Vi som hoppade av lärarprogrammet - här berättar vi varför!

Var ett tag sedan jag slutade på lärarprogrammet, men tänker att det kan vara bra med en tråd om detta. När man söker på avhopp får man lite olika bilder så som:

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/manga-lararstudenter-hoppar-av?fbclid=IwAR2hVRFIUJUTvFr8rzMecU1MqD7YMduzh3KEfe n_1ysUC_D8v8FKk9SdSpI


1 av 2 hoppar alltså av vilket är astronomiska siffror! Att börja en utbildning är inte något man bara gör. Vad beror då detta på?

https://lararutbildning.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter_Detalj/varfor-lararstudenter-hoppar-av.cid1586494


Här skyller man alltså på lågt betygssnitt.

Min historia

Jag gick på det "nya" lärarprogrammet som lanserades 2011. Jag gjorde detta eftersom jag var intresserad av språk och tänkte att det finns inga jobb inom språk förutom lärare så jag sökte in på lärarprogrammet.

Första terminen var 30 HP med pedagogik (didaktik) och 2 veckors VFU. Detta var grymt enkelt, men väldigt flummigt. Vi hade en kurs som var lite sektlik när vi skulle ha gruppövningar i 3 heldagar och göra olika flummiga "övningar" som att göra mänskliga konstverk eller att mingla i grupp. Vi spelade även in korta videofilmer om fullkomligt nonsens vilket var helt retarded.

Andra terminen var det språkstudier och resa utomlands vilket var najs. Det som däremot inte var najs var hur enkelt allt kändes. Vi hade lektion en gång i veckan och tentade på kanske hälften av det vi läste om ens det. Det kändes som att jag inte gjorde någonting. Vid den här tiden var Björklund utbildningsminister och han diskuterade flitigt. Man pratade också om den "onda" kommunaliseringen, och om den "dolda läroplanen" att fostra samhällsmedborgare. Jag skulle ju bli språklärare, inte politiker?

Man trodde inte på lärare, trodde inte på betyg, lärde inte ut undervisningsmetodik, tyckte att "myndighetsutövning" - alltså att sätta betyg - var av ondo. Det var som att hela programmet hatade lärare. Ovanpå det var alla skoldebatter i TV som ALLTID var negativa om läraryrket. Till slut stod det mig upp i halsen att inget var positivt. Det blev till och med osämja i den interna facebookgruppen för min årskull som fastnade i negativa diskussioner efter bara 1 år.

I slutändan var utbildningen ett politiserat havsverk helt utan krav. Jag bytte till socionom (so shoot me) och har inte ångrat mig en enda dag. Har bra jobb idag, även om jag ibland stör mig på vissa mer "socionomiga" idioter som finns.

tl;dr
Hade mycket högt betygssnitt, nästan max. Jag slutade för att utbildningen var politisk, enkel och usel.

Varför slutade ni andra? Vet ju att ni finns?

Spännande tråd hoppas den får många svar. Aldrig gått lärarlinjen själv men bilden jag har är att det är en av de enklare utbildningarna som du kan gå och förmodligen få jobb på¨.


Dock tycks det mer vara att du ska tycka rätt än att faktiskt lära in sig något. Vissa lärarutbildningar tycks inte heller intressera sig för ämneskunskaper. Jag har pluggat religion i många år och var lite intresserad av att läsa in en lärarexamen. Kollade på SU men jag skulle typ få räkna med bara några enstaka poäng. I Uppsala däremot skulle jag kunna räkna in alla poäng så jag blir utbildad religionslärare efter att ha läst pedagogiken med.

Tror lärarna skulle behöva få mer hjälp med konflikter med aggressiva elever. Lågeffektivt fungerar ju inte. Men det är sånt som ska läras ut. Då tar eleverna bara över klassrummet. Det hade inte jag velat ställa upp på om jag var lärare.

Tror läraryrket har blivit för flummigt, där personer saknar ämneskunskaper och där det blivit för mycket genus och socialism osv (och jag är ändå vänster)

Lite lustigt att du gick från lärarlinjen till socionomutbildningen, det är ju också en utbildning där du ska "tänka rätt".

Till viss del bottnar problemet med låga krav i att institutioner får betalt dels för hur många studenter de tar in (HÅS) och dels hur många som blir klara (HÅP). Om en institution höjer kraven för examen så straffas de genom lägre HÅP eftersom studenterna inte klarar tentorna. Och när underlaget av elever sjunker t.ex. p.g.a. att en utbildning blir impopulär eller får dåligt rykte så måste institutionen ta in lika många studenter ändå, annars straffas de med lägre HÅS. Systemet stimulerar alltså institutioner att ta in många svaga studenter och släppa igenom alla oavsett om de kan något eller ej. Annars riskerar de underskott och universitetslärarna blir uppsagda.

Politikerna får alltså precis den högskola de betalar för. De har byggt upp ett system där universitet och högskolor ska fungera som slappa utbildningsfabriker för massproduktion av mediokra studenter, och det är det de får också.

