Citat:
Ursprungligen postat av
Boo-urns
Tack för ett välskrivet svar. Min huvudpoäng var dock följande: SD är usla på att attrahera de invandringskritiska väljarna och att SD legitimerar sina politiska motståndare gör saken bara värre. Förra veckan röstade MUF för fri invandring. Denna vecka sitter M:s rättspolitiske talesman Johan Forssell på Twitter och hyllar Fredrik Reinfeldt och dennes senaste, bisarra kommentarer om att svenskarna typ ska dansa bort otryggheten från Sveriges gator. Den nuvarande partiledaren Ulf Kristersson var, förutom fri invandrings-förespråkare under ungdomsåren, även fifflande minister och ordförande för M:s migrations- och integrationspolitiska arbetsgrupp under Fredrik Reinfeldt. Det M som SD nu legitimerar styrs alltså fortfarande av exakt samma tokiga skara av nyliberala reinfeldtister som tidigare.
Apropå konstruktivitet - som du ju efterfrågar - tycker jag inte det leder någonvart att cherrypicka olika snapshots av vansinne och stapla dem på varandra för att bygga ett case. Man kan bygga ett likadant missfoster av utvalda iakttagelser av S. De plötsligt tuffa tongångarna från SSU kan ställas mot hur det lät för bara 5 år sen när deras migrationspolitiska talesperson Jonas Ship-to-Gaza Bergström var besatt av att bekämpa ”den strukturell rasismen”, REVA osv. Där kan man snacka bokstavlig 180-graderssväng. Moderpartiet har på sin höjd svängt 90° så här långt.
Låt oss se både S och M från ljusa sidan och ge dem lite cred för omväxlings skull. Både S och M är breda kyrkor. S spänner mellan Widar ”SD-light” Andersson till Ulf ”obegränsad asylinvandring” Bjereld. M spänner från Sonesson i Staffanstorp till Kent ”asylsnyftaren” Persson. Spretigheten gäller inte bara invandring, det har funnits alla möjliga klyftor inom S genom åren. De drev t o m parallella kampanjer för och emot EU och EMU, för maximal schizofreni.
Därför kan man inte värdera dem efter ytterligheterna eller vad de pysslat med i sina respektive ungdomsförbund, kvinnoföreningar, tankesmedjor och andra lekstugor. Det som räknas är moderpartiernas track record i den skarpa politiken. Och där har M och S (med reservation för kända undantag och hjärnsläpp) faktiskt varit i grunden nyktra motkrafter som jobbat för att hålla småpartiernas vansinne i schack. S fattade Luciabeslutet, M backade upp det. (V, FP och KD var mot, MP hade åkt ut just innan men vi vet vad de skulle ha tyckt). S och M gick ihop och bildade järnaxeln för att blocka småpartiernas värsta invandringsgalenskaper från mitten av 90-talet och 10 år framåt. S och M avsåg båda att rösta mot flyktingamnestin 2005. M fullföljde sitt nej (Reinfeldt hade vid tiden inte tappat förståndet), S tvingades genom budgetutpressning ändra sig, men det tar inte från dem att de egentligen stod på rätt sida strecket mellan folkvett och vansinne.
Båda partierna har periodvis haft hårda migrationsministrar som varit hårt ansatta av media och småpartierna. Barbro Holmberg försökte så gott hon kunde gå till botten med sanningen om de ”apatiska” barnen och så här 15 år efteråt har hon fått rätt, men media släpade henne i smutsen. Billström å sin sida satte polisen på att skicka hem tiggande romer på löpande band redan förra årtiondet, tills mediadrevet hann ikapp. Han åkte i hemlighet för att förhandla om ett återvändandeavtal med Irak med hänvisning till att vi inte vill ha mer lågutbildat rövarpack därifrån (han formulerade sig lite mer salongsfähigt). Och ingen lär ha missat hans synpunkter om volymer och att flyktinggömmare inte är blonda och blåögda.
Javisst, Reinfeldts totala sinnesrubbning som tog fart på allvar med MigÖk 2011 och eskalerade hela vägen till hans avgång (och efteråt, vad det verkar) är en gigantisk plump i protokollet. Inte ens insiders som intervjuats om det efteråt i t ex Fokus fattar vad fan som hände med honom. Han tillhörde ursprungligen den mer konservativa delen av det liberalkonservativa. Ett tu tre är han en nyliberal hippie som yrar om öppna hjärtan, drogögon och oändliga fält och skogar. Rena Erik XIV-förfallet.
Med det sagt – alternativet till alliansen 2010-2014 hade varit Mona Sahlin+Ohly+MP (V hade ju blivit lovade statsrådsposter), så ingen kan på allvar tro att vi skulle ha haft ansvarsfull invandringspolitik om det skräckkabinettet hade fått ta över rodret efter SD:s riksdagsinträde. Hand upp alla som tror att Mona Sahlin och migrationsminister Ali Esbati hade sagt nej ifall C+L+KD hade föreslagit en uppgörelse om vård till papperslösa för att markera mot SD. Det fanns helt enkelt ingen räddning 2010-2014. Bara två lika bindgalna block med ett hjälplöst litet SD inklämt mellan.
Citat:
Det är även detta M-legitimerande som är skälet varför SD gjorde ett så svagt val 2018 jämfört med tidigare år.
Om det hade varit så att den officiella analysen av vad som gick snett för SD 2018 hade kommit från nån suspekt källa hade man kunnat avfärda den, men
när källan är SD själva tycker jag det borde vara case closed.
Sen är det ju inte som att M/KD-legitimerandet tog slut efter valrörelsen 2018, det är en mycket större grej nu ett år senare när den nötts in mycket mer och det har fikats med Ebbor etc, ändå slår SD ständigt nya rekord och ligger nu högre än någonsin, t o m högre än flyktingkrisen 2015 när SD ännu hade monopol på minskad invandring.
Citat:
Idén som du och en del andra här framhåller om att väljarna som röstat på sossarna typ bara är ”dumma i huvudet” är inte konstruktiv och påminner snarare om dysfunktionella restaurangägare som skäller ut sina egna kunder i Gordon Ramsay’s Kitchen Nightmares. Vad jag efterlyser här är konstruktiv självkritik istället för uråldrigt sosseförakt från griniga högergubbar.
Som HejaFinland påpekade är sossehatet inbyggt i SD:s DNA, det är inget som griniga högergubbar har hittat på. Läs partiprogrammen från sent 80-tal där SD raljerar över att sossarna har förstört landet. Den andan satt kvar i väggarna fem år senare när Jimmie joinade och nu är han partiledare sedan typ 15 år. I den mån SD-ledningen haft några politiska engagemang innan SD så är det att de var med i MUF. Tror det gäller både Åkesson och Jomshof, osäker på Karlsson.
Fast det är en parentes, nu gällde det ditt påstående att SD är usla på att attrahera S-väljare. Hur sant är det på en skala? Javisst, vi har inte sett så mycket av öppet direktflöde från S till SD. Men samtidigt kan vi ju konstatera att det är S som har gått från 50% till 25% senaste decennierna, medan 20% har varit en normalnivå för M i eviga tider och där ligger de (nästan) kvar. Vi kan även konstatera att SD har gjort enorma inbrytningar i LO-kollektivet och numera flåsar S i nacken där. Och var är det ute i landet som SD har gjort succé om inte på klassiska sossebruksorter? Det är ju inte Danderyd, Östermalm och Lidingö som är SD:s strongholds direkt...