Jag såg denna Catfishman i BBC-dokumentären och det var väldigt uppenbart att han lider av allvarliga psykiska besvär. Att han får så mycket support av stora delar av incelcommunityt är väldigt talande.
Fråga till catfishman och hans fans. Vad är det som är svårt att fatta?
I verkliga livet så kan man plötsligt fatta tycke för någon som man knappt har lagt märke till tidigare. Man klickar och upptäcker fler och fler sidor hos den andre som man finner attraktivt. Rätt som det är så är man kär. Jag har själv haft en del förhållanden, men har aldrig någonsin blivit kär vid första ögonkastet. Detta gäller de allra flesta tjejerna också.
Som tjej på tinder så blir man överöst med erbjudanden vilket gör att man måste sålla snabbt och effektivt. Man får en/ett par bilder och en kort introduktionstext, och man hinner ju knappast läsa alla om man är en relativt snygg brud. Ni kan ju testa själv att göra en tinderprofil som brud och se vad jag snackar om. På tinder blir selektionen således extremt ytlig.
Vad är det som är konstigt? If the tables were turned så hade vi killar gjort precis samma sak. Som någon incel tidigare i tråden själv uttryckte det: "Man vill ju inte ha dom ickesnygga tjejerna".
On-Topic:
Några sidor bakåt i tråden så försökte jag skriva ett lite längre inlägg. Syftet var att ingjuta lite jävlar anamma i er som har det svårt på brudfronten. Jag borde kanske ha skrivit lite mer om Hypergami och dagens samhälle för att undvika käbbel. (Som sagt, det var inte syftet med min post). Så istället gör jag det nu. Hypergami innebär att en kvinna alltid försöker haffa den bästa möjliga mannen på marknaden. Bara i de fall då hon förstått att hon har haffat någon "above her league" så är hon riktigt nöjd. Jag vet att detta är jävligt jobbigt för många män att svälja, och jag har själv fått kämpa för att acceptera det.
Vilka egenskaper kvinnor letar efter är högst individuellt dock, men rent generellt så handlar det om social begåvning, driv, intelligens, utséende, fysisk styrka och så vidare. Förr i tiden så var det attraktivt nog att en man kunde försörja en kvinna, men idag finns inte samma behov var på de ställer högre krav. Blir inte så svårt att förstå när man har fattat vad hypergami handlar om, egentligen.
Jag förstår varför män läser ovanstående och instinktivt tänker "Det var bättre förr, vi måste tillbaka till de traditionella könsrollerna där männen jobbar och kvinnorna stannar hemma." Det är en easy-fix som hade löst mäns problem. Men hade kvinnor blivit lyckliga av detta? Jag tror inte det. Och jag tror inte att det finns någon enkel lösning.
Vi kan inte avprogrammera hypergamin. Och det är heller inte önskvärt att vi värderar dåliga gener lika högt som bra gener ur ett evolutionärt perspektiv. Så vad ska vi göra då? Både män och kvinnor blir ju olyckliga av rådande situation.
Tidigare dög det med en lön och kulmage. Men nu ställer kvinnor andra krav och vi kommer behöva anpassa oss. Vill man lyckas så behöver man alltså bli mera allmänbildad, självsäker, snygg osv. Hade det varit så att kvinnor ej ansträngde sig för att vara attraktiva så hade det varit mer balanserat.
Se bara på dessa två exempel hur stor skillnad styling/träning/diet kan göra:
https://i.imgur.com/fby544N.jpg
https://i.imgur.com/JfdGw8O.png
Jag säger inte att man måste vara metrosexuell. Men det hjälper att ta hand om sitt yttre och jobba på sig själv. Det finns mängder av exempel på snubbar som har tagit tag i sig själva(inte bara utséendemässigt) och plötsligt fått det mycket lättare med brudar.
Se dessa exempel på vad man kan göra åt sitt utséende:
https://i.imgur.com/euSY4BY.png
https://i.imgur.com/mn5IXq1.jpg
https://i.imgur.com/WIA2ctf.jpg
Om man ska summera kritiken jag fick efter mitt första inlägg:
- "Det är samhällets fel att jag inte får ligga! Tjejer gynnas i dagens samhälle!"
- "Jag ska inte behöva anstränga mig för att få en fin tjej. Bara beta-cucks gör detta!"
Kommentarer likt dessa stärker bara min övertygelse om att de allra flesta incels inte vill eller kan ta tag i sina eget liv och åstadkomma en positiv förändring. Det är mänskligt att vilja skylla sina misslyckanden på andra. Jag har personligen jobbat väldigt hårt med att försöka få bort detta betéende hos mig själv. Och jag vet att jag har blivit en bättre människa(och en attraktivare snubbe) på grund utav det.
