Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
På sid 507 tillfrågas han både om ånger och om han är ledsen. Han svarar "Jag tror det" på båda frågorna. Det förhöret genomförs endast 15 timmar efter själva mordet.
Jag har inte läst Främlingen - men frågan är om man inte skall göra det så jag förstår vad han pratar om.
Ur boken
”Idag dog min mamma. Eller kanske igår, jag vet inte.”
Handlingen:
Främlingen utspelar sig i Alger i Nordafrika och börjar med att huvudpersonen Mersault får reda på sin mors död. Mersault är en vanlig människa med en meningslös syn på livet. Han blir inte särskilt berörd över sin mors död, utan fortsätter leva livet som vanligt. Bland annat gör han ett bad besök vid stranden dagen efter begravningen, samtidigt som han börjar ett mycket romantisk förhållande med en vacker kvinna.
Han är en person som inte visar känslor och ser på tillvaron med en likgiltighet man aldrig tidigare betraktat. Han ser tillvaron som en massa slumpaktiga händelser.
Det verkar som att han lever i en slags drömvärld där han med säkerhet ser och tar in vad som händer men visar inga känslomässiga reaktioner på det.
Slumpen gör honom plötsligt till en kallblodig mördare när han dödar en arab. Mersault ställs inför rätta och blir offer för hat och förakt eftersom han betraktas som totalt känslokall. Han döms till döden och får möta fängelseprästen. Äntligen får han en reaktion av något slag, ett känslomässigt genombrott. Efter detta så inser Mersault så småningom att han är en främling både för andra och sig själv, och det är exakt vad vi får reda på genom bokens titel.
Författaren Camus har skrivit det på ett psykologisk och filosofisk sätt så det är ganska lätt att förstå, samt är det väldigt intressant det han skriver.
Man förstår sig bättre på människor som beter sig annorlunda och inte ser på livet och tillvaron som oss.
ett annat utdrag ur boken:
” När åklagaren hade satt sig ner, blev det en lång tystnad. Jag för min del var alldeles vimmelkantig av hettan och av häpnad.
Domaren hostade och frågade mig mycket lågmält om jag inte hade något att tillägga. Jag reste mig, och som jag hade lust att tala, sade jag lite på en slump för resten, att jag inte hade ämnat döda araben. Domaren svarade att det var ju bara ett påstående, att han hittills hade svårt för att fatta grundtanken i mitt försvar och att han hade önskat att jag, innan han hörde min advokat, ville precisera de motiv som hade föranlett min handling. Jag svarade hastigt och lite osammanhängande, och med klart medvetande om att jag verkade löjligt - att det berodde på solen.