Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Ingvar Carlsson har ett stort antal affärer och underliga beslut på sitt samvete, och naturligtvis vetskap om ännu fler. Knappt på en enda punkt har han talat ut, lagt papperen på bordet eller kommit med en komplett utsaga, vad jag kan minnas. Ställd inför faktum har han däremot några gånger justerat sina ord lite grann. Han passar bort obekväma frågor. Han verkar inte vara typen som talar ut, som söker en komplett historieskrivning.
En omtalad och välgjord doku, för den som har skoltyskan i behåll:
https://archive.org/details/TauschungDieMethodeReaganArteDoku2015
https://archive.org/details/TauschungDieMethodeReaganArteDoku2015
För den som är bevandrad i turkiska: PKK egen analys av palmemordet:
https://ia802809.us.archive.org/BookReader/BookReaderImages.php?zip=/5/items/serxwebun_51/serxwebun_51_jp2.zip&file=serxwebun_51_jp2/serxwebun_51_0007.jp2&scale=4&rotate=0
https://ia802809.us.archive.org/BookReader/BookReaderImages.php?zip=/5/items/serxwebun_51/serxwebun_51_jp2.zip&file=serxwebun_51_jp2/serxwebun_51_0007.jp2&scale=4&rotate=0
Citat:
Kan tänkas att de haft bilen med sovplats som ett alternativ och som en alt. flyktbil till Norge efter mordet , kunna övernatta i skogen om de skulle behöva göra det ( t.ex. inga flygbiljetter , inga hotellvistelser etc. )
de ska enl. källan bott på olika hotell i och runt Stockholm och stundtals levt "utsvävande" liv , ibland med prostituerade kvinnor.
Källan som Mari Sandström och Roger M fick info ifrån uppgav att de försvann västerut efter mordet.
Från SOU 1999:88 , 5.2 Enskilda uppslag "Sydafrikaspåret" , sid 456:
( källan enl. Svds artiklar nämner "Interpolmöte" ,
menas troligen International Police Association , IPA )
Citat:
”Svenska Dagbladets scenario”.
I början av maj 1987 erhöll säkerhetspolisen
ett artikelutkast av journalisterna Roger M och Mari S på
Svenska Dagbladet. Av utkastet framgick att journalisterna hade haft
kontakt med en källa som lämnat uppgifter om mordet på Olof Palme.
Källan hade uppgivit att den sydafrikanska spionen Craig W var den
som planerat mordet. Craig W hade tidigare arbetat som sydafrikansk
spion i IUEF i Genève till dess att han 1980 avslöjat sig. Genom arbetet
hade Craig W fått full insyn i hur andra länder, främst de skandinaviska, genom ”hemliga” bidrag stött motståndare till apartheidregimen.
När Olof Palme 1982 återvaldes till statsminister hade detta varit
”oväntat för regimen” i Sydafrika. Allt eftersom Olof Palme arbetat
hårdare för sanktioner mot apartheidregimen, framstod det som klart att
han var ett hot mot regimen, då han hade ett stort internationellt
kontaktnät, både inom fackföreningsrörelsen och socialistinternationalen.
Källan hade också sagt att han sett en lista över Sydafrikas
fiender – en lista som i pressen skulle ha kallas dödslista. Där var Olof
Palmes namn nämnt.
Craig W hade lämnat sin polistjänst 1985. Enligt källan hade han
gjort detta för att kunna organisera mordet. Själv hade Craig W i
tidningsintervjuer sagt att han ”lämnade yrket av personliga skäl” och
att om han varit svart skulle han ha arbetat för ANC. Källan hade också
nämnt Giovanno R, som beskrivits som en f.d. maffiagangster, boende
i Sydafrika. Denne skulle ha varit involverad i ett maffiarelaterat mord i
Europa. Giovanno R sades vara intressant eftersom han startat företag i
Sydafrika tillsammans med Craig W.
Beträffande själva mordet hade källan berättat att det varit tre
personer inblandade. De skulle ha kommit till Sverige i en campingbil
”några veckor eller månader före mordet”. De ”bodde i skogen, ville
inte bli registrerade som hotellgäster”. Campingbilen var av en modell
med sovplats ovanför förarhytten. Bilen hade de anskaffat med hjälp av
en västtysk f.d. bilhandlare. Denna person skulle vara känd av västtysk
polis eftersom han ca fem år före mordet dömts till ett eller två års
fängelse. Innan han avtjänat straffet hade han flytt till Sydafrika, där
han blev medlem i National Party. I dagsläget skulle han vara ordförande
i ett eget partidistrikt i norra Johannesburg. Hans son skulle
vara polis i Sydafrika. Mannen hade enligt källan åtagit sig flera ”dirty
jobs” åt regimen. Han hade flera gånger efter flykten till Sydafrika rest
tillbaka till Västtyskland på falskt pass. Mannen skulle heta ”Franz
Esser”.