I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his ways
And no message could have been any clearer
If you want to make the world a better place
Take a look at yourself, and then make a change
Ser också att många tog illa upp av att jag använde ordet "loser" i samband med incels. Jag kanske uttryckte mig slarvigt, eller så missförstods min poäng. Så jag känner att jag behöver reda ut exakt vad det är jag menar. Jag gör det enkelt:
Random incel som vågar erkänna sina brister för sig själv, men inte låter det sänka honom och
istället strävar efter att förbättra sig själv: Ingen loser.
En incel som inte vill göra ett jävla skit annat än att skylla på kvinnor och uträtta någon slags kollektiv "hämnd" mot kvinnor: En ubermegaloser.
Glasklart. Och det fiffiga är att man själv kan bestämma om man vill vara en loser eller ej.
Jag själv var på god väg att bli en riktig loser. När jag var 17-23 så valde att försumma brudar, vänskapsrelationer, utbildning osv för att istället spela datorspel och käka chips varje dag. När jag var 23 så såg jag en dag mitt flottiga, finniga och feta jag länge i spegeln och frågade mig själv vad fan jag höll på med. Detta uppvaknande var nog det bästa som någonsin hade kunnat hända mig. Vad gjorde jag?
1. Jag skaffade mig ett gymkort.
2. Jag gick till en hudläkare och fick roaccutan utskrivet.
3. Jag började säga "SURE!" istället för "njaeh" om en polare ville hitta på något.
4. Jag började själv ta initiativ till att hitta på saker med polare.
5. Jag började plugga.
Jag var aktiv på dejtingappar i början av min resa, men det gick som ni säkert kan lista ut åt helvete. Jag lät dock inte det påverka mig, utan förstod att tinder är ett väldigt svårt datorspel om man inte redan ser väldigt bra ut, så jag la skiten på is sålänge.
Under tiden märkte jag att hur jag började få blickar ute på stan. Och när man var ute på krogen så kom brudar fram. Att jag hade blivit snyggare och mer självsäker hade gett fantastiska resultat i det verkliga livet. Just för att jag såg bättre ut så kunde jag också fixa dejter online, men det var betydligt enklare irl. För att vara en riktig tinder-slayer så måste man se ut som en manlig modell alt vara känd. Så är det bara, men skitsamma.
Mitt liv förändrades för att jag gjorde någonting åt det själv. Kan jag, så kan du. Är det någon som har frågor på sånt som rör personlig utveckling/grooming/träning/kläder eller you name it så är det bara att slänga iväg ett pm så svarar jag efter bästa förmåga.
Fråga till catfishman och hans fans. Vad är det som är svårt att fatta?
I verkliga livet så kan man plötsligt fatta tycke för någon som man knappt har lagt märke till tidigare. Man klickar och upptäcker fler och fler sidor hos den andre som man finner attraktivt. Rätt som det är så är man kär. Jag har själv haft en del förhållanden, men har aldrig någonsin blivit kär vid första ögonkastet. Detta gäller de allra flesta tjejerna också.
Som tjej på tinder så blir man överöst med erbjudanden vilket gör att man måste sålla snabbt och effektivt. Man får en/ett par bilder och en kort introduktionstext, och man hinner ju knappast läsa alla om man är en relativt snygg brud. Ni kan ju testa själv att göra en tinderprofil som brud och se vad jag snackar om. På tinder blir selektionen således extremt ytlig.
Vad är det som är konstigt? If the tables were turned så hade vi killar gjort precis samma sak. Som någon incel tidigare i tråden själv uttryckte det: "Man vill ju inte ha dom ickesnygga tjejerna".
On-Topic:
Några sidor bakåt i tråden så försökte jag skriva ett lite längre inlägg. Syftet var att ingjuta lite jävlar anamma i er som har det svårt på brudfronten. Jag borde kanske ha skrivit lite mer om Hypergami och dagens samhälle för att undvika käbbel. (Som sagt, det var inte syftet med min post). Så istället gör jag det nu. Hypergami innebär att en kvinna alltid försöker haffa den bästa möjliga mannen på marknaden. Bara i de fall då hon förstått att hon har haffat någon "above her league" så är hon riktigt nöjd. Jag vet att detta är jävligt jobbigt för många män att svälja, och jag har själv fått kämpa för att acceptera det.
Vilka egenskaper kvinnor letar efter är högst individuellt dock, men rent generellt så handlar det om social begåvning, driv, intelligens, utséende, fysisk styrka och så vidare. Förr i tiden så var det attraktivt nog att en man kunde försörja en kvinna, men idag finns inte samma behov var på de ställer högre krav. Blir inte så svårt att förstå när man har fattat vad hypergami handlar om, egentligen.
Jag förstår varför män läser ovanstående och instinktivt tänker "Det var bättre förr, vi måste tillbaka till de traditionella könsrollerna där männen jobbar och kvinnorna stannar hemma." Det är en easy-fix som hade löst mäns problem. Men hade kvinnor blivit lyckliga av detta? Jag tror inte det. Och jag tror inte att det finns någon enkel lösning.
