Tyst i mer än ett dygn? Det ska det bli ändring på.
A-landslaget Damer
Mina tankar om våra landslagsdamer inför säsongen. De kommer här i ingen särskild ordning alls. Ingen kategori-indelning heller som jag gjorde inför förra säsongen. De inläggen hittas här:
(FB) Längdskidsäsongen 2018/2019 och
(FB) Längdskidsäsongen 2018/2019
Ett mål för hela laget bör ju vara att slå Norge i nationscupen. Vill minnas att någon räknade ut att det hade varit möjligt förra säsongen om våra bästa hade deltagit hela TdS, men vet inte om det tog hänsyn till att Johaug då också saknades på TdS.
Charlotte Kalla
Förra säsongen blev inte riktigt vad hon önskat eller vad alla trott på förhand. Inför skrev jag att det vore fiasko om inte Kalla tog minst två individuella medaljer på VM, så fiaskot var tyvärr ett faktum. Likväl hade man svårt att känna sig särskilt besviken både där och då och nu i efterhand, och det har såklart med Stinas fortsatta (och ökande?) dominans i sprint, Ebbas lyft, Fridas galna genombrott och sist och störst stafettguldet att göra. Stafetten är ju dock det enda som Kalla hade direkt påverkan på, och där såg vi också lite av Kalla i ”normal” mästerskapsform. Ser man till säsongen som helhet var det främst att hon misslyckades på mästerskapet och några lopp precis innan det som var konstigt. Annars var hon bra i början av säsongen (och det hade sett ännu bättre ut resultatmässigt om inte Ebba hade lyft sig rejält) och avslutade också säsongen hyggligt (brukar alltid ha en liten svacka efter mästerskapen). Lite svagare på slutet än vanligt också kanske, men inget som någon hade reagerat särskilt över om mästerskapet varit en succé.
Kan för övrigt inte påstå att jag hört så mycket om Kallas försäsong? Det säger väl en del om övriga också, den under ett decennium givna stjärnan har nästan hamnat i medieskugga. Trevligt insiderskvaller av skribenten OweGbg nyligen dock vars källa nära damlaget säger att Kalla varit urstark under sommaren.
Blickar vi framåt (vilket egentligen är hela poängen) skulle jag tro att Kalla kommer tillbaka, och jag tycker faktiskt hon ska lägga upp säsongen precis som vanligt. Stark i början, svacka kring TdS (men självklart ska hon delta) och satsa på en rejäl topp i mitten av februari när det normalt är mästerskap. Denna säsong är det istället ”Ski tour 2020” i Östersund-Trondheim 15-23 februari. På Kalla-dagen (15 februari) infaller också 10 fritt i Östersund, precis som 2015. Seger där känns som ett givet mål. Annars är min teori att Johaug, Ebba, Frida och säkert några till av toppåkarna kommer gå hårdare för TdS och det skulle således vara smart av Kalla att istället satsa mer på den andra stora touren (självklart finns det inte för det några garantier för någonting och Johaug lär vara kriminellt bra oavsett). Mål för säsongen får bli att komma tillbaka i största allmänhet, vinna minst ett lopp och plocka fler pallplatser än förra året (3). Bonusmål att plocka fler VC-poäng än någonsin och komma topp-3 i totalen men det tror jag blir omöjligt med den konkurrens som kommer råda, tycker inte heller Kalla är den åkartypen – hellre en rejäl topp under Ski tour 2020 än mängder av placeringar strax bakom de bästa.
Ebba Andersson
Lätt att glömma nu, men inför förra säsongen var det inte alls givet att Ebba skulle göra den succé hon gjorde. Jag trodde på en säsong där ett kliv skulle tas, men att det skulle innebära mängder av placeringar topp-10 men kanske inte en enda pallplats. Fick väl mothugg från några att någon pallplats ska det väl kunna bli, men tror det var få som såg framför sig att hon givet skulle vara topp-3 i distans sett över säsongen. Trist bara att enda svackan kom just under VM (till följd av sjukdom).
Ser vi till kommande säsong kan säkert några rutinerade rävar komma tillbaka och försöka sätta käppar i hjulet för Ebbas pallplatsstaplande; Kalla, Pärmäkoski, Haga och Weng. Men även om de är ”tillbaka”, kommer de kunna utmana Ebba uthålligt över säsongen? Ebbas utveckling är verkligen imponerande efter att fått ordning på knäna med operationerna. Ser egentligen inget som tyder på att utvecklingen ska upphöra. Känn som hon haft stor hjälp också av mer styrketräning och att köra mer med de tyngre mer sprintinriktade åkarna. Har väl inte rapporterats något negativt alls heller under försäsongen.
Deltagandet i de båda längre tourerna blir väldigt intressant, ska Johaug få en utmanare uppför backen? Eller är det för optimistiskt?