Efter mordet skulle männen ha flytt västerut. Källan hade lämnat
signalement på en av de tre männen. Denne sades vara stor, över 180
cm, ha stora fingrar och händer, stort ansikte och rött hår. Källan hade
erhållit sin information av en av dem som var inblandade. Han hade
dessutom under sommaren 1986 bevistat ett interpolmöte i Sydafrika,
där han träffat personer som berättat om mordet. Vid mötet hade flera
länder deltagit, bl.a. Chile och Taiwan.
Enligt en anteckning av Per-Göran Näss innehöll artikelutkastet
sakfel; varken Sydafrika, Taiwan eller Chile var vid den aktuella tiden
medlemmar i Interpol.
I början av maj 1987 erhöll säkerhetspolisen
ett artikelutkast av journalisterna Roger M och Mari S på
Svenska Dagbladet. Av utkastet framgick att journalisterna hade haft
kontakt med en källa som lämnat uppgifter om mordet på Olof Palme.
Källan hade uppgivit att den sydafrikanska spionen Craig W var den
som planerat mordet. Craig W hade tidigare arbetat som sydafrikansk
spion i IUEF i Genève till dess att han 1980 avslöjat sig. Genom arbetet
hade Craig W fått full insyn i hur andra länder, främst de skandinaviska, genom ”hemliga” bidrag stött motståndare till apartheidregimen.
När Olof Palme 1982 återvaldes till statsminister hade detta varit
”oväntat för regimen” i Sydafrika. Allt eftersom Olof Palme arbetat
hårdare för sanktioner mot apartheidregimen, framstod det som klart att
han var ett hot mot regimen, då han hade ett stort internationellt
kontaktnät, både inom fackföreningsrörelsen och socialistinternationalen.
Källan hade också sagt att han sett en lista över Sydafrikas
fiender – en lista som i pressen skulle ha kallas dödslista. Där var Olof
Palmes namn nämnt.
Craig W hade lämnat sin polistjänst 1985. Enligt källan hade han
gjort detta för att kunna organisera mordet. Själv hade Craig W i
tidningsintervjuer sagt att han ”lämnade yrket av personliga skäl” och
att om han varit svart skulle han ha arbetat för ANC. Källan hade också
nämnt Giovanno R, som beskrivits som en f.d. maffiagangster, boende
i Sydafrika. Denne skulle ha varit involverad i ett maffiarelaterat mord i
Europa. Giovanno R sades vara intressant eftersom han startat företag i
Sydafrika tillsammans med Craig W.
Beträffande själva mordet hade källan berättat att det varit tre
personer inblandade. De skulle ha kommit till Sverige i en campingbil
”några veckor eller månader före mordet”. De ”bodde i skogen, ville
inte bli registrerade som hotellgäster”. Campingbilen var av en modell
med sovplats ovanför förarhytten. Bilen hade de anskaffat med hjälp av
en västtysk f.d. bilhandlare. Denna person skulle vara känd av västtysk
polis eftersom han ca fem år före mordet dömts till ett eller två års
fängelse. Innan han avtjänat straffet hade han flytt till Sydafrika, där
han blev medlem i National Party. I dagsläget skulle han vara ordförande
i ett eget partidistrikt i norra Johannesburg. Hans son skulle
vara polis i Sydafrika. Mannen hade enligt källan åtagit sig flera ”dirty
jobs” åt regimen. Han hade flera gånger efter flykten till Sydafrika rest
tillbaka till Västtyskland på falskt pass. Mannen skulle heta ”Franz
Esser”.
Efter mordet skulle männen ha flytt västerut. Källan hade lämnat
signalement på en av de tre männen. Denne sades vara stor, över 180
cm, ha stora fingrar och händer, stort ansikte och rött hår. Källan hade
erhållit sin information av en av dem som var inblandade. Han hade
dessutom under sommaren 1986 bevistat ett interpolmöte i Sydafrika,
där han träffat personer som berättat om mordet. Vid mötet hade flera
länder deltagit, bl.a. Chile och Taiwan.
Enligt en anteckning av Per-Göran Näss innehöll artikelutkastet
sakfel; varken Sydafrika, Taiwan eller Chile var vid den aktuella tiden
medlemmar i Interpol.
__________________
Senast redigerad av iamnotsure 2019-04-22 kl. 21:16.
