Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
President Moon höll idag sitt årliga stora tal. I det kommer nog ”Återförening 2045” att bli det som uppmärksammas mest av pressen. Men han var också statsmannamässigt återhållsam gentemot Japan och anvisade en möjlighet att nå fram till en acceptable lösning i pågående handelsstrid. Frågan är nu hur Abe kommer att svara på det. Likaså hur Kim kommer att reagera på de 26 åren. Han lär ju fortfarande, om inget oförutsett inträffar, att vara NK:s ledare då.
Ett intressant tal.
Moons tankar och planer på återförening med datum 2045, måste väl betraktas som ett ”Rough around the edges” förslag.
Dock ger det en indikation på vilka intentioner och förhoppningar Moon har.
26 år, det är en lång tid, och tidsaxlar i den storleken lär nog behövas, problemen är enormt komplexa och många, så den tiden lär behövas.
———
Jag tror att Abe tog emot talet positivt, om än med för tillfället återhållsam entusiasm. Dessutom är min känsla att det börjar mjukna upp lite, avseende den komplicerade historiska relationen. När till och med den nya Kejsaren använder ord som ”Djup ånger”, tror jag att relationerna kommer att bli allt bättre vad tiden lider.
Jag tror också att relationerna mellan Sydkorea och Japan kommer att förbättras och stärkas, på ett helt annat plan, nämligen det säkerhetspolitiska.
Den dissonans som idag råder mellan Donald och Abe och Donald och Moon, kommer, eller rättare sagt, måste, föra länderna närmare varandra på rent rationella grunder som baseras på att man har gemensamma intressen, säkerhetsmässigt, i regionen.
Jag anser inte att Trump skall ge sig in på att medla mellan länderna vad avser ”Handelskriget”., det kommer dom klara själva.
Trumps dubbla budskap och totala oförmåga och/eller ovilja, att se de hot som faktiskt fortfarande ÄR REELLA - 24/7, från Nordkorea, för både Japan och Sydkorea, då Trump inte kommit någon vart med Kim över huvudtaget, förutom 3 fotosessioner och PR för ”TOK-KLUBBEN” = Trump & Kim, klubben för inbördes beundran.
Hela det Internationella samfundet - FN -Abe - Moon - EU mfl, anser att de senaste testerna och uppskjutningarna DE FACTO ÄR ytterligare brott av Nordkorea till alla delar. Trump delar inte den uppfattningen, utan försvarar istället Kim med ursäkter som, ”Alla testar ju missiler” - ”Han blev sur för militärövningen” - ”Jag vill inte agera eller höja tonläget mot Kim, då kanske jag inte får ett nytt möte”.
Trump skulle för länge sedan tagit upp de mänskliga rättighetera på förhandlingsbordet, som en lika viktig del som kärnvapnen.
Krav på att de mänskliga rättigheterna och socioekonomiska reformer införs, i utbyte mot att alla sanktioner tas bort, skulle påskynda en reformering i Nordkorea samt medföra att landet skulle få ordning på ekonomin. Då skulle Kim inte heller behöva kärnvapnen som säkerhet.
Att inte ens kunna få till ett förberedande arbetsmöte, som så storvulet skulle ”Kickstarta” efter DMZ mötet, säger en hel del om hur illa det egentligen är ställt med statusen i verkligheten.
Jag förstår frustrationen och oron hos både Abe och Moon, när Trump med all önskvärd tydlighet signalerar ”Jag skiter väl i Er” - ”Ni får ju ändå snart klara Er säkerhet själva, eftersom Ni inte vill betala mer för USA:s militära närvaro”.
Alliansen sviktar betänkligt idag, både med Japan och Sydkorea, på grund av Trumps dubbla budskap och det faktum att han hamnat i en återvändsgränd med Kim.
En tragisk och oroväckande utveckling.
