Förändrat körbeteende efter en krock

För drygt ett år sedan hamnade jag i en bilolycka och det var mitt fel. Jag svängde vänster och blev påkörd av en mötande bil vid ett rödljus. Jag hade en pickup framför mig med typ 40 bikupor på flaket och ett moln av bin som svärmade runt dem så jag var helt enkelt distraherad och kollade in den bisarra synen och missade att det kom en mötande bil i typ 90 km/h när jag svängde av vägen.

Hursomhelst, jag överlevde utan skador men bilen fick skrotas. Kan fortfarande minnas sekunderna när jag såg en bil köra mot mig i full fart, och kemikalieröklukten efter airbagutlösningen. Det var lite av en nu-dör-jag-upplevelse med slowmotioneffekt.

Hursomhelst, jag erkänner som sagt att det var mitt fel och undanbeder tillrättavisningar från forumets trafikregelpurister och gudalika expertbilförare. Istället skulle jag vilja diskutera om en olycka leder till säkrare körbeteende.

I mitt fall så har jag blivit väldigt medveten om att olyckor faktiskt kan hända. Innan denna incident så var jag avslappnad när jag körde bil, körde oftast för fort, tittade mig inte för så noga. Numera tar jag det mer lugnt i trafiken och tittar verkligen åt alla håll innan jag byter fil eller svänger in på en väg. Kör även långsamt på parkeringar då någon plötsligt kan backa ut osv. Köpte även en riktigt tråkig bil efteråt helt baserat på säkerhetsrating, krocktester osv.

Så har ni andra några krockerfarenheter att dela med er av och har ni ändrat körstil efteråt? Krävs det ibland en olycka för att man ska förstå att saker kan gå snett där ute?

Tror man blir mer medveten om att olyckor kan hända om man själv varit med om en olycka.
Tyvärr är det många som överskattar sin egen körförmåga och tror de är kungar på vägen, men de faller pladask när de är med i en olycka och därefter får en tankeställare. Nu säger jag inte att du hör till den kategorin, men tror det är vanligt....tyvärr lika vanligt som att dessa som är med i en olycka och det går bra, anser sig vara odödliga på vägen och fortsätter köra som tidigare.

Jag tror du fick ett uppvaknande och insåg att vad som helst kan hända, när som helst. Det är bra att ha den insikten och ligga steget före i trafiken. Man ser konsekvenser av vad som kan hända, innan det händer, och på så vis undviker en olycka.

Jag har inte varit med i någon värre olycka själv. Förutom att jag blev påkörd bakifrån så dragkroken knäcktes, jag fick en whiplash.... lagom kul, har ont av denna fortfarande efter 19 år. Så jag är kanske ännu mer noggrann att bromsa i tid innan en korsning, det var så olyckan hände. Jag skulle stanna för väjningsplikt ut i ett kors, bilen bakom körde bara på, utan att bromsa, eller titta...... Jag kunde ha knuffats ut i korsningen och blivit påkörd av trafiken där...men det gick som tur är bra.

Sedan har jag suttit i mötande bil när bilen jag möter kör på en älg, det var läskigt. Givetvis stannade jag, larmade och väntade tills räddningspersonal kom. De i bilen som körde på älgen klarade sig utan skråmor, men det var läskigt. Kör efter detta lite lugnare i skymning och mörker.

Exakt, numera försöker jag förutse om något kan gå snett. Dvs jag tänker på att folk kan byta fil utan att blinka, att hålla avstånd osv. Man vet att saker kan gå snett. Innan olyckan så kände jag att det bara händer andra, dvs tjockisar som sitter och textar eller folk som somnar vid ratten.

Det kanske är samma som med "allt annat", man tänker att det inte kommer hända en själv. Jag vill flika in att jag är både glad och tacksam över att du lever och jag är imponerad av din reflektionsförmåga.