Senast redigerad av iamnotsure 2019-04-22 kl. 21:16.
Forts. från ovanstånde inlägg :
Citat:
Den 22 maj 1987 kontaktade Roger M säkerhetspolisen på nytt och
berättade att han fått fram uppgifter om att Sydafrika satsat stora
pengar på att köpa ”infiltratörer”. Inom Norden hade denna kampanj
gått under beteckningen ”Operation Agneta”. Högerextremister i Norge
skulle på detta sätt ha fått flera miljoner kronor. En norrman, Erik B,
skulle ha deltagit i verksamheten. Denne hade varit bosatt i Örebro och
vid tiden för mordet på Olof Palme skulle han ha befunnit sig i
Stockholm.
Den 27 maj 1987 publicerades artikeln i Svenska Dagbladet.
I juli 1987 kontaktade Roger M återigen säkerhetspolisen. Han hade
efter ny kontakt med källan fått fram ytterligare uppgifter. De tre
männen skulle ha avrest med flygbolaget Luxair från Johannesburg den
2 november 1985 och de skulle ha ankommit Luxemburg dagen därpå.
Därifrån skulle två av männen ha rest vidare till Munchen, där de
sammanträffat med ”Franz Esser”, som ordnat bilen. Den tredje
mannen skulle på annat sätt ha tagit sig till Stockholm, där de tre återförenats.
Männen skulle ha levt ett ”utsvävande” liv i Stockholm, dock
ej på ”allmän lokal”. En av dem skulle eventuellt haft en flickvän i
Bromma. Deras leverne hade så småningom kommit till uppdragsgivarens
kännedom och de hade uppmanats att genast utföra ”uppdraget”.
Samma månad, dvs. i juli 1987, försökte säkerhetspolisen identifiera
västtysken ”Franz Esser”. Detta misslyckades dock.
Under hösten 1987 inhämtades passagerarlistor från Luxairs flight
1101 från Johannesburg till Luxemburg den 1 november 1985.4
Under PU:s utredning av ”Sydafrikaspåret” hösten 1996 vidtogs
flera nya åtgärder i ärendet. Interpols register kontrollerades och en förfrågan
beträffande ”Franz Esser” skickades till Tyskland via Interpol. I
svar från Tyskland i juni 1997 ville Interpol Wiesbaden ha mer uppgifter
om sakförhållandena beträffande hur ”Franz Esser-spåret” blev
känt.
I början av oktober 1996 kontaktade den andra journalisten på
Svenska Dagbladet, Mari S, per brev Solveig Riberdahl i anledning av
Eugene de Kocks uppgifter (se nedan). I brevet skrev hon bl.a. ”När
dagarna går förvånas jag över att polisen inte hör av sig med tanke på
det tips jag förmedlade 1987”. Hon skrev också att hon inte trodde att
polisen tagit uppgifterna på allvar eller kontrollerat dem särskilt noga.
Därefter återgav hon en del uppgifter med ytterligare preciseringar och
detaljer. Bl.a. skrev hon att den använda bilen troligen var tysk- eller
holländsk-registrerad. ”Franz Esser” skulle ha flytt från ett straff i Tyskland 1977.
Uppgiften förbryllar något, eftersom ingångsuppgiften var att männen skulle
ha rest den 2 november.
I Sydafrika skulle han ha anklagats för att ha begått
ekonomiska brott. Han blev emellertid inte dömd eftersom han körde
ihjäl sig dessförinnan. Den ”hitlist” källan sade sig ha sett innehöll, förutom
Olof Palmes namn, också namnen Mathias Hinterscheid, f.d.
generalsekreterare i Europeiska Fackliga Samarbetsorganisationen, och
Beit. Mari S hänvisade i samband med namnet Beit till journalisten
Anders H:s omfattande dokumentation om Sydafrika, där det skulle
förekomma en Alfred B som under en period bodde i Sydafrika och
gjorde sig en förmögenhet på diamanthandel.
En dryg vecka senare tog PU kontakt med Mari S, i anledning av att
det i en tidningsartikel i Expressen uppgivits att hon hade ytterligare
information att lämna. Mari S berättade att källan uppgivit att en av de
personer han träffat vid polismötet i Durban sommaren 1986 var en
man, B. Denne B var antingen en av de tre männen som varit i
Stockholm eller en som varit i deras omedelbara närhet. B skulle vara
sydafrikan. Polismötet skulle enligt källan antingen vara ett Interpolmöte
eller ett IPA-möte (International Police Association). Mordet
skulle ha beslutats på högsta nivå, av P.W. Botha. Beträffande bilen
uppgav hon att detta inte var en husbil i egentlig mening utan mer en
vanlig bil som man bygger om med sovplats ovanpå. Om källan sade
Mari S att denne var europé som flyttat till Sydafrika för att som hon
uppfattat det tjäna pengar och leva ett behagligt liv. Vid förhöret
framkom att Mari S varit i Stockholm i maj-juni 1987 och lämnat
uppgifter i ärendet till utredningsmannen Walter K.
