Vaddå, döm själva:
Tycker ni verkligen inte att Ulrikas inspelade förklaringar låter lite konstigt på nåt sätt, som om hon döljer nåt.
Varför tycker jag det?
Jo, 1. Ulrika vänder mitt i en mening när hon är påväg att säga att "-Helenas säng är orörd" (låter det som) till att "- Hon inte är där.. (16.17 i dokumentären)
2. Hon minns allt men inte ifall hon varit orolig först eller inte,
hon pratar istället om sig själv i tredje person "att det förstår jag ju, att jag måste ha varit orolig, för jag har ju ringt polisen också",
eftersom hon ringt polisen o frågat vad man gör vid ett försvinnande (17.00-17.20)
rörig gåta detdär "MÅSTE ha varit orolig, eftersom jag (tydlien) ringt polisen också . .
3. Att hon liksom lojt "små-rapar" medans hon pratar om sin syrras försvinnande (17.24, 17.28, 17.37, 17.45) som om hon velat in sig i förklaringar och vill förminska det/känner sig trängd
4. Mycket såna där "- AAa!" i pratet, som om hon försöker övertyga sig själv/ reportern.
Får be en förhörsledare i fallet lyssna på denna intervju, dom hör lätt när nån ljuger eller undanhåller nåt. Jag tycker det låter som bådadera, tcykte jag första ggn jag hörde dokumentären också för ca ett år sen
länk till del 1 i dokun
https://sverigesradio.se/avsnitt/898313