Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Att kunna lära sig något om ett fall som detta kräver ödmjukhet inför olika vetenskapliga discipliner, en icke agendadriven önskan om att nå så nära sanningen som möjligt, dock utan att fastna i rigida rättskverulanta och självhävdande haranger. Skulle nog på det hela taget mena att kverulantparanoikern generellt har svårt att lära sig något av andras eller egna misstag. Man är alldeles för upptagen av att försöka applicera sitt eget inre på omgivningen för att objektivt och förnuftigt kunna analysera verkligheten och dra slutsatser utifrån denna.

Inte minst denna tråd är ett bevis för det där somliga redan från början hamnade snett beträffande barnens sjukdomar, antal mördare och mördarnas bevekelsegrund till morden. Trots att de blivit överbevisade av polis och vetenskap fortsätter de sitt korståg mot sanningen med sina meningslösa hatfloskler, istället för att faktiskt försöka lära sig något som kan vara till nytta för framtida riskgrupper. Lite sorgligt och kontraproduktivt är det, men något som man får lära sig leva med när man har med människans baksidor att göra.

— Hjälp och ge stöd till föräldrar till långvarigt sjuka barn!
— Var uppmärksam på deprimerade och suicidala föräldrar!
— Våga att ställa svåra frågor om föräldraskapet!
Lex Agnes och Moa

Det du kallar för spam kan andra uppleva som intressant. Va inte så negativ.

Det jag fetat. Vad hjälper det att skriva detta i ett forum som Flashback?
Vad hjälper det att skriva om forskning och prevention i ett forum som Flashback?
Vad hjälper det att skrika sig blå om att Hanna är oskyldig i ett forum som Flashback?
Gör någonting i verkliga livet om ni menar på riktigt det ni hävdar dagen in och ut i ett anonymt forum. Om ni redan gör det, bra! annars tycker jag att syftet med tråden nu fyller bara behovet av, att för några, kunna ventilera eller utöva sin hobby. Jag ville förstå varför detta hände, inte veta med detaljer av vad som hände, och jag tror inte vi kommer längre än det vi redan fått veta.

Vi lever i ett klassamhälle. Bara löjligt att förneka det. Jag betraktar inte människor som skräp men samhället gör det.
Du förstår nog utmärkt väl vad jag menar med WT.
Själv har jag gjort en omvänd klassresa. Född i övre medelklass. Jobbar som uska.
Hur har du det själv develi? Du berättar inget om dig och ditt yrke.
Däremot är du jävligt snabb med att försöka göra dina motståndare åsiktsmässigt här i tråden osäkra genom att komma med diverse analyser om oss.

Dravlar om exakt allt annat än det jag frågade om:

Vad menar du med vitt skräp.

Undrar om detta med barnvakten, som är dotter till en lärare och polischefen i Bjärred (?). Var detta ett försök till att hjälpa barnen, ett erbjudande från skolan (rektorn) som familjen uppmanades att tacka ja till? Ett sätt att stötta familjen, utan att blanda in socialen? En alternativ lösning som i efterhand visade sig vara ödesdiger, eftersom det ledde till att barnen inte fick den akuta insats från socialen som familjen behövt.

Om en utbildad socionom fått känna föräldrarna på pulsen hade de definitivt kunnat avslöja om föräldrarna ingått en pakt, var depressiva och utmattade. Om det nu är som flera tror.

En annan sak är att skolan har ett delat ansvar med föräldrarna om barnens skolgång. Det är inte så att det är föräldrarna som ansvarar för barnens skolgång själva... Skolan har haft mycket större befogenheter än vad en del kanske tror. De skulle ha samarbetet med socialen, om barnens föräldrar inte råkat vara högt uppsatta jurister i samhället. Det är jag övertygad om. Insatser kommer snabbare till barn i lägre samhällsklasser, om det nu är som rektorn säger, att familjen varit i kris i många år.