PU tog efter förhöret med Mari S kontakt med Walter K, som
mindes att han sammanträffat med henne. På fråga om han hade
dokumenterat förhöret uppgav han att han inte var säker på det; det berodde
troligtvis på huruvida något nytt framkommit.
I oktober 1996 kontaktades PU av en tjänsteman vid Tullkriminalen
i anledning av de uppgifter i massmedia som vid den tiden förekom om
Sydafrika. Tulltjänstemannen meddelade att tullen sedan flera år
tillbaka haft en husbil i beslag. Husbilen hade anträffats ”tjuvkopplad” i
januari 1990. Den var tyskregistrerad och ägaren Hubert R hade okänd
adress samt var dömd för brott. I anledning av tipset lät PU genomföra
en teknisk undersökning av bilen. I protokoll över undersökningen har
det antecknats att inget anträffades som kunnat ”sättas i samband” med
mordet på statsministern.
berättade att han fått fram uppgifter om att Sydafrika satsat stora
pengar på att köpa ”infiltratörer”. Inom Norden hade denna kampanj
gått under beteckningen ”Operation Agneta”. Högerextremister i Norge
skulle på detta sätt ha fått flera miljoner kronor. En norrman, Erik B,
skulle ha deltagit i verksamheten. Denne hade varit bosatt i Örebro och
vid tiden för mordet på Olof Palme skulle han ha befunnit sig i
Stockholm.
Den 27 maj 1987 publicerades artikeln i Svenska Dagbladet.
I juli 1987 kontaktade Roger M återigen säkerhetspolisen. Han hade
efter ny kontakt med källan fått fram ytterligare uppgifter. De tre
männen skulle ha avrest med flygbolaget Luxair från Johannesburg den
2 november 1985 och de skulle ha ankommit Luxemburg dagen därpå.
Därifrån skulle två av männen ha rest vidare till Munchen, där de
sammanträffat med ”Franz Esser”, som ordnat bilen. Den tredje
mannen skulle på annat sätt ha tagit sig till Stockholm, där de tre återförenats.
Männen skulle ha levt ett ”utsvävande” liv i Stockholm, dock
ej på ”allmän lokal”. En av dem skulle eventuellt haft en flickvän i
Bromma. Deras leverne hade så småningom kommit till uppdragsgivarens
kännedom och de hade uppmanats att genast utföra ”uppdraget”.
Samma månad, dvs. i juli 1987, försökte säkerhetspolisen identifiera
västtysken ”Franz Esser”. Detta misslyckades dock.
Under hösten 1987 inhämtades passagerarlistor från Luxairs flight
1101 från Johannesburg till Luxemburg den 1 november 1985.4
Under PU:s utredning av ”Sydafrikaspåret” hösten 1996 vidtogs
flera nya åtgärder i ärendet. Interpols register kontrollerades och en förfrågan
beträffande ”Franz Esser” skickades till Tyskland via Interpol. I
svar från Tyskland i juni 1997 ville Interpol Wiesbaden ha mer uppgifter
om sakförhållandena beträffande hur ”Franz Esser-spåret” blev
känt.
I början av oktober 1996 kontaktade den andra journalisten på
Svenska Dagbladet, Mari S, per brev Solveig Riberdahl i anledning av
Eugene de Kocks uppgifter (se nedan). I brevet skrev hon bl.a. ”När
dagarna går förvånas jag över att polisen inte hör av sig med tanke på
det tips jag förmedlade 1987”. Hon skrev också att hon inte trodde att
polisen tagit uppgifterna på allvar eller kontrollerat dem särskilt noga.
Därefter återgav hon en del uppgifter med ytterligare preciseringar och
detaljer. Bl.a. skrev hon att den använda bilen troligen var tysk- eller
holländsk-registrerad. ”Franz Esser” skulle ha flytt från ett straff i Tyskland 1977.
Uppgiften förbryllar något, eftersom ingångsuppgiften var att männen skulle
ha rest den 2 november.
