upprätthöll fasader och bad inte om hjälp:
För vem skulle ens i sin vildaste fantasi tro att familicide stod för dörren?
Folk ser ju inte ens varningstecken vid suicid.
Retroaktivt är det dock lätt att vara snusförnuftig. Ingenting är svårt med ett facit i hand.

Att de är oroliga och ledsna är likaväl normala tecken om barnen är sjuka.
Att de var utmattade var inte konstigt parallellt med yrkesliv.

Det vore mer konstigt om det inte fanns några som helst tecken...
De kan likaväl ha erbjudits stöd men avböjt, det vet vi ingenting om ,och man kan kan ha tänkt att det var gott för dem med lov och helger för att ladda batterierna.

Hahaha, ett praktexempel på förvandling från ett, av polisen betydelselöst vittne, till kronvittne i EHs bok.

Har du sett nåt så stolligt?
Mvh elegant Savant.

Inläggen om Oskar blir mer och mer hätska även i tråden med tiden. Missan börjar ganska försiktigt som du citerat ovan men hetsar upp sig efterhand som andra skribenter börjar ifrågasätta henne.
När väl Elisabet intervjuar henne för boken har hon lyckats egga upp sig själv till den milda grad att Oskar framstår som ett monster som Moa är rädd för. Pianolärarinnan är uppenbarligen varken pålitlig eller särskilt frisk. Jag är fullständigt fascinerad över hur många som fullständigt köpte Missans skeva bild och lånade ut sitt förstånd till hennes partiskhet och osammanhängande babbel.

Men visst, kan man hänfalla till ärketrollet Rockkungen så är väl allt möjligt. Som tur var var det bara en handfull omdömeslösa som lämnade vätskor och förstånd hemma och glatt vandrade med Krockpungen ut i skogen eftersom han hade lovat dem godis. Godis i form av att ge dem de som de allra helst ville ha - friska flickor och en god moder. Man var beredd att blunda för all annan fakta till förmån för det egna önskemålet.

Behov och önskemål kan få somliga människor att go bananas, stackars satar.

När jag läser den här tråden förvånas jag inte det minsta av hur galet det kunde gå i Kevin- och Quick-fallet. När tillräckligt många jagsvaga får samlas i grupp under en driven galenpanna kan vad som helst hända. Inga argument biter, allra minst verkligheten eftersom den mest tas som intäkt för hur lurade alla andra är. Ett tydligt sekteristiskt beteende och en ganska obehaglig mänsklig sida - hos somliga. Alla kan inte hamna där. Man måste vara beredd att ge upp sig själv för gruppen, släppa det kritiska tänkandet och omfamna konspirationen.

Jag hoppas att de som var involverade i det lärde sig något så att de inte halkar dit så lätt nästa gång.

Ett typexempel på en person som har ett behov av uppmärksamhet och applåder, berättelsen blir allt extremare och mer utförlig ju mer applåder den får. Det kan vara en konsertpianist som förlorat sin publik och sin lyskraft som en sista gång får möta berömmelse och uppskattning. Det spelar ingen roll om det blir genom att skarva och överdriva lite grann. Det är ju för Moas skull...för att bevara hennes minne. Då får man väl bre på lite extra, det skadar ingen levande? Hör mej, se mej, tyck om mej en sista gång. En sista föreställning.

Jag håller med om att Rockkungen var inte var den han utgav sig för.

Men tror ändå att många blev minst sagt paffa när just Rockkungen var den som först av alla kunde ge oss kopiorna på testamentet och bouppteckningen. Dagen efter Rockkungen delat det här hamnade testamentet på löpsedlarna.

Jag har även för mig att någon (Avd.9?) testade denne ökände Rockkungen med att fråga något om dokumentens antal eller innehåll som då också visade sig stämma.

:
Groupthink.

Ja, RK var en av de första som hämtade ut testamentet från Skatteverket som hade blivit tillgängligt för alla som hade en e-postadress

Tror nog du är i bakhasorna på fenomenet där.
Skarvar, tar i lite extra. Får uppmärksamhet av de med en viss agenda.
Det är ju nästan så pianotanten lyckas pricka in symtom i riktning mot Reimers fabler om "trötthetssjukdomen". AST är jättepoppis också.

Tänk att det fanns så mycket oroväckande signaler på Moa - och tanten sitter där och bryr sig inte ett dugg?
Ingen anonym orosanmälan som det krävs av andra. Med en frisk storasyster som har hemundervisning?

Undrar vem som är mest korkad i sammanhanget.