Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Att Olof Palme över huvud taget orkade ta sig igenom regeringsarbetet dessa månader hösten 1985 förvånade mig ibland. Den nysemestrade partiordförande jag mött strax efter valet genomled ett antal depressioner, som såvitt jag kunde förstå inte bara var utslag av hans sedvanliga ”eftervalskris” utan främst hängde samman med utvecklingen av den s k Harvardaffären. Det var bara alltför tydligt hur Olof led av den debatt som uppstått kring frågan om han fifflat med skatten genom att låta ett amerikanskt universitet ge en av hans söner ett stipendium, vilket kunde anses ha ett samband med att han hållit ett tal vid samma universitet. Vad debatten gällde var huruvida stipendiet egentligen var arvode för detta föredrag och därmed en för Olof skattepliktig inkomst, som han underlåtit att redovisa i sin deklaration. Harvardaffären överföll honom mitt i valrörelsen och sysselsatte honom hela hösten. Slutligt skulle saken avgöras — och Olof fritas från alla misstankar om skattefusk — först sedan han var död.

Jag vet mycket litet om hur andra i hans omgivning upplevde honom under denna tid; regeringschefens mentala tillstånd var inget allmänt samtalsämne. Men rykten från hans kansli, statsrådsberedningen, förmälde att han blev alltmer ointresserad av innehållet i sina tal. Hans talskrivare, som var vana vid att få tillbaka sina utkast fyllda med Olofs omskrivningar och tillägg (nästan oläsliga, för den delen) kunde nu inte ens avgöra om han läst igenom manuskriptet. Att något var fel märktes också på hans offentliga framträdanden. Det glänste mera sällan om retoriken — ibland sken hans leda vid alltihop så tydligt igenom att resultatet snuddade vid en politisk katastrof.

[…]

Hösten 1985 var jag till ytterlighet återhållsam med att låta olösta budgetfrågor gå vidare till avgöranden inför Olof Palme. Det är troligt att det krävde ett antal eftergifter från min sida som jag annars inte varit beredd att göra. Men jag kände att den press han levde under inte skulle tåla så mycket mer. I själva verket sände han mig tydliga signaler vid flera tillfällen att han inte orkade intressera sig för de ekonomiska problem som jag sysslade med. Han hade nog av sina egna.

[…]

I november träffades ett antal representanter för de socialdemokratiska partierna i Västeuropa på Bommersvik. Syftet var att bygga upp enad front mot den ekonomiska politik som lät arbetslösheten växa för att inflationen skulle gå ned. Tillställningen var i och för sig föga upphetsande — möten för intern uppbyggelse mellan redan frälsta är det sällan. Men Olof visade med hela sin uppenbarelse hur svårt han hade att engagera sig i vad som försiggick. Harvardaffären malde i honom, han läste tidningar och var andligen frånvarande under större delen av tvådagarsmötet.

– Kjell-Olof Feldt, Alla dessa dagar…, sidan 258–260

Är det någon inom underättelserna som vill djävlas som ogillar Palme och Holmer som kommer med påståendet att Kramm ska skjuta dem båda? Är det någon redan då 1986 och tidigare som vet om att Kramm är incestuös och spärrar in sina döttrar och medvetet använder Fritzl för man vet att OP och HH är bisexuella och haft kontakt med Fritzls tjejer.
Var Fritzl hallick i Stockholm till underättelserna politikerna eller vad gjorde han i Stockholm vad hade han för brottshistoria som gjorde attt HH visste att han var en galen österikare?
Hotade han Palme och HH med promiskuösa bilder och försökte utpressa dem?
Hur kunde en simpel länspolismästare veta vem denna Kramm var? och hur kunde Kramm veta vem Holmer var och hota honom?

Att HH och EC tar över de bästa mordutredarnas viktigaste jobb för dem o Sverige är helskumt. Speciellt eftersom de har en historia att mörka saker som är stickande för partiet. Alltså man vill inte att något ska komma ut. Den dåliga farten efter skottet på aktiviteter hos polis och Säpo myndigheter visar att det inte var på allvar.
Fast Ingvar Carlssons ansiktsuttryck när han kliver in på Rosenbad tyder på att han trodde det var ett mord. Ytterst få verkar invigda i mörkläggningen

Det är nästan övertydligt att Vg blivit matad av svenska underättelser och sen sprang runt o sa att Palme skulle skjutas i ryggen några hade fört ut sådana budskap för att det skulle öka trovärdigheten sen.
Så vilka kan tänkas ha lurat i Vg att Palme skulle skjutas?

Den underliga historien på centralen då mördarteamet visar horor sina vapen och säger att Palme ska skjutas är oproffessionellt och kan tänkas ha varit en del i operationen för att media o vi ska tro att någon skulle skjuta Palme på riktigt.


