Citat:
Det är ju precis det man gjort.. man har provat, granskat och utrett saken grundligt.
Inget fel har begåtts.
Två av poliserna skötte sig exemplariskt, den tredje fick eldpanik.
Olämpligt men inget felaktigt. Hon upplevde ett överhängande dödshot. De flesta i denna tråden hade fått samma form av panik, även om självinsikten och erkännandegraden sviktar betänkligt.
Inget fel har begåtts.
Två av poliserna skötte sig exemplariskt, den tredje fick eldpanik.
Olämpligt men inget felaktigt. Hon upplevde ett överhängande dödshot. De flesta i denna tråden hade fått samma form av panik, även om självinsikten och erkännandegraden sviktar betänkligt.
Ja, det har man, men den jag kritiserar verkar tycka att den granskningen var onödig.
Fel har naturligtvis begåtts - som jag påpekade en kort tid tillbaka på fem-sex punkter, där det akuta vårdnadshavaransvaret var det allra första. Men sedan tillkommer olämpliga leksaker, okritiska bedömningar från åskådare (varför såg inte de som ringde in att Eric var ofarlig och hade en plastpistol, tillexempel) och om polisen (befälet) trodde på riktigt att det handlar om en farlig beväpnad person, så akut farlig att man genast måste skicka in en mindre erfaren patrull (jämfört med piketen eller vad man nu hade i bakfickan). Alla dessa delar staplas på varandra, och det finns flera steg i detta som bör granskas.
Polisen (på olika nivåer) har naturligtvis inte "gjort rätt" (det kan ju ingen tycka med facit i hand), utan har inte gjort så allvarligt fel att man skall ställas till ansvar - det är inte riktigt samma sak.
Ett misstag var det, men misstag är svåra att undvika, och sedan får man pröva om misstaget varit möjligt att undvika, till exempel genom att följa regler och instruktioner. Det är på den nivån saken prövats, och rätten har kommit fram till att det objektiva misstaget (att skjuta en handikappad med plastpistol) var begripligt (det gick att tro att man var riktigt illa ute, och verkanseld var enda räddningen) och därför ansvarsfritt.