En kollega till mig körde om en bil på en väg där det bara var en varsin fil i vardera riktning. När hon börjar köra om så ser hon att det kommer en mötande lastbil. I panik så tvärnitar hon (på vinterunderlag) och bilen börjar då svaja från sida till sida. Dom kör på en 100-väg så jag gissar att hastigheten är mellan 80-110 när omkörningen pågår och lastbilen kommer ju samtidigt rakt mot henne.

Hon lyckades räta ut bilen och i tumultet hamnade hon på något sätt framför bilen hon skulle köra om. Hon berättade om detta och sa att hon knappt vågar köra bil längre, iallafall inga omkörningar.

Nu var ju hon en kvinna så hon förstår inte riktigt att det inte var bilkörandet som var problemet utan att det istället var hon som gjorde en omkörning i den hastigheten på vinterunderlag när hon dessutom inte hade sikt mot mötande trafik, men det kan jag inte säga (än).

Jag själv har alltid kört som en blådåre men sedan jag samåkte ett år med min jämnåriga kollega som körde exemplariskt så har jag fattat tycke för att köra "lagligt", ungefär samma princip som när man får tråkigt i GTA och börjar lyda reglerna så gott man kan.

Det jag behövde för att skärpa mig i trafiken var att se med egna ögon att "vanligt folk" inte kör som blådårar, samt att varje gång jag kört om någon så ligger samma någon ändock bakom mig när jag väntar på rödljuset. Att köra som en blådåre sparar verkligen ingen tid alls och omkörningar har jag slutat med helt. Inte på grund av "faran" då, utan på grund av att det är en onödig risk för alla inblandade. Kör jag om ett fyllo som vinglar? Eller en oerfaren förare som också börjar en omkörning utan att se i sidospegeln, så jag kör in i h*n?

Nej, man ska verkligen respektera bilen och jag är (girigt) tacksam över att jag fått lära mig det utan att ha varit inblandad i en olycka.

Riskmedvetenhet är aldrig fel, likväl som insikten att man inte är odödlig och så vidare.

Jag var med om en smärre fender bender i vintras när jag skulle svänga vänster på 90-väg på ett lurigt ställe i kraftig snörök, i min värld var jag 100% vållande till den lilla malören.

Efter det stannar jag alltid och släpper förbi bakomliggande fordon innan just den korsningen och även liknande korsningar om jag kan.

Dock om man är skräckslagen och väldigt spänd kanske man i teorin skulle kunna bli en sämre förare om man drabbas av tunnelseende och liknande, reagerar panikartat när det inte är läge för det.

En gubbe jag känner åkte lastbil med en förare som hade varit inblandad i olyckor där det dött sammanlagt fem personer, oklart om det var fem olika olyckor eller om det hade dött flera åt gången, även oklart om han varit vållande i nån av olyckorna, hur som helst var han tydligen hemsk att åka med, panikbromsade, spasm-rattade och fick kallsvett i pannan så fort det kom en bil från nån sidoväg och liknande vardagliga situationer.

En sån förare torde bli så spänd att han riskerar att somna bakom ratten exempelvis.

Det där är intressant. Jag, i liten personbil, blev rammad parallellt i förarsidan av en lastbil på motorväg. När han, efter vad som kändes som en evighet, insåg vad som hände måste han ha stampat på bromsen för min bil lyckades glida fram och åka i sidled framför hans hytt i ett gäng meter innan jag gjorde en piruett och drog in i betongen i mitträcket. Det gick inga 110 utan snarare 50-60 så jag klev ur kroppsligt oskadd.