Att byta från lärare till socionom, för att läraryrket känns för politiserat? Låter märkligt.
Har en del nyutexaminerade lärarvänner som första jobbet får 40-45k i månaden, så verkar som att dessa vindar blåser åt rätt håll ändå.

Jag har en bekant som hoppat av lärarlinjen så fort hon började praktiken för att ansvaret var för mycket, alla ska med, trots att vissa av barnen är efterblivna.

Sen har jag en annan bekant som slutat vara lärare efter slutförd utbildning av ungefär samma anledning. Allt ansvar men inga verktyg.

En bekant, som just nu pluggar till lärare, berättade att 80% klarar inte av utbildningen och för varje tenta så faller det bort någon.
Samma kan man läsa om andra utbildningar, tex polisyrket. Det var ju så många som inte klarade av utbildningen att de sänkte kraven vilket är absurt och helt fel väg att gå.
Man tog ju bort underkänt som betyg för att fler ska komma in på gymnasiet så nu finns det folk som knappt kan läsa och skriva som går gymnasieutbildning. Så snart finns det bara bortklemade curlingbarn som inget kan på viktiga arbetsplatser.

Det har väl inte tagits bort? Var bara ett förslag vad jag kan utläsa på nätet. Men det är iallafall sjukt att de ens överväger det.

Jag började lärarutbildningen någon gång runt 2003 har jag för mig. Valet föll på denna utbildning i princip enbart p g a då jag inte riktigt visste vad jag ville göra och var allmänt språkintresserad. I efterhand helt fel anledning att söka sig in p g a ett språkintresse. För att klara av lärarutbildningen (åtminstone på den tiden) anser jag att det är oerhört viktigt att man har ett genuint intresse för att lära ut till andra, något jag ganska snabbt märkte att jag inte tyckte var speciellt intressant. Hoppade således av efter ca ett år och har aldrig ångrat det.
Jag misstänker att det här inte är den vanligaste av anledningar till att folk hoppar av lärarutbildningen - åtminstone inte i dagsläget - men detta var min primära anledning.

Idag misstänker jag att gymnasieutbildningarna inte riktigt klarar av att förbereda ungdomar för högskolans krav men det var ju ett bra tag sedan jag gick gymnasiet så jag reserverar mig för att mina funderingar kring detta är helt åt helvete Men det känns som att dagens ungdomar är så söndercurlade att det är löjligt.

Stort fett plus ett! (eller A-plus)

Dessutom -> 5 - 5,5 år för att bli gymnasielärare... delvis pga "flumbiten" med pedagogik, didaktik och fan och hans moster ökats på från två till tre terminer...

Talade med en nyexad historialärarinna för ett (bra tag senast, admittedly, men lär knapppast ha blivit bättre) och hon hade aldrig hört talas om Magna Charta... ...och det här med "lärarlegitimation"... Eleverna har ju en jävla TUR om de slipper en "legitimerad" examinerad mattelärare, och ist får en extraknäckande KTH-doktorand som är med i matchen.

(aldrig gått ngt lärarprogram, således aldrig "hoppat av", så borde hålla mig borta från tråden, dock för länge sedan undervisat för blivande lärare, och det brukade vara en per kull som hade hästarna hemma.).

Det handlar antagligen om ämnesstudierna. På mina ämnen var vi typ 100 i starten och bara knappa 10 kvar på slutet. De rök på tentorna som kunde vara jävligt tunga. En del gick in i väggen och var tvungna att hoppa av. De rena pedagogikkurserna däremot var rent jävla flum till största delen... Jag tog examen innan den nya utbildningen sjösattes, är lite osäker på hur det är nuförtiden men det jag hört vittnar om liknande...

Körde på ett par år där. Tröttnade på flummet och människorna. Massvis med folk som knappt kunde skriva själva, men på något vis tänkte bli språklärare. Pedagogik baserad i stor del på sovjetiska gamla forskare från tidigt 1900-tal. Det enda positiva var praktiken, men skolan föll samtidigt så fort just där att kombinerat med insikten att mina framtida elever riskerade att bli analfabetiska somalier gjorde att jag hoppade av.

Positivt: ämneskurserna, praktiken.
Negativt: ens kurskamrater, allting som handlade om pedagogik/didaktik.

Problemet är ett moment 22.

Folk vill inte bli lärare på grund av massinvandringens konsekvenser med stökiga klasser, vilket i sig dragit ner status och popularitet för att bli lärare. Sedan blir skatteunderlaget för att ge höga löner alltid mindre när man försämrar ett lands demografi såpass som skett i Sverige på bara 30 år. Resultat; lärarna blir sämre, klasserna blir sämre, popularitet och löner sjunker ännu mer.

Det som talar för att yrket fortfarande kan hållas vid ytan är privatskolor. Dessa är mindre stökiga och kan ge marknadskraftiga löner och ger yrket status.