Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det vore väl konstigt om inget skulle märkas när man har sjuka barn och dessutom planerar att utradera hela familjen. Enligt Sthelitz så mådde H dåligt tidigare och istället för att kunna stödja varandra så drogs båda ner i mörkret. Jag tror att en av dem var mer drivande angående slutet men vill inte spekulera i det mer. Båda är ändå lika skyldiga. Ingen av dem satte barnen i bilen och drog iväg.

Lägg av, jag har aldrig anklagat Hannas familj. Vinkla inte mitt inlägg att handla om anklagelser utan försök att se helheten i vad jag kommenterade i Develis inlägg. Återigen skenar du iväg med egna fantasier.

Oskar drog ned sin arbetstid pga hemsituation men vet du vad hemsituation består just av sjuka barn.

Hur fan kan du säga att han inte var det minsta orolig och såg ljusare på framtiden efter Moa fått sin diagnos! Var har du fått det ifrån och hur går det ihop med att han var så fruktansvärt sjuk. Hoppas du är medveten om att du precis gått vilse i dina egna påståenden.

Neddragningarna slog ned som en bomb, vet du om denna familj var drabbad?
Mitt inlägg var en kommentar men du svävar ut i massa annat som jag inte ens nämnt.

Ja, det vore mer rubbat om han gick omkring opåverkad. Då kan man snacka om fett grandios och välvaccinerad via ego - dvs psykopati.
De gillar sig själva så förfärligt mycket att det även vore helt osannolikt att planera självmord. Känslorna är så ytliga och flacka att de inte hamnar deep down depression.
Det är i depressionen det skiljer sig från andra som mördar barn när det kommer till familicide eller filicide.
Denna grundläggande fakta "råkar" falla bort i tråden och det är ett sammelsurium med pedofiler som Eklund och annat skevt. Men ändamålet helgar väl medlen, det är mindre nogaräknat att det antingen inte är sant eller osannolikt.
EIPS vore mer troligt med tanke på både trolig ångest och depression. För att inte tala om en sju helsickes svartsyn. Tomhetskänsla.
Separationsångest - inbillad eller reell - ger katastrofkänsla. Extremt hög risk för självmord.
Men borderline brukar främst drabba kvinnor.

Det är som ett manus; en masssuggession. För alla pratar likadant. Samma mantra. Samma ordval. Samma påståenden. Om och om och om igen. Det får min att tänka på en sufflör i ett orkesterdike.
Man vet mycket bättre än polisen utan nån insyn alls. För sekretess betyder tydligen att all rättsäkerhet förfaller och där under står att Hanna är oskyldig.

Att sitta och fria en formellt misstänkt mördare är helt absurt. Det som är ännu mer absurt är att man låtsas göra gott för barnen.

Rättshaverism och inte ett dugg annat.

Halmgubbe kallas denna sorts förvanskning av vad som egentligen sägs gällande motdebattör. En låg form av debatteknik för att dina argument helt enkelt är för fadda.

"Han verkade lättad när Moa fick intyg."

Försvann plötsligt depressionen och psykosen du värnade om igår?

Så tänker jag med. H är dock lite vagt... Som om hon inte fanns.

Hade de älskat varandra och gjort detta tillsammans hade de hängt tillsammans som Tarzan och Jane. Kanske inte i deras kläder men ja, ni fattar. Något är skumt.

H kan ju ha luskat ut att diagnoserna var felaktiga, att O flög runt som en skottspole. Hittat fejkgrejer. Kanske ställde hon honom mot väggen och det blev de tres fall.

Och innan hon ställde honom mot väggen skrev hon under testamentet och avskedsbrevet

Hade dom gjort någonting konstruktivt tillsammans så hade familjen varit vid liv idag. Det var det dom inte förmådde, en strävade uppåt och den andra neråt. Om man lägger undan sina fördomar om hur saker och ting fungerar i normala relationer med normala föräldrar så ser man vem som var extrovert och sökte mot ljuset och vem som var introvert och sökte sig mot mörkret.

Att försöka göra situationen så bra som möjligt för sina sjuka barn och föra en konstruktiv dialog med skolan är inget tecken på svartmod och dödslängtan. Att vara delaktig i sina barns idrott och fritidsintressen är en friskfaktor. Han bygger upp sitt liv på andra, utplånar det lilla som finns av själ och lever genom den mening som andras lycka ger. Ett svagt jag som söker näring i framgång, titlar och en kärnfamilj. Sen börjar allt vittra sönder i fogarna. Det liv som han drömt om börjar suddas ut i en dimma. Barnen som han levt sitt liv genom, titlarna som har bekräftat hans framgång och lyckan i kärleken blir till en grå sörja. Där är utgångspunkten för mannens resa mot mörkret. Den jagsvaga mannen som försökte bära sig själv genom att bära familjen bröts sönder av tyngden.

Det sjuka finns även i frånvaron, känslokylan och isoleringen, men den har inte sitt ursprung i en kall personlighet, den kommer från att alla känslor är förbrukade och inget finns kvar som kan fylla på och ge. Livet bara tar och förstör. Hon stöttar en sjuk kollega men hon orkar inte prata om sina egna sjuka barn. Hon förtränger det som gör ont. Den lilla empati som finns kvar sträcker sig till medkänsla för en kollega men räcker inte till för henne själv och familjen. Att se andra är ett sätt att slippa se sina barn och genom dom se sig själv. Barnens gråt blir även hennes gråt och någonstans föds tanken att det bara finns en väg ut. Där startar hennes resa in i mörkret. Den självutplånande mamman som brann upp för sina barn.

Precis. Glad, lättad, framtidstro. Så kände Oskar när Moa fick intyg på att även hon måste hållas hemma. Köpte bil och ansökte om befordran till professor. Sen kom hotet skolans indragna resurser och la snaran runt hans hals. Tror Oskar jobbade ihjäl sig när man ser vad han fakturerade vid sidan av sin heltidstjänst. Har läst mera om schizofreni och psykoser som kan utlösas av stress.

Finns inga fakta på att Hanna var något annat än frisk som en nötkärna.

Och faktiskt;

Livet fick en ”egentlig mening” när Moa också fick intyg på att hon var sjuk. Så skulle jag sammanfatta hur Oskar upplevde det. Slippa oroa sig för att flickorna gick utanför hemmet. En lättnad så han kunde ansöka och fokusera på sin professur.

Logiken i den meningen är antingen så briljant att jag inte förstår ett ord eller så är den fullständigt obegriplig. Finns det någon där ute som kan förklara? För mig låter det lika sammanhängande som att bananer är gula och krokiga för att måsar flyger framlänges i stället för baklänges.

Två kollegor och en chef har bättre koll än dig:

" we talked about his situation at home, I saw such a deep sorrow in his eyes."

"– Kanske var han lite mer plågad och ledsen över flickornas situation än vanligt. Han återkom till hur jobbigt det var flera gånger. "

"Jag minns våra diskussioner både i jobb och privat med ett leende men samtidigt med en sån smärta. Den senaste tiden förtjänade inte du."

Var Hanna "frisk som en nötkärna" när hon ville döda sina döttrar då är det mer illa än att hon hade kognitiv påverkan via en depression.
Eftersom hon hon dödat sina barn så får man snarare hoppas att hon hade vanföreställningar via depression.
Kallt kalkylerande gör henne till nåt i klass med Möller. Om Rajabi dödat pappamörderskan som han övervägde i Norge - hade du varit lika omhuldande som med barnamörderskan Hanna?