Ångrar läkaryrket

Ok. Men med ett bättre exempel på dålig utländsk utbildning då?

Kasta inte bort dina ansträngningar och ge upp, när du till synes är nära målet. Du kan specialisera dig senare.

Kan nog vara så att du inte fixar läkarutbildningen.
Att jobba som läkarassistent innebär väl dels att du konkurrerar med AT-läkare som behöver praktikplatser, och att du kommer närmare patienterna, dvs dit du icke vill. Annars skulle det ju kunna vara en lösning, med tanke på att du möjligtvis har en del relaterade kunskaper.
Läkemedelsindustri och sjukvårdsrådgivning(med PC-stöd) behöver folk, tror inte att det förväntas att du har spec.utbildning där.

fan vad du gnäller., finns ju hur många vägar att gå som helst. skippa göra AT då och plugga biomedicin istället så kan du forska på samma tidsspann som AT-tjänstgöringen

Jag vill inte forska och tigga sponsorer för projekt och noja över publikationquotes. Man forskar inte för att det är en bra karriär utan för att man brinner för det.

Vad finns det mer för vägar att gå annat än läkare som inte kräver klar ST med massa erfarenhet?

Herregud du nämner i var och vartannat inlägg dessa "9 år kvar". Ja men se till att hoppa av skiten imorgon då. Slösa inte en minut till på något du inte vill. Det är supersimpelt. Eller tänkte du gå och våndas ytterligare år och grubbla? Lika bra att klippa direkt när du mentalt tagit beslutet än att må dåligt. På dessa 9 år hinner du en ny högskoleexamen plus doktorering inom något mer tilltalande område.

Jag förstår inte vad det är du ångrar? Läkaryrket är ett bra yrke, och du kommer att ha en bra framtid. Är det stressen på jobbet? Trivs du inte med att jobba med människor? Eller är det något annat?

"Överstående" betyder "något som blivit kvar" inte "överlägsen". Till exempel är "överstående medel" pengar som blivit över.

En person från Syrien är en "syrier". Du syftar kanske på den stora gruppen "ursprungligen medborgare i Syrien" snarare än den relativt lilla kristna etniska minoritetsgruppen "syrianer"?

Vad skönt det känns att haft föräldrar som var lite wt och lät mig göra hur fan jag ville.

Det kanske står i tråden redan men missade det vid en snabb överblick, läser du i Sverige eller utomlands? Om du läser i Sverige är det trist att du känner så, då de kliniska terminerna/åren brukar vara roligare än de prekliniska, men ärligt talat fortfarande rätt långt från hur det är att jobba kliniskt på riktigt. Vet personer som hatat utbildningen från dag 1 men ändå tagit sig igenom men de hatar fortfarande själva jobbet så inte mycket vunnet där. Jag var halvroad av själva utbildningen men mycket nöjd med mitt jobb, har dock haft perioder och arbetsplatser där det känts betydligt sämre.


Nja, du borde kunna få 30k+ för AT nu för tiden va? Och ST-lönen är ändå rätt OK på 40-45k i grundlön och sedan kan du slå på 10-20% för jourkomp beroende på hur mycket jourer du går inom din specialitet och hur mycket du tar ut i ledighet resp. pengar. Fem år senare hoppar du upp 15-20k till, eller betydligt mer om du börjar stafetta eller kanske 25-30k om du väljer en mer generös region med behov av din specialitet. Men om det är pengar du vill ha så kan du ju stafetta redan som leg. läk. efter AT, på vårdcentral.


Kan väl jobba i Norge som leg. läk. också, på VC?


Kanske läge att hoppa av då? Eller ta ett sabbatsår och göra något annat? Ångrar man sig varje dag blir det rätt tungt och du skulle inte vara den förste att byta utbildning/inriktning. Bättre att lägga om kursen nu än om 10 år, om du känner dig säker.

När man är ung så kan lönen, särskilt som stafett, kanske kännas lockande men hatar man själva arbetet så spelar lönen ingen roll. Jag skulle t.ex. aldrig byta till vårdcentral om jag så fick tredubblad lön.

Du kan t.o.m börja jobba som konsult (alltså inte hyrläkare). De söker läkare ibland.

Något sådant existerar inte om du är en vuxen man.