I det här fallet var lastbilen vållande. Det var två filer som gick ihop, där han låg i den vänstra och bytte till den högra. Det var alltså ingen våghalsig köra-om-på-höger-sida-situation från min sida. Hade jag vållat olyckan hade jag nog varit oerhört mycket mer varsam idag. Hade jag skadat mig rent fysiskt hade jag nog också varit snäppet mer nervös bakom ratten. Konvekvensen av olyckan blev att bilen skrotades och försäkringsbolaget betalade enligt sina tabeller - en jävla skitsumma i sammanhanget för en bil som var förbannat bra och där det satt mycket minnen i. Det här har därför bara gett mig ett oerhört mycket sämre humör bakom ratten. Inte så att jag kör mer aggressivt eller så, men jag har bara löjligt mycket kortare stubin för allt och blir orimligt arg för skitsaker som folk gör lite till mans i trafiken. Byta fil hastigt och eller utan att blinka är givetvis den ömmaste av tår.

Åh, dessa eufemismer, undanflykter och strutsbeteenden!



Nix, du "hamnade" inte bilolycka, du orsakade en.

Hade det varit en motorcykel du körde rakt ut framför så hade du troligen haft ett liv på ditt samvete.



"Rammad parallellt i förarsidan av en lastbil på motorväg."

Hör du inte hur dumt det låter?

En lastbil gör inga snabba sidoförflyttningar.
För att hamna på tvären framför lastbilen måste du legat och tryckt en längre tid i lastbilens döda vinkel.

Den heter så av två anledningar.
Chauffören ser dig inte, och den som uppehåller sig där måste ha en intensiv dödslängtan.

Tydligen bär du fortfarande på samma dödslängtan:


Du nöjer dig med att lastbilsföraren blev vållande och att du fick betalt för din bil.
Du verkar ha noll förståelse för hur olyckan uppstod och din egen del i förloppet, vilket gör att du har stor chans att hamna framför nästa lastbil igen, när du lägger dig i position för att bli manglad.

Två körfält gick ihop till ett på vad du trodde var en "motorväg", och på något sätt låg det då en lastbil i det som borde vara " omkörningsfilen".

Vad trodde du skulle hända sedan? Ärligt...?

Har kört på en ren en gång, klockan ett på natten mitt i vintern i ingenmansland. Höga plogkanter så jag inte såg genom kurvorna. Kraftigt snöande så kunde inte använda extraljus. Blinkade till ibland för att se reflekterande ljus. Vilket jag plötsligt gjorde men typ 20 par ögon.. Höll 70 på 90 väg men borde ha hållt ännu lägre hastighet. Dåliga vinterdäck i kombination med ingen abs fick bilen att bara glida rätt fram (däcken hade bra mönster och dubb men ganska så hårt gummi).

Min teori är att när man väl inser att det finns inga olyckor utan ALLT har en orsak.
Att man inte kan skylla på halka, dåliga däck eller att denne stod felparkerad etc.
Då blir man en lite bättre bilförare.

Självklart kan man inte alltid förhindra vilt (kan ju för fan springa in i ett fordon), punktering på ett nytt däck eller när andra gör fel...

Själv efter ren incidenten är noga med vad för vinterdäck jag har, håller mig borta från asiatiskt då de åldras jävligt dåligt samt att inte ha för breda däck på vintern.

Förr sa jag alltid full fart spar tid och körde där efter. Hade en jevvligt rostig Amazon med trimmad motor som gick riktigt bra. Smal krokig grusväg och fort gick det, gick i en sten i diket så bilen stack ut i skogen och slog runt, in i några träd och hamnade utanför bilen men hann se bilen rullade runt från mej in i ett berg för att sedan rulla tillbaka där jag låg. Det gjorde väääldigt ont när
bilen hamnade på mej men det blev helt tyst smärtan försvann, allt blev grått när jag tittade sedan blev jag trött och bara somnade. Svaga minnen från akuten när dom fick igång mej igen och det kändes som jag brann i kroppen och att någon pratade med mej innan jag hamnade i dimmornas värld. Den som pratade var en tjej som var med och startade upp mej och visste vem jag är och för att lugna ner mej sa hon mitt namn och frågade om jag ville bli hennes husdjur och det funkar bra. Hade jag varit kvar i den bilen hade jag inte kunnat plåga er med detta i dag och dom hade aldrig fått igång mej igen. Bilen blev som en hopskynklad ölburk och det fanns inget helt att ta vara på, sedan dess åker jag inte i upprostade bilar som har lätt att klämmas ihop utan kör stora amerikanska veteran bilar med gott om plats och gott om plåt. Efter den olyckan kör jag som jag borde ha gjort innan. Så gott folk, ursäkta ett långt och tråkigt inlägg men KÖR LUGNT EN OLYCKA SKER FORT OCH DET GÖR ONT, JEVVLIGT ONT!

