Det finns enligt jordbruksverket 931739 hundar registrerade i Sverige idag. I verkligheten finns det troligen fler hundar än så, men vi struntar mer eller mindre i det i det och räknar lågt.
Hundar bajsar i snitt två gånger per dygn och, hör och häpna, 365 dagar per år!
Det blir inte mindre än 680.169.470 hundbajspåsar av plast per år. Med extrahundarna bör det vara över en miljard plastpåsar, vars enda syfte är att förvara en bit utmärkt gödsel en mycket kort stund för att sedan kastas bort. I bästa fall i en så kallad hundbajspapperskorg.
Tyvärr har jag noterat, liksom säkert de flesta andra också gjort, att dessa begagnade hundbajspåsar istället kastas i naturen där de ligger och skräpar med sitt stinkande innehåll skyddat från nedbrytande flora och fauna.
Hur kan detta vansinne få fortsätta? Bajset är ju utmärkt gödsel som rimligtvis borde få ligga kvar i naturen och göra nytta. Det ger näring till växter och utgör föda för många olika insekter, som flugor och skalbaggar.
Jag är fullt medveten om att en och annan lekande unge fick hundbajs på kläder och skor innan folk började samla rumpvarma bajsklickar som några andra psyksjuka maniker; men vad tusan, lite bajs på ett i övrigt inte särskilt rent barn, vad spelar det egentligen för roll?
Jag skulle gärna se en straffbeskattning på ungefär 5kr per hundbajspåse för att stävja bruket av dessa miljöbomber. Jag är alltså fullt allvarlig, varför producera och använda dessa påsar som otvivelaktigt sakta kommer brytas ner till mikroplaster som förorenar vår natur. De borde handla om substantiella mängder oljebaserad plastmassa som går åt varje år, med extremt stort CO2-avtryck. Tillverkning, transporter, inköpsrundor, distribution och påsförluster från lata idioter som plockar upp skiten men sedan bara kastar påsen i närmaste dike. Sedan är det en hel infrastruktur som behövs för att tillverka, sätta upp, underhålla och tömma bajstunnorna också. Ännu mer CO2. Och var tar bajset vägen? Inte åker det kommuntraktor till reningsverket och blir rötslam, så mycket är klart. Det bör alltså skickas som blött lågvärdigt bränsle till närmaste fjärrvärmeanläggning och där förmodligen dra mer energi än det producerar, bara för att koka bort vattnet i skiten.
Sen är denna hantering av begagnade hundbajspåsar såklart en kostnad som läggs på de enskilda kommuninvånarna i landets samtliga kommuner, oavsett om de har hund eller ej. Det brukar heta att varje verksamhet ska bära sina egna kostnader, men utan bajspåsskatt så bär vi alla gemensamt kostnaden för dessa miljöbomber.
Hur kan man göra politikerna uppmärksamma på det här problemet? Går det att föreslå sådana här skattekällor någonstans?
Skatten (3,4 miljarder per år) skulle såklart fördelas till landets kommuner efter antal hundar enligt jordbruksverkets statistik. En del av skatten skulle även kunna öronmärkas för att kunna bekosta olika behjärtansvärda verksamheter, som en statlig djurambulanskår eller liknande.
Eller skulle de helt sonika förbjudas helt?
Hundar bajsar i snitt två gånger per dygn och, hör och häpna, 365 dagar per år!
Det blir inte mindre än 680.169.470 hundbajspåsar av plast per år. Med extrahundarna bör det vara över en miljard plastpåsar, vars enda syfte är att förvara en bit utmärkt gödsel en mycket kort stund för att sedan kastas bort. I bästa fall i en så kallad hundbajspapperskorg.
Tyvärr har jag noterat, liksom säkert de flesta andra också gjort, att dessa begagnade hundbajspåsar istället kastas i naturen där de ligger och skräpar med sitt stinkande innehåll skyddat från nedbrytande flora och fauna.
Hur kan detta vansinne få fortsätta? Bajset är ju utmärkt gödsel som rimligtvis borde få ligga kvar i naturen och göra nytta. Det ger näring till växter och utgör föda för många olika insekter, som flugor och skalbaggar.
Jag är fullt medveten om att en och annan lekande unge fick hundbajs på kläder och skor innan folk började samla rumpvarma bajsklickar som några andra psyksjuka maniker; men vad tusan, lite bajs på ett i övrigt inte särskilt rent barn, vad spelar det egentligen för roll?
Jag skulle gärna se en straffbeskattning på ungefär 5kr per hundbajspåse för att stävja bruket av dessa miljöbomber. Jag är alltså fullt allvarlig, varför producera och använda dessa påsar som otvivelaktigt sakta kommer brytas ner till mikroplaster som förorenar vår natur. De borde handla om substantiella mängder oljebaserad plastmassa som går åt varje år, med extremt stort CO2-avtryck. Tillverkning, transporter, inköpsrundor, distribution och påsförluster från lata idioter som plockar upp skiten men sedan bara kastar påsen i närmaste dike. Sedan är det en hel infrastruktur som behövs för att tillverka, sätta upp, underhålla och tömma bajstunnorna också. Ännu mer CO2. Och var tar bajset vägen? Inte åker det kommuntraktor till reningsverket och blir rötslam, så mycket är klart. Det bör alltså skickas som blött lågvärdigt bränsle till närmaste fjärrvärmeanläggning och där förmodligen dra mer energi än det producerar, bara för att koka bort vattnet i skiten.
Sen är denna hantering av begagnade hundbajspåsar såklart en kostnad som läggs på de enskilda kommuninvånarna i landets samtliga kommuner, oavsett om de har hund eller ej. Det brukar heta att varje verksamhet ska bära sina egna kostnader, men utan bajspåsskatt så bär vi alla gemensamt kostnaden för dessa miljöbomber.
Hur kan man göra politikerna uppmärksamma på det här problemet? Går det att föreslå sådana här skattekällor någonstans?
Skatten (3,4 miljarder per år) skulle såklart fördelas till landets kommuner efter antal hundar enligt jordbruksverkets statistik. En del av skatten skulle även kunna öronmärkas för att kunna bekosta olika behjärtansvärda verksamheter, som en statlig djurambulanskår eller liknande.
Eller skulle de helt sonika förbjudas helt?