I Sydafrika skulle han ha anklagats för att ha begått
ekonomiska brott. Han blev emellertid inte dömd eftersom han körde
ihjäl sig dessförinnan. Den ”hitlist” källan sade sig ha sett innehöll, förutom
Olof Palmes namn, också namnen Mathias Hinterscheid, f.d.
generalsekreterare i Europeiska Fackliga Samarbetsorganisationen, och
Beit. Mari S hänvisade i samband med namnet Beit till journalisten
Anders H:s omfattande dokumentation om Sydafrika, där det skulle
förekomma en Alfred B som under en period bodde i Sydafrika och
gjorde sig en förmögenhet på diamanthandel.
En dryg vecka senare tog PU kontakt med Mari S, i anledning av att
det i en tidningsartikel i Expressen uppgivits att hon hade ytterligare
information att lämna. Mari S berättade att källan uppgivit att en av de
personer han träffat vid polismötet i Durban sommaren 1986 var en
man, B. Denne B var antingen en av de tre männen som varit i
Stockholm eller en som varit i deras omedelbara närhet. B skulle vara
sydafrikan. Polismötet skulle enligt källan antingen vara ett Interpolmöte
eller ett IPA-möte (International Police Association). Mordet
skulle ha beslutats på högsta nivå, av P.W. Botha. Beträffande bilen
uppgav hon att detta inte var en husbil i egentlig mening utan mer en
vanlig bil som man bygger om med sovplats ovanpå. Om källan sade
Mari S att denne var europé som flyttat till Sydafrika för att som hon
uppfattat det tjäna pengar och leva ett behagligt liv. Vid förhöret
framkom att Mari S varit i Stockholm i maj-juni 1987 och lämnat
uppgifter i ärendet till utredningsmannen Walter K.
PU tog efter förhöret med Mari S kontakt med Walter K, som
mindes att han sammanträffat med henne. På fråga om han hade
dokumenterat förhöret uppgav han att han inte var säker på det; det berodde
troligtvis på huruvida något nytt framkommit.
I oktober 1996 kontaktades PU av en tjänsteman vid Tullkriminalen
i anledning av de uppgifter i massmedia som vid den tiden förekom om
Sydafrika. Tulltjänstemannen meddelade att tullen sedan flera år
tillbaka haft en husbil i beslag. Husbilen hade anträffats ”tjuvkopplad” i
januari 1990. Den var tyskregistrerad och ägaren Hubert R hade okänd
adress samt var dömd för brott. I anledning av tipset lät PU genomföra
en teknisk undersökning av bilen. I protokoll över undersökningen har
det antecknats att inget anträffades som kunnat ”sättas i samband” med
mordet på statsministern.
Citat:
Arbetade åt FN i Geneve och journalist på SvD?Kan tänkas att de haft bilen med sovplats som ett alternativ och som en alt. flyktbil till Norge efter mordet , kunna övernatta i skogen om de skulle behöva göra det ( t.ex. inga flygbiljetter , inga hotellvistelser etc. )
de ska enl. källan bott på olika hotell i och runt Stockholm och stundtals levt "utsvävande" liv , ibland med prostituerade kvinnor.
Källan som Mari Sandström och Roger M fick info ifrån uppgav att de försvann västerut efter mordet.
Från SOU 1999:88 , 5.2 Enskilda uppslag "Sydafrikaspåret" , sid 456:
( källan enl. Svds artiklar nämner "Interpolmöte" ,
menas troligen International Police Association , IPA )
de ska enl. källan bott på olika hotell i och runt Stockholm och stundtals levt "utsvävande" liv , ibland med prostituerade kvinnor.
Källan som Mari Sandström och Roger M fick info ifrån uppgav att de försvann västerut efter mordet.
Från SOU 1999:88 , 5.2 Enskilda uppslag "Sydafrikaspåret" , sid 456:
( källan enl. Svds artiklar nämner "Interpolmöte" ,
menas troligen International Police Association , IPA )
Kan ingen berätta vem den här, Mari Sandström egentligen är?
Om de 3 männen fast från 'Statskupp i slowmotion' :
Citat:
Enligt ett säkert tips till Svenska Dagbladets journalist Mari Sandström, tillika kontaktperson i FNs flyktingkommissariat i Genève, flög ett mordkommando på tre personer den 2 november 1985 med Lux Avia / Luxair från Johannesburg. Deras uppdrag: att mörda Sveriges statsminister Olof Palme. De hade alla erfarenheter från operationer i Namibia och dåvarande Rhodesia. Efter att ha landat i Luxemburg splittrades gruppen för att sedan återförenas i Munchen, där en eller två av dem inhämtade en vit, ombyggd tysk- eller holländskregistrerad VW-buss, typ Winniebago. (Sandström ändrade senare uppgiften om bilmodellen och hävdade då att det inte var en husbil i egentlig mening utan mer en vanlig bil som man byggt om med sovplats över förarhytten). Från Tyskland färdades man därefter vidare till Stockholm via Helsingör - Helsingborg. Arrangemangen kring resan gjordes av en västtysk vid namn Franz Esser (se sid 602).
