Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
Nej, helt rätt. Men för att det skall skrivas ner juridisk dom på umgängesförbud, så handlar det ofta om små barn. Inte i detta fall. De är gamla nog för att bestämma själva.
Nu har jag inget belägg för detta, men ställer frågan: skrivs verkligen juridiska papper på umgängesförbud när barnen är så pass gamla som i tonåren? Ingen lär ju tvinga dom ändå, om inte en förälder tvingar barnen att träffa den andra föräldern. DÅ kan det vara läge. Men det tror jag inte är läget här.
Vi kanske pratar förbi varandra. Hur som helst så är dessa barn stora nog att välja.
Ja vi pratar nog förbi varann

Men vid varje prövning ang enskild vårdnad prövar man även ungängesrätten och hur den ska se ut för det fall vårdnaden lyfts till den andra.
Och beroende på barnens ålder så är det brukligt att tilltänkta vårdnadshavaren har åsikter om det, och lyfter frågan om inskränkt umgänge alt tar upp det till en ny prövning efter tilldelad vårdnad.
Det blir sedermera utrett av socialtjänsten och de i sin tur lämnar handlingar till rätten vad barnen uttryckt i sina samtal och en rekommendation.
Rekommendationen brukar bifallas.
Huruvida vårdnadshavaren lyckas trycka psykologiskt på barnens åsikter i samtal är däremot svårare att framställa korrekt alla gånger.
Där haltar socialtjänst och rätten ganska kraftigt.
Men med tanke på den här historiken mellan parterna så är det nog både och.
Hur ska barnen inte påverkas att ta avstånd ?
Driver man själv ett kontaktförbudsmål är det sen svårt att hålla umgängeskontakten för vårdnadshavaren mot den andra.
Blir ett moment 22..
Då behövs andra samhällsinsatser som kontaktperson vid överlämningar mm
Nu framgår ju heller inte hur länge detta kontaktförbud gällt mellan dessa parter.
Och hur gamla barnen var vid tillfället.