Känner i alla fall för att vara betydligt mer offensiv i målsättningen inför denna säsong än förra så jag tycker rimliga mål är: Vinna minst ett lopp i världscupen, öka antalet pallplatser med 50% (9 ifjol), topp-3 i minst en av de längre tourerna och topp-3 i totala VC. Ganska tufft kanske, men nu är det dags för svenskor att också börja ta för sig i världscuptotalen.
Stina Nilsson
Fantastisk säsong förra, sett till den allvarliga skadan hon åkte på mitt under den. Ändå levererade hon i stort sett de mål jag hade satt upp på förhand, missade VM-guldet bara, men med den uppladdningen får väl silver anses godkänt. Har tyvärr haft det lite struligt under träningssäsongen också med revbensskada och missade läger. Som jag sagt förut är det dock ingen jag litar så mycket på att träna Stina Nilsson som Stina Nilsson själv, det ska bli mycket intressant att se hur det ökade fokuset på att bli en jämnare distansåkare faller ut. Man kan också ge sig fan på att hon genomfört den alternativa träningen till följd av revbensskadan med inställningen att det är en bra utmaning. ”Hur kan det här göra mig ännu bättre?”. Så jag droppar inte förväntningarna inför kommande säsong.
Mina förväntningar är därför höga: Seger i minst ett distanslopp, höjd nivå i distansloppen generellt (kanske främst lägstanivån och intervallstartsnivån som ska upp), nytt rekord i antalet segrar/säsong (tidigare 9 från 2017, så minst 10 segrar), försvarande av sprintcupen och sist men inte minst topp-3 i totala VC och naturligtvis slår hon då också sitt personliga poängrekord (1437 från 16/17). Det kommer bli trångt på VC-pallen kommande säsong… Apropå de 10+ segrarna som ska inhämtas är det värt att nämna att det är 14 sprintar kommande säsong, och sen har jag identifierat 8 distanslopp/tourer där chansen till seger finns (i varierande grad). Inga sjukdomar eller skador tack.
Frida Karlsson
Har också lite småstrulig träningssäsong bakom sig. Missade läger i början pga allmän trötthet, jobbigt fall under Toppidrettsveka och har nyligen rapporterat problem med benhinnorna. Känns som den allra knepigaste att sätta rimliga mål på inför säsongen. Förra säsongens brutala genombrott skjuter ju lätt upp förväntningarna genom taket, men kanske ska man ta det lite lugnt och nöja sig med en säsong där hon ”kommer in i det”? Å andra sidan, skulle Frida någonsin vara så defensiv själv? Förvisso har hon börjat baissa sig själv lite i intervjuer på senare tid (oroande tecken i samband med behnhinnorna?) men så sent som i samband med Toppidrettsveka (slutet på augusti) framförde hon seger i en av tourerna som ett rimligt mål för kommande säsong. Kalla var ju också väldigt imponerad av Frida under lägret i Sollefteå strax före.
Det man ska komma ihåg är också att hon levererade varje gång det betydde något förra säsongen. Hon var bra i Bruksvallarna när hon ville visa upp sig på allvar, hon var överlägsen i skandinavisk cup när det behövdes för att att tysta eventuella tvivlare inför VM-uttagningar, hon vann på JVM som hon skulle, hon tog en sjundeplats i sin första vc-start efter att ha gått för seger, hon kom till VM och blev Sveriges nya älskling och skrämde livet ur norska supportar, hon tog sig till final i sin första världscupsprint och slutade nia i minitouren totalt trots lite sämre skidor på sin egentligen bästa distans. Ytterligare en sak att ha med sig är att hon närmast haft accelererande utveckling de senaste åren, nu kan det såklart inte fortsätta så för evigt men vad tyder egentligen på att hon inte skulle vara ännu, åtminstone lite, bättre kommande säsong än föregående? Det är väl den icke-perfekta träningssäsongen emot då.
Ska man vara lite defensiv så var det en del svagare lopp, och en del brutna, emellan de jag räknade upp ovan – men som sagt alltid i mindre tävlingar i stort sett. Med det sagt tar jag ändå fasta på att jag tror att Frida får svårt att hålla sin högstanivå under hela säsongen, kommer nog komma ett flertal tillfällen när hon står och är förbannad i intervjuer efteråt. Att högstanivån finns där, det vet vi. Landar i att rimliga mål är ungefär: Minst en pallplats, topp-10 i VC-totalen och det flummiga målet med minst ett tillfälle som utlovar framtida stordåd…
Tror det finns gott om potentiell uppsida på dessa mål, så för Frida har jag satt målen lite i underkant till skillnad mot för de övriga (tur att hon inte läser detta eller vet vem jag är, då hade man väl fått en stavspets genom ögat).
fortsättning följer...