Väl framme tog mordkommandot god tid på sig. Trots den kalla vintern bodde de till en början i campingbilen ute i skogen för att inte bli registrerade som hotellgäster. De hjälpte därefter till med bevakning och kartläggning av det blivande offret och lärde sig så småningom hitta i huvudstaden, samtidigt som de nu med hjälp av svenska medhjälpare slussades mellan olika småhotell och privata gömställen. En av männen sades vara stor, över 180 cm lång, ha stort ansikte, händer och fingrar och vara rödhårig.
På ”fritiden” roade männen sig med prostituerade, enligt ett tips hade en av dem till och med en flickvän i Bromma. Efter ett tag började de dock bli lite slarviga och uppdragsgivarna i Sydafrika fick en gång påminna dem om allvaret i uppgiften.
Efter mordet lämnade agenterna Sverige västerut, troligtvis via Norge.
Uppgiften om de påstådda flickvännerna bekräftades av gotländska Ulla Danielsson, enligt Hans Holmérs bok Olof Palme är skjuten ”en tjugoårig prostituerad”. En kväll två veckor före mordet besökte hon tillsammans med väninnan Eva restaurang Röda Rummet i centrala Stockholm. Även Eva var prostituerad. De båda flickorna slog sig då i slang med två ”skottar eller irländare”, de talade åtminstone engelska med en lite udda dialekt (sydafrikansk?). Den ena mannen var rödblond, ganska pratsam och hemskt trevlig, medan den andre var något äldre, mörk och tystlåten. Enligt Ulla var han ganska lik ”Falconetti” i TV-serien De rika och de fattiga (för jämförelse se sid 707).
I ett försök att imponera avslöjade den rödblonde efter några timmar att de var i Stockholm för att mörda Palme! De hade spanat på honom i flera veckor och bodde i Gamla stan, inte långt från Palmes privatbostad. De båda tjejerna trodde inte på ett ord av vad de sa, vilket gjorde att männen tog med dem till Centralen.
Väl framme i den norra biljetthallen öppnade han en förvaringsbox och plockade fram tre revolvrar eller pistoler, varav en försedd med ljuddämpare.
-Du tvivlar visst fortfarande på att vi ska döda’n, sa den rödhårige med ett finurligt leende.
Ulla tyckte dock mest det hela var fånigt. Enligt vissa uppgifter följde flickorna sedan med männen till en etta i närheten av Isstadion.
Ulla berättade på kvällen för sina föräldrar om det inträffade. Det här var alltså innan mordet. På morgonen efter mordet kom hennes chockerade mamma in och sa:
-Nu har det hänt!
Efter mordet uppsökte Ulla spaningsledningen, som dock valde att avskriva hennes berättelse som livliga fantasier. Väninnan dog inte så långt efter, och Ulla Danielsson sägs idag vara mycket rädd och vägra uttala sig i ärendet.
Åter till Mari Sandströms källa, som hon beskrev som mycket pålitlig: en välartikulerad och berest europeisk affärsman, som använts som rådgivare av säkerhetstjänsterna hos både den sydafrikanska polisen och militären. Källan var mycket rädd om sin anonymitet och fruktade för sin säkerhet.
-Ni vet inte vilken brutalitet den sydafrikanska regimen är kapabel till.
En del av informationen hade källan fått vid ett internationellt polismöte i Sydafrika sommaren 1986. Där hade han även fått veta att man påbörjat mordplanerna redan 1982, när socialdemokraterna kom till makten med Palme som statsminister.
Enligt källan var mordet sanktionerat på högsta politiska nivå. Denne sa sig vidare ha sett en så kallad hitlist över personer apartheidregimen ville undanröja. Förutom Olof Palme fanns där namnet Mathias Hinterscheid, tidigare generalsekreterare i Europeiska fackliga samarbetsorganisationen, och en person med efternamnet Beit.
I journalisten Anders Hasselbohms omfattande dokumentation om Sydafrika finns en Sir Alfred Beit, numera avliden. Denne gjorde sig en förmögenhet på diamanthandeln i Sydafrika innan han flyttade till Irland. Nämnas kan att han 1986 blev bestulen på en ytterst värdefull konstsamling, som dock återfördes med hjälp av en brittisk legosoldat vid namn John Banks, känd för sina kopplingar till Sydafrika.