Vi har slentriantalet högt o inte smygande i trappan blir det ett mord blir det här

Alltså flera händelser där man varit övertydliga med att Palme ska skjutas

Så är det en förberedd konspiration från HH Ebbe mfl för att kunna få Palme iväg till Frankrike.
HH kommer på fredagen med det mystiska utalandet att Kramm ska skjuta Palme och HH också
Här tycker jag HH avslöjar sig lite...Varför skulle Kramm skjuta HH? Det jag tror att HH ville va märkvärdig och sprida ut desinfo och gör sig stor o viktig genom att statsministern och han själv skulle skjutas. Såvida inte Josef Fritzl (Kramm) och Palme Holmer hade en historia om damer/kvinnor. Vid denna tid måste Fritzl (kramm) redan ha spärrat in sin dotter i sin egenbyggda underjordiska bunker. Men den ökade bevakningen av Palme kunde vänta till på måndag haha! Ni hör hur dumt det låter. HH planterar spåret Kramm mot Palme o sig själv men anser att att det kan vänta till på måndag trots att Kram var på stan och hade alibi?
Sen har vi reaktionen från Ölvebro mfl när det kommer fram att HH varit på plats på i Stockholm
Ölvebro blir paff och beslutar sig sen att säga att det är inte sant Dahlgren ljuger jag vet inte varför. Vi har vidare en polis J Almblad som säger "jaha talar du om den öppna eller den sekretessbelagda utredningen." Vad arbetade denna Fritzl med i Stockholm och hade han åkt dit för brott tidigare i Sverige. Varför kallades han den galna österikaren? Visste folk att han hade ett incestiöst förhållande med sina barn. Var han i själva verket en som arbetade för typ cia och scoutade damer till politiker.

Kanske HH och Palme var tillsammans med flickorna på den polska båten? eller hos Hoff och Fritzl hotade Palme och HH med utpressning annars skulle bilderna läcka? Jag tycker bara det är skumt att Fritzl nämns 1986 så långt innan vi vanliga svenskar visste vem han var https://sv.wikipedia.org/wiki/Fritzlfallet Han spärrade in henne redan 1984. Om man vet att HH och Palme båda dog i aids och att de var bekanta eller kunde redan 1986 ge omdömmen om Josef Fritzl som vi idag känner han får mig att undra. Säg om Fritzl hotar med bilder vad skulle man då kunna kalla honom för att föringa det hela jo "den galna österikaren"Kanske var Fritzl en fortsättning på Harward att med kraftigare metoder försöka få Palme att avgå med hot om bilder.
Jag säger lite som Ebbe men ändå annorlunda han sa att man skulle följa Pkk jag säger att man ska följa vem Kramm var och varför han skulle skjuta HH? Om inte han och Palme och Fritz hade haft något gemensamt?

Att Olof Palme över huvud taget orkade ta sig igenom regeringsarbetet dessa månader hösten 1985 förvånade mig ibland. Den nysemestrade partiordförande jag mött strax efter valet genomled ett antal depressioner, som såvitt jag kunde förstå inte bara var utslag av hans sedvanliga ”eftervalskris” utan främst hängde samman med utvecklingen av den s k Harvardaffären. Det var bara alltför tydligt hur Olof led av den debatt som uppstått kring frågan om han fifflat med skatten genom att låta ett amerikanskt universitet ge en av hans söner ett stipendium, vilket kunde anses ha ett samband med att han hållit ett tal vid samma universitet. Vad debatten gällde var huruvida stipendiet egentligen var arvode för detta föredrag och därmed en för Olof skattepliktig inkomst, som han underlåtit att redovisa i sin deklaration. Harvardaffären överföll honom mitt i valrörelsen och sysselsatte honom hela hösten. Slutligt skulle saken avgöras — och Olof fritas från alla misstankar om skattefusk — först sedan han var död.

Jag vet mycket litet om hur andra i hans omgivning upplevde honom under denna tid; regeringschefens mentala tillstånd var inget allmänt samtalsämne. Men rykten från hans kansli, statsrådsberedningen, förmälde att han blev alltmer ointresserad av innehållet i sina tal. Hans talskrivare, som var vana vid att få tillbaka sina utkast fyllda med Olofs omskrivningar och tillägg (nästan oläsliga, för den delen) kunde nu inte ens avgöra om han läst igenom manuskriptet. Att något var fel märktes också på hans offentliga framträdanden. Det glänste mera sällan om retoriken — ibland sken hans leda vid alltihop så tydligt igenom att resultatet snuddade vid en politisk katastrof.

[…]

Hösten 1985 var jag till ytterlighet återhållsam med att låta olösta budgetfrågor gå vidare till avgöranden inför Olof Palme. Det är troligt att det krävde ett antal eftergifter från min sida som jag annars inte varit beredd att göra. Men jag kände att den press han levde under inte skulle tåla så mycket mer. I själva verket sände han mig tydliga signaler vid flera tillfällen att han inte orkade intressera sig för de ekonomiska problem som jag sysslade med. Han hade nog av sina egna.

[…]

I november träffades ett antal representanter för de socialdemokratiska partierna i Västeuropa på Bommersvik. Syftet var att bygga upp enad front mot den ekonomiska politik som lät arbetslösheten växa för att inflationen skulle gå ned. Tillställningen var i och för sig föga upphetsande — möten för intern uppbyggelse mellan redan frälsta är det sällan. Men Olof visade med hela sin uppenbarelse hur svårt han hade att engagera sig i vad som försiggick. Harvardaffären malde i honom, han läste tidningar och var andligen frånvarande under större delen av tvådagarsmötet.

– Kjell-Olof Feldt, Alla dessa dagar…, sidan 258–260