Citat:
Ursprungligen postat av
JeppeNil
Du misslyckades alltså med att presentera några som helst bevis på att de borgerliga partierna var kritiska till invandring. Sen refererar du till en helt annan diskussion om assimilation/mångkultur, där du också misslyckas med att visa de borgerliga partiernas stränga linje. Trovärdigheten är noll.
Vänsterpartiet har aldrig förhandlat med regeringen om familjeåterförening. När Annie Lööf ställde en kravlista blev V upprörda och lämnade in en egen kravlista. Den kravlistan fick dock inget gehör och alltså ägde inga förhandlingar som gav något resultat rum. Det går alltså inte att hävda att Vänsterpartiet har varit med och förhandlat fram mer generös migrationspolitik.
Jag hyllar inte Löfven, utan är tvärtom kritisk mot honom för att han sviker de som röstade på honom. Det är dock viktigt att komma ihåg var idéerna om öppna gränser kommer ifrån. De kommer ifrån borgerligheten och framförallt den liberala delen av borgerligheten. Det är dessa nyliberala idéströmningar som ska bära skulden för den samhällsomvälvande utveckling vi bevittnar.
Eftersom du konsekvent vägrar läsa länkar man skickar får jag citera;
"1969 var också året då Olof Palme tog över partiordförandeskap och statsministerskap efter Tage Erlander.
Om nu det*socialdemokratiska välfärdsbygget var slutfört på hemmaplan så är ju den logiska fortsättningen att exportera det. Med ett äkta känt patos för förtryckta och fattiga folk var det självklart för Palme att kliva upp ur den svenska ankdammen och ta Sverige ut på den globala scenen.
Detta blev med Palme den svenska arbetarrörelsens nya projekt. För det var något helt nytt.
Erlanders ambitioner*inskränkte sig till Sverige. Den svenska socialdemokratins välfärdsbygge skulle snarast skyddas från skadligt utländskt inflytande. Palme förändrade detta synsätt.
Om avsikten dittills var att svenskarna skulle vara stolta över det socialdemokratiska välfärdsbygget så skulle svenskarna nu vara stolta över att ha en socialdemokratisk statsminister som förde kampen för rättvisa i världen.
Alla världens länder var dock, till många svenskars förvåning, inte fullt ut imponerade av den svenska modellen. Så om inte Sverige fick komma ut i världen, fick världen komma till Sverige. Med Palme startade Sveriges mångkulturella välfärdsprojekt.
Som ett av de allra rikaste länderna i världen blev det nu självklart att det socialdemokratiska Sverige inte bara skulle stödja befrielserörelser och ge ett generöst bistånd, utan också välkomna hit människor på flykt. "Det starka samhället" – socialdemokratins dåvarande ledord – hade styrka nog att dela med sig"
https://www.gd.se/artikel/palme-kan-nojd-och-stolt-blicka-ned-fran-sin-himmel