Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Om man har beslutat sig för att avsluta sitt och sina barns liv så kanske man väljer bort en cancerbehandling eftersom man inte tycker att den är helt nödvändig.

Mja, sammanfaller ju ganska väl med den där meningen ur avskedsbrevet, "vi tog beslutet tidig höst" så jag tror att det besöket och M,s diagnos var det som sparkade igång allt.

Deprimerade som de helt säkert var så behövdes det nog inte så mycket för att tippa över.

Va? Vid bröstcancer har man oftast en behandling var tredje vecka. 6 behandlingar. Ibland tio behandlingar. Vadå flera veckor långa behandlingar? Kan du inget om något, så skriv inte.... Jag har gått igenom det. Flera av mina vänner/bekanta har gått igenom det. Backa nu för guds skull.

För övrigt är det så att hon kan ha fått ett besked före jul att hon faktiskt fått tillbaka cancern och att den metastaserat. Det kan ha varit droppen. Ingen behandling sätts in över jul och nyår. Det skall fixas picc line-katetrar, röntgas, man skall göra en vårdplan osv osv osv. Sånt tar tid.

Ja, besök överensstämmer väl tidsmässig - om det nu är relevant fakta. Däremot tror jag inte ens det behövs nåt mer besked att kicka damen över kanten än Moas diagnos. Hon är redan six feet under.
Farhågor skapar hon nog väldigt bra med tanke på det hemska resultatet. Det är ju rena domedagsprofetian om att ingen av dem kommer leva nåt liv i egentlig mening.

Jag tror att det är relevanta fakta och som sagt det stämmer ju väldigt bra in i den tidsangivelse paret gav i sitt avskedsbrev.

Att båda är under isen redan är ju självklart, men jag tror att H var den som var värst däran, O försökte ju fortfarande ventilera vad som oroade och plågade honom.

Ett besök i augusti om uppgiften stämmer - och besked först vid jul?

Att berätta att vederbörande fått besked om metastaser hade väl ändå gjort händelsen begriplig. Man såg ingen trigger var dock infon.

Jag har några ggr funderat på om utgången blir psykologiskt trovärdigare om O uppfattar det som att han hjälper H att lösa ett problem. Beroende också på hur de är funtade ihop så kan förslagsvis H under lång tid gått ner sig i ångest och försökt handskas med det kanske lite tafatt eller inom familj- o vänkrets. Hon kan då s.a.s. ha lastat fel saker för sitt mående och inte insett exv att flickornas sjukdom både kan och måste få vara utlösande, men att hon kanske haft läggning för det också och att man i alla händelser försöker påverka det som går att påverka genom successiva förändringar. Ångest för flickorna kan antagligen lätt bli tabu, och det tabuet kan upplevas som ”facit” — dvs det är tabu för det stämmer och tvärt om. När det i själva verket är en hypostasering, dvs en idealiserad överdrift som låser fokus på fel sak. På ”branten”. På så sätt har det kunnat flyta en del vatten innan ens flickornas sjukdomar (och vad som hör till i form av föräldrarnas livsförväntningar o.a.) kanske ens erkänns som problemet, om alls.

Från O:s synvinkel ter det sig mer som H:s tilltagande livsångest i en mer allmän bemärkelse. Och när hon till sist vill dö så står han i en bemärkelse inför en redan krattad gårdsplan. Frågor om hur man kunde inrätta livet för att hantera ångest inställer sig inte, och flickornas sjukdomar och H:s ångest och suicidala inriktning blir ett stigma som han får svårt att argumentera bort, särskilt som de är tajta och har allierat sig än mer under vägen. Stigma och utvaldhet kan ju också vara två sidor av samma mynt.

Så perspektivet blir initialt att H vill dö (för egen del), men behöver hjälp. Det är, som tankefigur, formellt outtalat att flickorna måste följa med.

Från O:s perspektiv rör det sig om att hjälpa H med hennes livsångest (som han uppenbarligen är oförmögen (”impotent” i omskriven form) att hjälpa henne med i livet). Ansvaret blir desto större när alla ska med på resan.

Ur ett annat perspektiv (det går säkert tänka sig fler) är döttrarnas lidande (i föräldrarnas ögon) betydande, och detta lamslår all livsvilja hos föräldrarna, varav hos H först, men också möjligheten att inse att situationen skulle gå att påverka och förbättra.

Det skulle då röra sig i detta hänseende om en illa analyserad livssituation där depression utvecklats i otakt och spjälkats illa, och där man tar fel på vad som är den grundläggande problematiken. Och där O då mer går in och ”tar sitt ansvar” än är gemensam upphovsman i en mer akademisk överläggning med teser pro et contra. Även om drag av sånt kan ha funnits.

Med reservation för ett o annat som hör o kan höra livet till...

Om hon gjort ett besök på onkologen, och blivit undersökt, så ska hon fått besked ganska omgående. I augusti alltså. Därefter hade det tagit ca 2-4 veckor innan cellgiftsbehandling satts in. Under de veckorna sker en massa undersökningar, pappersarbete, picc linekateter skall föras in osv osv. De hade inte väntat i fyra månader med besked. Däremot vet jag ett fall där man i Lund friskförklarade min väninna i augusti 2011. Med friskförklaringen menades med att hon var helt fri från cancer. I oktober fick hon ont i magen - visade sig att hela kroppen var full av metastaser. Hur fan kunde de missa? Hon avled 2 veckor senare. Så - om Hanna varit hos onkolog i augusti, så kan de ha missat en massa. Och kanske en rtg eller så i december visat på annat?

Det krävs betydligt mer än framgångsrik akademisk karriär och framgångsrika skolmöten om hemundervisning för kunna mörda. Hur många blivande strypmördare har de flesta av oss haft i sin bekantskapskrets genom livet?
Det är en väldigt ovanlig egenskap och förmåga som ytterst få personer besitter.

Det här tråden innehåller ofta helt förutsägbara kommentaren om samma saker. Efter så här lång tid kan man nästan av första meningen avgöra vem som skriver och vad som kommer i texten.
Lite injektion av lokalfärg kanske ger omväxling. Utan att hat-hormonerna därför måste rinna till hos vissa.

Läs igen. Jag poängterar inte framgångsrik karriär. Jag poängterar HANDLINGSKRAFT. Det krävs en hel del motivation för att göra något verkligt svårt. Få har den motivationen. O hade den. Och handlingskraft. Du läser verkligen selektivt.

Handlingskraft för vad? Strypning?

Kavalleriet? Kan inte jämföras med armén av betong.
Vi pratar om barnamord. Och du pratar om handlingskraft som om det är nåt positivt du pratar om. Vadå motivation? Mannen blev knäpp. Varför kallar du inte fängelsekunderna som har mördat folk för ” dom hade handlingskraft ” el ” dom hade motivation ”.