Jag blev påkörd i en rondell när jag körde min motorcykel påväg till jobbet. Jag kör lastbil på jobbet så jag tar det väldigt försiktigt i trafiken i övrigt men det blev en ökad försiktighet efter kollisionen. Fick ligga på sjukhus och har fortfarande nacksmärtor efter smällen.

Kärringen som körde in i rondellen tittade inte ens åt vänster o bara drog ut i rondellen så att vi smällde. Hon försökte vara så jävla slisk så hon började med "Jag är från Skåne" och sen när flera kom fram för att hjälpa mig så drog "I don't speak Swedish". Tur nog kom polis, ambulans o brandkåren dit på 5 minuter så att hon inte kunde sticka.

Ja, det gör nog de flesta.

1. Hamnade i en kökrock vid en korsning. Det var kö, jag stod gaska bra avstånd, men åkte nästan i i bilen fraför en då, då en bil bakom kom i dubbla hastigetsgränsen, och missade att det var kö. Det går ner ifrån 80 km/h till 60 km/h vid korsningen men många missar det. Jag står nu extra långt bakom bilen framför i kön.

2. Har varit med om att bilar kört in i vänsterfilen för att svänga höger vid första avfarten i cirkulationsplatsen. För att undvika flera krockar, då jag ligger i högerfilen och ska fortsätta till avfart 2, så blinkar jag vänster tills jag har passerat utfarten. Framförallt när det är kö, eftersom jag vet att många vill köra förbi kön och preja åt höger i hög fart.

3. Är också försiktig i cirkulationsplatser när jag ser en kvinna med rakt blick frammåt, komma åkande ifrån höger. Erfarenheten säger att hon kommer att forsätt att stirra frammåt och missa mig.

4. Är alltid beredd att väja av vägen när man åker i en lång kö, ex. 10 bilar bakom en traktor eller långtradare. Eftersom det oftast kommer någon som tror man kan köra om alla 10 bilar, samt trakton/låntradaren, utan mötande trafik.

5. Är alltid beredd att behöva akta sig upp till 3 sekuder på grönt, eftersom många åker på rosa-signal, (gult har blivit rött och varit det i 1-2 sekunder).

6. Bor vid ett dagis, 30-väg med parkerade bilar. Är försiktig där på morgonen/eftermiddagen, efterom föräldrarna som är sena, kommer i 60/70 km/h och utan att upptäcka mötande fordon kör om, så att de får åka ut på åkerna. Många missar även väjningsplikten ut ifrån dagiset.

7. Har alltid uppsikt när en bil har hunnit svänga vänster eller passera väjningsplikt, eftersom det är vanligt att många kör som flockdjur, och följer bilen framför.

9. Åkte på parkerinen vid en matbutik. Ifrån höger så kom en bil i 50 km/h. Lyckades dock tvärstanna min bil. Så det gick bra. Nu kollar jag alltid åt höger, i alla korsningar där högerregeln gäller. Även om de vanligen brukar stanna ifrån den mindre vägen.

Jag tror nog körbeteende ändras vid varje krock.

Nja, jag uttryckte mig fel märker jag nu. Två separata, två-filiga vägar går ihop till en fyra-filig motorväg - inga körfält går ihop, bara fyra parallella filer. Han byter sedan fil utan att kolla ordentligt och rammar mig i sidan. Det är inte frågan om några omkörningsfiler. Tackar annars för uppmuntrande ord.