Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Det kommer väl alltid vara svårt för utomstående att få klart för sig hur en relation i verkligheten ser ut. Detta även om det är ett öppet förhållande och andra har mer insyn i hur parterna förhåller sig till varandra. Vad som sker bakom ridån kan innehålla andra ingredienser.
Jag tycker att det är t o m svårt för mig själv att se hur mitt eget förhållande verkligen är. Vem bestämmer var skåpet ska stå?
Det kan variera i lika frågor, det kan variera olika i tid. Det finns alltid någon slags obalans att förhålla sig till, och linjen är inte linjär eller tydlig.
I ett hemligt förhållande, där dessutom ytterligare en part är involverad, en part som båda har en relation till. Vem/vilka vet exakt hur det förhållandet ser ut?
LW hade nog skinn på näsan, det tycker jag mig ha hört från något håll i tråden. Och från något/några (?) håll har det tidigt i tråden skrivits att LW fortsatt att träffa SD, trots mycket hot och kränkningar. Det verkar ha varit extremt komplicerat förhållande och inte ovanligt i den typen av relation där våld är en ingrediens i förhållandet.
Det som en gång var en häftig förälskelse, kan ha övergått i en djupare kärlek trots den hemska komponenten. Inte ovanligt att våldet/hoten varvas med perioder med mycket uppvaktning, förlåtelse och nya hopp.
Så LW behöver inte ha varit "bitchig" (även om hon kan ha varit mer på än vad som framkommit i tråden.) utan hon kan ha varit mer delaktig i karusellen än vad jag tidigare har trott. Jag förstår att du inte menar att hon förtjänade att dö, bara att det kanske var mer komplicerat än att bara den ena är överdjävlig och den andra totalkryper i askan.
Det som LW har berättat för en del är väl en del av sanningen, men att SD ska ha berättat hela sanningen kommer nog vara svårt att tro. Särskilt som att det ser ut som han är den /en skyldig till mordet. Sedan får man hoppas att utredningen kan foga ihop mer av pusslet och att sms/digitala media, förhör osv kan få ihop en lite mer sanningsenlig bild.
Jag tror att även SH.Holmes (?) eller var det någon annan har berättat att hon svårt att lämna förhållandet, trots att vänner försökte få henne att anmäla och avsluta. Nu börjar minnesbilder leva lite av sig själv, så jag lämnar det lite öppet hur det var i den frågan.
Här nedan är iaf en postares syn på saken:
@mirdidjul66 21/5-18:
"
Japp, det är Stefan Davidson som misshandlade Lena i hennes bil , Det dom flesta inte vet är att dom också hade ett förhållande i 6 år innan det här hände med mycket hot och kränkningar av Lena.. Men hon hade inte förmågan att ta sig ur alla lönger , Jag sa åt henne många många gånger att anmäla, vilket hon gjorde men som blev avskrivet, men fortsatte träffa Lena regelbundet fast han var gift"
@mirdidjul66 29/5-18:
"
Det stämmer , oavsett hennes relationer så har hon alltid träffat Stefan"
Ja, det där är väldigt intressant, vilka bakomliggande mekanismer är till att stanna kvar i olika typer av destruktiva träsk, om det nu var så i detta fall. Vare sig man utsätter, eller själv är utsatt, tänker jag mig det som ett slags destruktivt samspel, eller ringdans som är beroende av att båda två gör vissa saker, eller avstår vissa saker. Ja, att man spelar varandra i händerna.
Tidigare föreslog jag att Hanna borde sticka och dra. Eller att SD borde dra, och börja om. Men jag kan lika gärna säga samma sak till Lena, om SD stalkade eller försökte kontrollera henne. Jag tycker, och har alltid upplevt att har man problem och bekymmer med varandra, då delar man upp sig och slutar ha kontakt. De hade inte ens barn ihop eller gemensamt ägande. Inte flyttar man heller till rivalens kvarter.
Mitt resonemang för egen del vare sig jag har problem privat, eller på arbetet är detsamma. Jag lämnar alltid skeppet, innan jag sjunker tillsamman med det, av ren och skär självbevarelsedrift. Lämnar lägenheten, bråkar inte om grejer, kräver ingenting. Gör kollegan sig omöjlig och kommunikation inte hjälper, då säger jag upp mig och skaffar ett annat arbete. Förstår inte människor och intriger, är det en prestigeförlust, eller en tävling, vem som backar och inte? I sådana fall är det ett riskbeteende anser jag.
Tänker på bl.a. Lotta Rudholm och Fup i detta fallet. Utifrån verkar det så rätt och självklart att anmäla, eller fly till en kvinnojour, byta namn eller vad som, men inte för offret själv. Kanske det är den naturliga lösningen, att bara resignera och ge upp. Bli likgiltig, öppna dörren, släppa in och bli dödad? Ska en hund komma ivägen för en jourvistelse? Är det bättre att dö, än skiljas från vovven?
Jag anser livet vara en gåva, det primära, kanske är det därför jag själv lever idag? Att träffa personlighetsstörda människor är ingen större utmaning, men det viktigaste är nog att inte själv agera som en, för då kanske man inte lever nästa dag, tänker jag? Om du är nedbruten, psykiskt och fysiskt misshandlad exp. kanske din förmåga att tänka logiskt och klart är nedsatt, du kanske inte lyssnar på råd av dina vänner, utan fortsätter göra sämsta tänkbara val?
Med tillägget, att jag uppfattat det som att Lena inte verkat vidare skrämd av Stefan. Mer stark och enveten, personlighet än honom. Hon verkade väldigt orädd för människor överlag. Inte heller verkar Hanna vidare skrämd av Stefan, snarare tvärtom. Men, men...vad vet man om något i detta fall egentligen? Förstår mindre och mindre.