Skvaller om Jewels'n'Issy - Konstig youtube familj

Tidigare i tråden. Inlägg har även blivit borttagna.

B 10670-14
Domen gäller en stöld till ett värde av 1108 kr, Hemköp Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Dottern var vid detta tillfälle 10 år gammal.

Ska även tillägga att det till mestadels rörde sig om läsk och godis.

Stöld av vad? Oxfilé? Lägg upp domen istället.

Jag tror det är problematiskt att mena på att dottern enbart vore påverkad av en faktor (mamman) när situationen är långt mer komplex än så. Även biologiska pappan sa i sin video att "mamman har varit närvarande hela dotterns liv, han har det inte" - och försökte använda det som ett "bevis" på att allt vore mammans fel. Här tror jag det är viktigt att komma ihåg: även frånvaro är ett aktivt val, som påverkar dottern i någon utsträckning. Vad han gör gång på gång är att avlägga sig ansvar för situationen. Som om det finns någon legitim anledning till att strunta i att ta hand om sitt barn. Han sa någon gång att det som fick honom att vilja ta kontakt nu senast var pga dotterns självskadebeteende. Men fram tills dess då? Varför har han inte brytt sig, ställt upp, funnits där då? Att bara "tänka på" någon efter 16 år känns otroligt fattigt i sammanhanget.

Och jag förstår absolut viss av kritiken som riktats mot mamman. Vad jag ställer mig frågande till är att allt skulle vara hennes fel.

Att dom inte är nöjda med nåt, visst, det är någonting utomstående personer kan störa sig på - uppenbarligen - men ärligt talat: det är knappast däri grundproblemet, och därheller inte lösningen, ligger.

Gällande dotterns syn på jobb så visst, hon har sagt att hon inte kommer kunna jobba, men hon har också flera gånger pratat om vilka drömjobb hon har, ofta något kopplat till estetiska grejer som fotografi/filmning. På ett sätt är det ju det hon håller på med redan nu, med youtube. Av den anledningen tycker jag det är onödigt när folk ska komma med kommentarer om att dom borde lägga ner kanalen och dylikt. Tvärtom är det väl just där man ser dotterns potential, och där hon ägnar sig åt det hon i framtiden vill ha som försörjning! Det är ju inte många 15åringar som redan engagerat sig i sitt framtida jobb sedan dom var tio. Om man ska se det på det sättet.

Där tycker jag för övrigt också att vi främlingar på internet har ett ansvar gentemot dottern. Om nu folk inte tror att de i hennes närhet har förmåga att ge henne det självförtroende och motivation hon behöver så är det faktiskt inte så svårt att försöka bidra med det på avstånd. Särskilt med tanke på att hon uppenbarligen läser denna tråden. Hon behöver inte läsa negativa saker. Och Flashback kan vara så mycket mer än negativitet.

Det enda jag skrivit om mamman är väl att det är hon som tagit mest ansvar i situationen. Varken mer eller mindre.

För en utomstående som endast haft inblick i deras liv via internet får man en känsla av att saker inte står rätt till, och det är ju inget de hymlar med heller. Det som kan kännas tveksamt är just målgruppen, det är barn det handlar om. Barn som inte kan läsa mellan raderna eller helt kan förstå innebörden av allt som sägs och görs. När en ung tjej pratar om att hon vill dö samt självskadar?

Vad är ok att dela med sig av, och hur ska man prata om självskadebeteende till en målgrupp beståendes av barn och ungdomar utan att varken dottern eller andra barn blir triggade/påverkad negativt?

Vad är mammans roll i detta?
För mig är det obegripligt hur detta kan fortgå.
Att ha en Youtube-kanal, självklart. Men att en vuxen kan granska och säga "Det här är viktigt att prata om, men jag tror att det är bäst om vi uttrycker oss såhär..." osv.

Jag förstår att mamman inte vill sin dotter illa, men hela grejen är väldigt ogenomtänkt och blottläggande, för de båda två.

Kanske om kanalen skulle inrikta sig mer på gameing, musik, fotografi och saker som de tillsammans eller på varsitt håll finner givande.

Att ge dottern en ärlig chans att utveckla sina karriärmöjligheter istället för dramatiken.