Rektorn har väldigt mycket att fundera på, resten av sitt liv.

Så vad bestod familjens insatser av egentligen, föräldrarnas enorma stöd och uppoffringar? Hur levde familjen sitt liv innan barnen blev sjuka?

Tycker att uppoffringarna mer verkar bestå i att tacka nej för barnens räkning än något annat. Såväl hemundervisning som barnvakt utifrån kan ha varit skolans försök att intervenera familjen, utan att barnen skulle bli hemmasittare utom kontroll. Det är ju inte alls säkert att varken O eller H ställt krav. Det finns, hör och häpna, narcissister, som utöver neglect. De skiter i sina barn helt enkelt, om de inte är glada och tacksamma. Trötta, ledsna barn får hålla sig inne på sina rum tills de kommer ut och visar gladare miner. Var det så för A och M? Kunde de vara sig själva eller var de tvungna att ha en mask? Orkade de inte längre under julen, blev de ledsna så att föräldrarna fick nog av dem?

Enligt mötesprotokollen från skolorna var bara pappan med, inte barnen själva. En gång var förresten mamman med men aldrig barnen.

Jag håller helt med dig! Dessutom kanske man också ska prata med barnen själva. Hur mår du? Känner du glädje? Känns det mörkt? (På vilket sätt?) (Agnes kände sig "bored". Frågade/pratade någon utifrån med henne om det?) Hur har ni det i familjen? Märker du någon förändring i din familj? Hur upplever du att dina föräldrar mår? Osv. Då belyses även den sidan - barnens. Kanske kan den sammansatta bilden då bli mer hel? Kanske kan ett barns berättelse ge vägledning, när man anar - eller kanske t o m känner till/vet - att en familj befinner sig i en kris-/kaosartad situation

Inget barn ska behöva berövas på sitt liv, oavsett om detta sker i familjen eller utom den.

Du har fel, enligt dom protokoll som refererats i tidningarna så var pappan ensam på dom två som handlade om A. Båda föräldrarna var med på två möten om M. Sen måste det så klart varit fler möten under årens lopp.


https://www.expressen.se/kvallsposten/familjens-moten-med-skolan-ska-analyseras/

Om ingen i familjens omgivning anade, vilka superkrafter tror du då att en socionom har?

Du tror på fullt allvar att skolan har skickat en tonårstjej som hemlig agent in i familjen för att ”intervenera”?

Det känns som att du är väldigt långt ute i ingenmansland med dina teorier nu. Du bygger för närvarande luftslott med helt omöjliga förutsättningar. Du kränker både rektorer, lärare och barnvakten med dina anklagelser som du helt enkelt snyter ur näsan. Dina teorier är inte heller mer värda en det som brukar hamna på näsduken.

Ja, detta är märkligt - att O´s företag gick så bra medan han själv behövde gå ner i arbetstid från sitt ordinarie arbete.

Ja, jag kanske lider av någonting Asperger-liknande? Har aldrig tänkt på det förut, men kanske det är därför som jag fortsätter att haka upp mig och ställa frågor gång på gång?

Än en gång: vi har ytterst litet information men gott om trådsanningar.

Vi har absolut ingen aning om vad som sades i de femtiotal förhören! "Allt fokus på de sjuka barnen" behöver ju inte nödvändigtvis betyda att familjen jobbade på att hitta ett sätt att leva med sjukdomen (uppenbarligen inte).

Det är möjligt att föräldrarna själva uppfattade att de gjorde "allt" och att de gjorde rätt saker. Men tydligen lyckades de inte komma fram till någon form av acceptans och anpassning utifrån familjesituationen, för i så fall skulle de hittat en annan lösning än den de valde.

Jag själv behöver inte veta fler detaljer om familjen. Men om någon - utifrån Bjärredfallet - ska kunna utveckla kunskaper om förebyggande och insatser för familjer i kris, så lär man behöva mer vetskap om vad som hände och hur.