Palmeutredningen hade redan från första början arbetat särdeles ”effektivt” med Sydafrikaspåret. När det i juli 1987 kom in flera mycket detaljerade tips om att de tre sydafrikanska agenterna tagit sig från Sydafrika till Luxemburg med flygbolaget Luxair den 2 november 1985 inhämtades passagerarlistor från Luxairs flight 1101 från Johannesburg till Luxemburg - den 1 november 1985.
Ulf Norlin, en av de poliser som var engagerade i mordutredningens inledning, blev utfrågad av journalisten Anders Hasselbohm i tidningen VI nr 46 -96 om det i Palmematerialet funnits kopplingar till Sydafrika. I samband med detta kom han med ett mycket märkligt uttalande:
-Palme skulle förresten aldrig ha dött den där dagen (!?). Det fanns dock ett hot mot Palme, rent av samma eftermiddag. Ändå togs hans livvakter bort.
Väl framme tog mordkommandot god tid på sig. Trots den kalla vintern bodde de till en början i campingbilen ute i skogen för att inte bli registrerade som hotellgäster. De hjälpte därefter till med bevakning och kartläggning av det blivande offret och lärde sig så småningom hitta i huvudstaden, samtidigt som de nu med hjälp av svenska medhjälpare slussades mellan olika småhotell och privata gömställen. En av männen sades vara stor, över 180 cm lång, ha stort ansikte, händer och fingrar och vara rödhårig.
På ”fritiden” roade männen sig med prostituerade, enligt ett tips hade en av dem till och med en flickvän i Bromma. Efter ett tag började de dock bli lite slarviga och uppdragsgivarna i Sydafrika fick en gång påminna dem om allvaret i uppgiften.
Efter mordet lämnade agenterna Sverige västerut, troligtvis via Norge.
Uppgiften om de påstådda flickvännerna bekräftades av gotländska Ulla Danielsson, enligt Hans Holmérs bok Olof Palme är skjuten ”en tjugoårig prostituerad”. En kväll två veckor före mordet besökte hon tillsammans med väninnan Eva restaurang Röda Rummet i centrala Stockholm. Även Eva var prostituerad. De båda flickorna slog sig då i slang med två ”skottar eller irländare”, de talade åtminstone engelska med en lite udda dialekt (sydafrikansk?). Den ena mannen var rödblond, ganska pratsam och hemskt trevlig, medan den andre var något äldre, mörk och tystlåten. Enligt Ulla var han ganska lik ”Falconetti” i TV-serien De rika och de fattiga (för jämförelse se sid 707).
I ett försök att imponera avslöjade den rödblonde efter några timmar att de var i Stockholm för att mörda Palme! De hade spanat på honom i flera veckor och bodde i Gamla stan, inte långt från Palmes privatbostad. De båda tjejerna trodde inte på ett ord av vad de sa, vilket gjorde att männen tog med dem till Centralen.
Väl framme i den norra biljetthallen öppnade han en förvaringsbox och plockade fram tre revolvrar eller pistoler, varav en försedd med ljuddämpare.
-Du tvivlar visst fortfarande på att vi ska döda’n, sa den rödhårige med ett finurligt leende.
Ulla tyckte dock mest det hela var fånigt. Enligt vissa uppgifter följde flickorna sedan med männen till en etta i närheten av Isstadion.
Ulla berättade på kvällen för sina föräldrar om det inträffade. Det här var alltså innan mordet. På morgonen efter mordet kom hennes chockerade mamma in och sa:
-Nu har det hänt!
Efter mordet uppsökte Ulla spaningsledningen, som dock valde att avskriva hennes berättelse som livliga fantasier. Väninnan dog inte så långt efter, och Ulla Danielsson sägs idag vara mycket rädd och vägra uttala sig i ärendet.
Åter till Mari Sandströms källa, som hon beskrev som mycket pålitlig: en välartikulerad och berest europeisk affärsman, som använts som rådgivare av säkerhetstjänsterna hos både den sydafrikanska polisen och militären. Källan var mycket rädd om sin anonymitet och fruktade för sin säkerhet.
-Ni vet inte vilken brutalitet den sydafrikanska regimen är kapabel till.
En del av informationen hade källan fått vid ett internationellt polismöte i Sydafrika sommaren 1986. Där hade han även fått veta att man påbörjat mordplanerna redan 1982, när socialdemokraterna kom till makten med Palme som statsminister.