Vems fel är livssituationen om inte morsans då? Issys?
Det är ju där ansvaret från morsan brister mest. Att hon inte klarar av någonting överhuvudtaget för att få till en vettig vardag.
Hennes tonåring skadar dig själv, ränner ute på nätterna, struntar i skolan, sitter live på nätterna och tigger av främlingar. De flyttar runt konstant, morsan gör sig ovän med alla runt omkring sig. Hon har lärt Issy att allt kan skyllas på diagnoser. Listan kan göras lång.

Issy behöver vuxna personer i sitt liv som sätter ordentliga gränser och ger stöd så hon fixar att ordna upp sitt liv. Finns barn med långt svårare diagnoser som klarar skolan och sedan arbetsliv i vuxen ålder.
Att morsan "finns där" är fint, men inte lösningen på situationen.

Pappan har funnits i deras liv tidigare också. Om han är bra eller inte låter jag vara osagt, men det faktum att det inte var några problem så länge han öppnade plånboken och när han stängde den blev allt jättehemskt gör att jag lyssnar med ett halvt öra på vad hon säger.
Tror btw inte att det är Issy som har så stora problem med honom egentligen, utan problemen är mellan morsan och pappan.

Tror också på den teorin, problemet är att mamman inte vet hur hon ska förhålla sig till pappan då hon redan har bestämt sig för att aldrig ändra sin uppfattning om honom. Det märktes tydligt i några av klippen där de precis fått kontakt med honom igen, hennes ton var och är fortfarande förlöjligande gentemot pappan.

Ja. Men hur beter sig morsan egentligen?
Han ska åka till Sverige, men han ska bo i en helt annan stad...??? Varför det för? Finns ingen logik.
Gick jättebra att han skulle bjuda dem på gröna lund, men hon ska bestämma vart han ska bo?
Han ska prata med Issy och försöka få kontakt med henne, men samtidigt ska all kommunikation gå via morsan?

Har väldigt svårt att få ihop det att han skulle varit elak mot Issy nu när han enligt henne själv skrivit "Jag tänker på dig." samt försökt få en kontaktväg till henne som är direkt till henne och inte via morsan.
Jag förstår honom om han frågat om messenger eller adda på snap. Hur ska han någonsin kunna prata med Issy och skapa en relation till henne om morsan ska styra kommunikationen och vaka som en hök?
Samtidigt gnälls det över att han inte bryr sig om sin dotter.

Jag ser en pappa som försöker och som bryr sig om att försöka få till en nystart. Jag ser en instabil morsa som ställer sig i vägen och styr sin dotter.

Jag hoppas bara att morsan inte gör så alltid utan att Issy faktiskt har någonstans hon kan vända sig utan att morsan står i vägen. Skulle Issy känna att hon själv behöver hjälp är det livsfarligt om det skulle vara så att morsan styr henne.

Har ni sett att dom även vill att folk "anmäler" dom till Ellen show? Om dom nu har så höga mål, varför inte använda det i vardagen istället?

Jag anser att ansvaret är delat mellan fler parter, utan inbördes ordning:

Mamman i egenskap av juridisk vårdnadshavare.
Biologiska pappan i egenskap av biologisk pappa.
Morfarn i egenskap av närstående.
Släktingar i egenskap av... Ja, vad dom nu har för relation.
Socialen i egenskap av myndighet.
BUP i egenskap av institution.
Skolan i egenskap av institution.
Habiliteringen i egenskap av institution.
Allmänheten i egenskap av allmänhet.

Nej, barnet har inget ansvar i det här då hon är omyndig och inte har juridisk rätt att fatta egna beslut.

Ja, det är klart det är fördelaktigt att ha positiva vuxna i sin närhet som har bra inflytande. Det bör ju dock ses som ett tillägg i livet för barnet, snarare än en ersättning av det befintliga fullständigt. Men det är klart det finns sätt att introducera sånt på så det blir pedagogiskt och förutsägbart.

Det positiva i situationen är väl dock att barnet trots allt har lärt känna personer över internet. Så hon får ju mental/känslomässig/social input utifrån och är inte helt isolerad.