Citat:
Dels är detta ett diskussionsforum på FB där denna händelse dryftas.
Och ja, jag tycker det också är intressant vad som försegick i huvudet på Breivk, Anders Eklund, Germanwings piloten, på Dalaröpappan, på den suiciderade Helenmördaren Ulf Olsson. Dessutom är det mycket viktigt kriminalvetenskapligt och ur samhällsmässig skyddsmöjlighet att identifiera liknade beteende.
Det är lika lite rimligt att hålla en icke namngiven persons sjukdom eller botande behandling hemlig och helt privat - då får samhället aldrig större kunskap. I exempelvis läkareden igår bl a en moralisk skyldighet att dela med sig av sådan kunskap framförallt i allvarliga fall med flera döda. Sjukdom kan uppstå igen och drabba någon ny. Det gäller mord också.
Observera att det ingenstans i normalmedia eller i FUP har nämnts identiteten eller adressen på de inblandade. Precis som man också gör om någon drabbats av eller behandlats för en ovanlig sjukdom.
Det är dessutom aldrig något privat att mörda någon.
De är det civiliserade samhällets förbannade plikt att inte gömma mord, inre ens mord inom familjen, genom att beteckna morden som något ”privat”.
Mordoffren kan aldrig försvara sig eller själva berätta sin historia. Det måste därför göras av andra.
Precis som man inte glömmer andra mordoffer - Fadime, Pela, Bobby, Yara - så ska inte de här barnens död heller betecknas som något privat.
Att mörda är så exeptionellt och så grovt att det inte finns så mycket till privat sfär kvar, som en mördare kan räkna med ska skyddas om hur han tänkt och betett sig. Inte ens för att mördaren själv tagit sitt liv. Rätten till stort skydd av privatlivet försvinner när man begått något så fasansfullt som mord på två barn.
Det gäller ovan nämnda mördare och det bör gälla även Agnes och Moas mördare.
Och ja, jag tycker det också är intressant vad som försegick i huvudet på Breivk, Anders Eklund, Germanwings piloten, på Dalaröpappan, på den suiciderade Helenmördaren Ulf Olsson. Dessutom är det mycket viktigt kriminalvetenskapligt och ur samhällsmässig skyddsmöjlighet att identifiera liknade beteende.
Det är lika lite rimligt att hålla en icke namngiven persons sjukdom eller botande behandling hemlig och helt privat - då får samhället aldrig större kunskap. I exempelvis läkareden igår bl a en moralisk skyldighet att dela med sig av sådan kunskap framförallt i allvarliga fall med flera döda. Sjukdom kan uppstå igen och drabba någon ny. Det gäller mord också.
Observera att det ingenstans i normalmedia eller i FUP har nämnts identiteten eller adressen på de inblandade. Precis som man också gör om någon drabbats av eller behandlats för en ovanlig sjukdom.
Det är dessutom aldrig något privat att mörda någon.
De är det civiliserade samhällets förbannade plikt att inte gömma mord, inre ens mord inom familjen, genom att beteckna morden som något ”privat”.
Mordoffren kan aldrig försvara sig eller själva berätta sin historia. Det måste därför göras av andra.
Precis som man inte glömmer andra mordoffer - Fadime, Pela, Bobby, Yara - så ska inte de här barnens död heller betecknas som något privat.
Att mörda är så exeptionellt och så grovt att det inte finns så mycket till privat sfär kvar, som en mördare kan räkna med ska skyddas om hur han tänkt och betett sig. Inte ens för att mördaren själv tagit sitt liv. Rätten till stort skydd av privatlivet försvinner när man begått något så fasansfullt som mord på två barn.
Det gäller ovan nämnda mördare och det bör gälla även Agnes och Moas mördare.
Istället för att stå på barrikaderna och hytta med näven, tala om för polismyndigheten hur de skall sköta sitt jobb, samt berätta i en tråd vad som är viktigt att göra - föreslår jag att du faktiskt tar och överklagar maskningen av förundersökningen och därigenom gör något som faktiskt kan komma att göra så att fu:n släpps i omaskat tillstånd.
Du blandar hela tiden äpplen och päron genom att slänga runt mördare och offer hur som helst i nån sorts exempel. Varje ärende är unikt, och i varje ärende måste man ta nya beslut. I de ärenden du nämner finns även överlevande mördare som ställs inför rätta och deras fup blir offentlig. Där finns också i många fall uppföljningar som gör att samhället ändrar rutiner.
Vad beträffar Yara ex.vis så larmade rektorn till soc flera gånger. Trots det så hjälpte ingen Yara. Rektorn beslöt sig för att ta livet av sig då han fick otroliga skuldkänslor. Självmordsförsöket lyckades inte, och han lever nu med skador för livet. Bara en liten parentes.