Enligt källan var mordet sanktionerat på högsta politiska nivå. Denne sa sig vidare ha sett en så kallad hitlist över personer apartheidregimen ville undanröja. Förutom Olof Palme fanns där namnet Mathias Hinterscheid, tidigare generalsekreterare i Europeiska fackliga samarbetsorganisationen, och en person med efternamnet Beit.
I journalisten Anders Hasselbohms omfattande dokumentation om Sydafrika finns en Sir Alfred Beit, numera avliden. Denne gjorde sig en förmögenhet på diamanthandeln i Sydafrika innan han flyttade till Irland. Nämnas kan att han 1986 blev bestulen på en ytterst värdefull konstsamling, som dock återfördes med hjälp av en brittisk legosoldat vid namn John Banks, känd för sina kopplingar till Sydafrika.
Palmeutredningen hade redan från första början arbetat särdeles ”effektivt” med Sydafrikaspåret. När det i juli 1987 kom in flera mycket detaljerade tips om att de tre sydafrikanska agenterna tagit sig från Sydafrika till Luxemburg med flygbolaget Luxair den 2 november 1985 inhämtades passagerarlistor från Luxairs flight 1101 från Johannesburg till Luxemburg - den 1 november 1985.
Ulf Norlin, en av de poliser som var engagerade i mordutredningens inledning, blev utfrågad av journalisten Anders Hasselbohm i tidningen VI nr 46 -96 om det i Palmematerialet funnits kopplingar till Sydafrika. I samband med detta kom han med ett mycket märkligt uttalande:
-Palme skulle förresten aldrig ha dött den där dagen (!?). Det fanns dock ett hot mot Palme, rent av samma eftermiddag. Ändå togs hans livvakter bort.
Gunnar Wall har letat fram ett polisförhör med Lisbet Palme , datum 3 nov 1993.
"EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes."
https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/fc3b6rhc3b6r-med-lisbeth-palme-3-november-1993.pdf
"EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes."
https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/fc3b6rhc3b6r-med-lisbeth-palme-3-november-1993.pdf
Vem var nu narkotikaspanare som, enligt Nässén, var placerad i mordkorsningen men lämnade sitt pass i förtid och missade mordet?
Citat:
Gunnar Wall har letat fram ett polisförhör med Lisbet Palme , datum 3 nov 1993.
"EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes."
https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/fc3b6rhc3b6r-med-lisbeth-palme-3-november-1993.pdf
"EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes."
https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/fc3b6rhc3b6r-med-lisbeth-palme-3-november-1993.pdf
Det var bra att Gunnar släppte det.
En snabb reflektion: en blond man håller vid ett annat tillfälle så hårt om Olofs arm, att Lisbeth måste bryta loss fingrarna, och blåmärken uppstår. Det visar iaf att galet folk betett sig som vettvillingar mot hans person förut. Svårt att tänka sig en konspiration bakom den incidenten.
Ytterst anmärkningsvärt att han inte tagit varning av detta.
Citat:
Gunnar Wall har letat fram ett polisförhör med Lisbet Palme , datum 3 nov 1993.
"EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes."
https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/fc3b6rhc3b6r-med-lisbeth-palme-3-november-1993.pdf
"EN AV DE MEST ANMÄRKNINGSVÄRDA ASPEKTERNA av Palmeutredningen är att den person som borde haft mest att tillföra utredningen är mycket kortfattat hörd – i alla fall om vi talar om sådana förhör som är officiellt tillgängliga.
Vi talar alltså om Lisbeth Palme. I samband med åtalet mot Christer Pettersson presenterades ett omfattande förundersökningsprotokoll där ett antal korta förhör med Lisbeth Palme ingick i första delen, det så kallade huvudprotokollet.
Ett ytterligare polisförhör med Lisbeth har senare offentliggjorts, nämligen i samband med Riksåklagarens resningsansökan mot Christer Pettersson. Stora delar av det tilläggsprotokoll H som bifogades resningsansökan hemligstämplades. Även identiteten på ett antal hörda personer omgavs av sekretess. Men av någon anledning kom det förhör med Lisbeth Palme som hölls den 3 november 1993 med i det material som släpptes."
https://gunnarwall.files.wordpress.com/2019/04/fc3b6rhc3b6r-med-lisbeth-palme-3-november-1993.pdf
Ja - eller så kan det vara att polisen inte har ngt mer att fråga henne om. Hennes berättelse just nu och här verkar väl trovärdig och logisk. Behöver inte va värre än sådär kvällen var. Polisen är intresserad av fakta som kan lösa fallet. Polisen frågar väl inte ut folk som inte har ngt nyttigt att komma med oavsett om dom är fru eller hur?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera