Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tror inte man skall skylla sjukvården för något. De fick intyg och barnen fick hemundervisning. Tur inte alla sjuka barn har såna lättuppgivna föräldrar, som inte orkar kämpa. De var två, de var drivande, de hade en mycket god ekonomi. Det kunde göra massor för att underlätta för barnen, och det gjorde dom. Men inte fullt ut. De kunde köpt in en sjukskötersketjänst på halvtid.

En helt sjuk symbios de gick in i.

Men fick de något hopp om att det skulle kunna bli bättre för döttrarna?

Det är ju det som är min fråga egentligen, paret sökte bot men fann ingen, hur förmedlade sjukvården de besked som föräldrarna trots allt måste ha fått.

Troligtvis ett uselt bemötande. Har erfarenhet genom andra hur folk med icke helt godkända diagnoser kan bli behandlade. Skonigslöst.
Lätt att sitta som domare bakom datorn, va?

Motsatsen till direkt är förvisso indirekt. Det kan inbegripa missmod och förtvivlan framkallat av flickornas sjukdomar...

Jag tror inte polisen gärna ens antyder sekundära motiv, om de kan undvika det...

Ah, du tänker så. Föräldrarna har ju säkert läst alla artiklar som finns, precis som vi gjort. Men kanske de var i det läget där de såg allt i svart.


DET har du ingen aning om, om vilket bemötande de fått. Och nej, jag dömer enbart efter det resultat jag sett. Och jag begriper att en förälder kan se allt i svart och få för sig saker. Men två? Så skippa de höga hästarna du sitter på.

Nämn eller länka ett enda fall där två föräldrar gemensamt beslutar om familjeutplåning utan att det finns bakomliggande psykisk sjukdom eller hot från omgivningen i form av ekonomiska svårigheter, pinsamma avslöjanden, omhändertagna barn, snar sjukdomsdöd eller liknande.

Hittills har ingen kunnat visa ett enda annat fall.

Det har förekommit att två föräldrar likt paret Göbbels fattar ett sådan beslut när fiendestyrkorna står vid dörren eller likt familjen i Tyskland där föräldrarna överlevde men vräkningen skulle ske samma dag, där barnen riskerade att omhändertas som hos adoptivkvinnorna i USA eller den Kanadensiska kvinnan som övertygade sig själv och maken att hon snart skulle dö i underlivscancer.
Det är i ett handfull antal fall i världe - men alla med tydlig hotbild.

I Bjärred skrev inte föräldrarna något om att den nuvarande situationen var förr tung - i alla fall inget som polisen uppgav som ett skäl till morden.
I Bjärred handlade det om att framtiden inte såg så ljus ut som deras kravspec eller motsvarade deras förväntningar. Trots att ME-sjuka barn faktiskt blir både betydligt bättre och även tillfrisknar helt.
Det är därför föräldrarnas uppgivna skäl och avskedsbrev är fullkomligt både vansinnigt och unikt.

De var helt säkert i det läget att allt de såg var ett livslångt lidande men då tycker ju jag att sjukvården borde ha gett dem något slags hopp, men uppenbarligen så fick de inget sådant.

Allt brast ju när M också fick samma diagnos som A.

Absolut, jag håller med dig. Problemet för mig att de bara gav upp när diagnosen för M kom. Och det är just det som jag hänger upp mig på.

Jag har ingen aning om vilket hopp de gavs, eller brist på hopp. Men jag har ju jättesvårt att tro att nån inom sjukvård eller specialistklinik (som de uppenbart också sökte till) sa till dom att deras två barn skulle garanterat bli liggande i sina sängar 23 av dygnets 24 timmar så småningom. Denna sjukvårdspersonal borde i så fall fråntas sin legitimation och få sparken.

När? Angnes får diagnos 2015.
Att ME sjuka har en kamp innan de diagnostiserats är känt. Gäller detta barn lika frekvent eller har man en tendens att ta sjuka barn på mer allvar? En öppen fråga.
Det som skulle kunna vara tidskrävande är remiss till specialklinik.

Agnes får diagnos 2015, varav det finns behandlingsplaner enligt PT.
Vad behöver de hjälp med relaterat till ME? Jag är nyfiken på vad vården handlar om mer specat FÖR ATT jag avskyr upprepade mantra.
För att jag inte begriper vad som efterfrågas.

För övrigt är det uppenbart att de själva borde sökt hjälp om nu "allt fokus" gått på barnen.
Till Tyskland, Agnes utmattad snarare.

Jag ställer mig frågande till vad föräldrarna sysslade med. Att de inte är tappade på fronten att ordna och upprätthålla kontakter ser man via skolan.
Pappan och skolsköterskan informerar klasskamrater om sitt barns förändringar/tillstånd.
Vad vet du om det - eller om bristen på acceptans ligger hos de uppenbart hönsiga föräldrarna?

Ja, vi kan diskutera i evigheter varför de gav upp men troligen så hade de nötts ner av A,s diagnos redan så när även M insjuknade i samma då var det dags att stämpla ut för samtliga enligt föräldrarna.

Vansinnigt men eftersom vi inte får del av hela FUP så kan vi inte följa deras tankar, är ganska säker på att de gav polia och utredare facit på hur de tänkte i sina efterlämnade dokument.

Du menar att jag ska sluta tjata?

Nej. Jag gillar diskussionen. Tidigare fick du ett lååååångt inlägg på samma tema. Det hänger fortfarande i luften.

Jag vill veta hur du tänker och vad som du efterlyser.

Här:
(FB) Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)