Vi kan inte avprogrammera hypergamin. Och det är heller inte önskvärt att vi värderar dåliga gener lika högt som bra gener ur ett evolutionärt perspektiv. Så vad ska vi göra då? Både män och kvinnor blir ju olyckliga av rådande situation.
Tidigare dög det med en lön och kulmage. Men nu ställer kvinnor andra krav och vi kommer behöva anpassa oss. Vill man lyckas så behöver man alltså bli mera allmänbildad, självsäker, snygg osv. Hade det varit så att kvinnor ej ansträngde sig för att vara attraktiva så hade det varit mer balanserat.
Se bara på dessa två exempel hur stor skillnad styling/träning/diet kan göra:
https://i.imgur.com/fby544N.jpg
https://i.imgur.com/JfdGw8O.png
Jag säger inte att man måste vara metrosexuell. Men det hjälper att ta hand om sitt yttre och jobba på sig själv. Det finns mängder av exempel på snubbar som har tagit tag i sig själva(inte bara utséendemässigt) och plötsligt fått det mycket lättare med brudar.
Se dessa exempel på vad man kan göra åt sitt utséende:
https://i.imgur.com/euSY4BY.png
https://i.imgur.com/mn5IXq1.jpg
https://i.imgur.com/WIA2ctf.jpg
Om man ska summera kritiken jag fick efter mitt första inlägg:
- "Det är samhällets fel att jag inte får ligga! Tjejer gynnas i dagens samhälle!"
- "Jag ska inte behöva anstränga mig för att få en fin tjej. Bara beta-cucks gör detta!"
Kommentarer likt dessa stärker bara min övertygelse om att de allra flesta incels inte vill eller kan ta tag i sina eget liv och åstadkomma en positiv förändring. Det är mänskligt att vilja skylla sina misslyckanden på andra. Jag har personligen jobbat väldigt hårt med att försöka få bort detta betéende hos mig själv. Och jag vet att jag har blivit en bättre människa(och en attraktivare snubbe) på grund utav det.
I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his ways
And no message could have been any clearer
If you want to make the world a better place
Take a look at yourself, and then make a change
Ser också att många tog illa upp av att jag använde ordet "loser" i samband med incels. Jag kanske uttryckte mig slarvigt, eller så missförstods min poäng. Så jag känner att jag behöver reda ut exakt vad det är jag menar. Jag gör det enkelt:
Random incel som vågar erkänna sina brister för sig själv, men inte låter det sänka honom och
istället strävar efter att förbättra sig själv: Ingen loser.
En incel som inte vill göra ett jävla skit annat än att skylla på kvinnor och uträtta någon slags kollektiv "hämnd" mot kvinnor: En ubermegaloser.
Glasklart. Och det fiffiga är att man själv kan bestämma om man vill vara en loser eller ej.
Jag själv var på god väg att bli en riktig loser. När jag var 17-23 så valde att försumma brudar, vänskapsrelationer, utbildning osv för att istället spela datorspel och käka chips varje dag. När jag var 23 så såg jag en dag mitt flottiga, finniga och feta jag länge i spegeln och frågade mig själv vad fan jag höll på med. Detta uppvaknande var nog det bästa som någonsin hade kunnat hända mig. Vad gjorde jag?
1. Jag skaffade mig ett gymkort.
2. Jag gick till en hudläkare och fick roaccutan utskrivet.
3. Jag började säga "SURE!" istället för "njaeh" om en polare ville hitta på något.
4. Jag började själv ta initiativ till att hitta på saker med polare.
5. Jag började plugga.
Jag var aktiv på dejtingappar i början av min resa, men det gick som ni säkert kan lista ut åt helvete. Jag lät dock inte det påverka mig, utan förstod att tinder är ett väldigt svårt datorspel om man inte redan ser väldigt bra ut, så jag la skiten på is sålänge.
Under tiden märkte jag att hur jag började få blickar ute på stan. Och när man var ute på krogen så kom brudar fram. Att jag hade blivit snyggare och mer självsäker hade gett fantastiska resultat i det verkliga livet. Just för att jag såg bättre ut så kunde jag också fixa dejter online, men det var betydligt enklare irl. För att vara en riktig tinder-slayer så måste man se ut som en manlig modell alt vara känd. Så är det bara, men skitsamma.
Mitt liv förändrades för att jag gjorde någonting åt det själv. Kan jag, så kan du. Är det någon som har frågor på sånt som rör personlig utveckling/grooming/träning/kläder eller you name it så är det bara att slänga iväg ett pm så svarar jag efter bästa förmåga.
__________________
Senast redigerad av Troett 2019-07-29 kl. 01:59.
Senast redigerad av Troett 2019-07-29 kl. 01:59.