Citat:
Det är det farliga. Men det föregås av nånting och det är väl den delen jag försöker titta på eftersom varningssignaler, udda beteende är mer intressant när det kommer till att förhindra att barn mördas under sådana här omständigheter även om just gemensamt familicide är extremt ovanligt.Jag tror att Hs och Os symbios var det farliga här. Hade de varit mer olika hade detta nog inte skett överhuvudtaget. Vi har ju dessutom alla masker. En på jobb, en hemma, en med kompisar osv osv. Den masken kan sitta ganska hårt. Fan vet. Att man lyckas hålla en sån här sak helt för sig själv, utan att någon överhuvudtaget misstänkte att något var riktigt farligt för barnen - det är ganska otroligt. Under 4-5 månader! Inte ens med facit verkar man kunna se när arbetskamraterna tittar bakåt.
Snygg och prydligt lyckades man radera ut en hel familj.
Snygg och prydligt lyckades man radera ut en hel familj.
När de väl beslutat sig och går samman i det riktigt sjuka och farliga är det nog svårt att nå dem, på samma sätt som att en depression som fördjupas ger en försvårad mottaglighet om det så handlar om samtalsterapi (behöver upp i stämningsnivå, antidepressiva) eller hjälp/stöd/råd från den vanliga omgivningen.
För redan innan de börjar förena sig och spela de mer dödligt farliga rollspelen så lär det väl ha funnits nån sorts oro. Att hon undviker att tala om de sjuka barnen är för mig en riskfaktor när det kommer till sådana rollspel; att det finns risk att hon lever i en förnekelse (skjuter det från sig) när det kommer till barnen som lär ligga henne mer varmt om hjärtat än en cancersjuk kollega.
Det vore väldigt typiskt för en empatisk person (som spelar just rollspel) att lägga allt krut på annat än där det rimligtvis borde visa sig (djup oro för barn som krisen baserar sig på) samt att inte ägna sig mer åt sig själv (eget psykiskt välbefinnande).
Faran med rollspel alltså.
För övrigt kan man ju undra vad som kommer först när det kommer till murder-suicide på bas av djup kris och sjuka barn och ett upplevt lidande. Forskningen tror som sagt att självmordstankarna är primära än när andra än föräldrar mördar barn och knappast vill ta livet av sig. Inte har de samma motiv heller och depression, lidande och oro skiljer sig.
För att försöka ringa in de här mammorna, om det nu finns nån vårdkontakt eller om folk får iväg dom dit - så handlar om att inte bara stirra sig blind på de mer "klassiska" riskfaktorerna (våld, dålig ekonomi, droger, soc.anmälan osv) utan kvinnans känsla av hopplöshet, vid depression, självmordstankar, en överdriven oro för barnets hälsa - eftersom det uppenbart inte är som ett vaccin att de är omsorgsfulla, välutbildade och har anknytning till barnet och bryr sig. Att inte invaggas i falskt föreställning om den goda modern som fixar skivan.
Vill hon dö kan hon ta barnen med sig om det är riktigt illa.
Nästan hela högen när det kommer till klassificering av sk. mercy killer har ju efterlämnat en hel hög med förvånade vänner, arbetskamrater och släkt.
- Men.. hon som var så mån över barnen? Hur kunde hon göra så?
Det samma gäller ju de där duktiga männen.
.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera