Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det viktigaste är att allmänheten får veta vad som hänt. Ett mord är ingen privatsak utan berör hela samhället och det gäller även i de fall gärningsmannen är död. De anhöriga är inte det primära heller i mordfallet utan det är mordoffren, dvs i det här fallet de två barnen. Det är långt ifrån säkert att dessa offer vill att deras död skall gå så så obemärkt förbi så möjligt och att man skall censurera och låta bli att att informera om sanningen för att skona deras gärningsmän och värna om att dessas rykte inte skall fläckas. Min erfarenhet i de fall jag varit i kontakt med brottsoffer i min roll som mångårig tidigare moderator i Aktuella brott och kriminalfall är att det defintivt inte är så att man kan förutsätta en allmän önskan om hemlighetsmakeri och att många defintivt vill att brottet skall uppmärksammas.

Att man desinformerar genom att undanhålla information har många skäl och är främste motiverat av politiska skäl, så det här med integriteten är i långa stycken ett svepskäl. Åklagare och vissa inom polisen, till stora delar då inte riktiga poliser, utan policybeslutshavare, anser att allmänheten inte skall kunna granska deras verksamhet och dra slutsatser de inte vill, för då förlorar de kontrollen över narrativet. Däremot informeras - utan stöd av lag - medier som kan ge en bild av brottsfall som åklagare generellt är mer nöjda med och kan styra bättre.

Vad man måste känna till här är också hur nytt detta med censuren i brottsfall är och hur det successivt ökat på senaste år. Det har alltså inte några urgamla anor utan är nya politiska och moraliska beslut som har att göra med samhällsklimatet. Samhället är idag är besatt av att information skall styras och stoppas, därför att så många vill ha kontroll över den.

Effekten av hemlighetsmakeriet och undanhållandet av information är att myndigheterna inte ger oss sanningen och fakta av vad som inträffat utan en styrd och tillrättalagd bild. Vilket är detsamma som att ljuga och desinformera. Det ger falska nyheter. Det är mycket olyckligt att vi har myndigheter som beter sig så då det är en fullt rationell och sund hållning att inte lita på sådana institutioner. Detta är djupt skadligt och obehagligt på flera plan.

Så principiellt finns det ingen anledning att acceptera polisens bild av dessa händelser, tvärtom. Principiellt har polis och åklagare också ofta nog haft tvärfel i mordfall, även om de förstås oftast har rätt i huvuddrag. Om det är så att folk är överskeptiska och sprider vad vissa här nog kallar konspirationsteorier är det i så fall en direkt följd av desinformation åklagaren i samarbete med andra personer inom de rättsvårdande myndigheterna sprider.

Att det verkar högst sannolikt att berättelsen föräldrarna agerade i samförstånd räcker inte, den måste antas vara tillrättalagd, osann och bör inte accepteras, då den oavsett inte är sanningen utan den bild åklagaren, som inte längre har rättvisa för offren som primära mål utan andra hänsyn, anser bör vara rådande.

Vad barnen och brottsoffren förtjänar och allmänheten har rätt till är en ordentlig redovisning och genomgång av fakta som kan granskas i form av något slags offentlig dödförklaringsprocess, som ersättning för den rättegång som hade blivit av om gärningsmännen levt.

Det innebär en hel jäkla bunke med förhör. Det innebär rättsmedicin. Det innebär toxikologiska prover. Det innebär "dammsugning" på mordplatsen (de var där i flera dagar och jobbade). Det innebär tömning av mobiler. Datorer granskas och allt dokumenteras.

En mordutredning kräver att minsta lilla grej dokumenteras och allt ingår i förundersökningen. Detta sorteras upp enligt en specifik mall - en sorts innehållsförteckning görs upp - och allt ställs samman till ett förundersökningsprotokoll.

OT: Änglarnas k-byrå, sen kan var och en välja om k står för kriminal eller konspiration.

Jag har hur som helst svårt att förstå resonemanget om att FU i fall där gärningsperson/er är avlidna ska vara känsligare att lämna ut. FUP i fall som går till åtal är ju lika "känsliga" oavsett domslut. Det som står i FUP står ju där oavsett om man döms skyldig eller ej.
Och skyddandet av anhöriga... Hur rimmar det med t ex Dalby-fallet, Lisa Holm eller många andra fall, där de exponeras helt?

Begriper faktiskt inte...

Eftersom det är extremt viktigt att tro på allt polisen säger så är det förstås ingen här som är så dum att de tror att tre dokument innefattar ett antal hittills okända privata brev till släkten. Utan det finns: förklaringsbrevet (vi har sett en hårt maskad kopia), testamentet (vi har sett det i sin helhet) och ett dokument med instruktioner som måste vara på usb-minnet som nämnts av poliserna först på plats.

Såvida inte Hanna känner till någon metod att karva in brev i usb-minnen och därtill var en regelbunden utövare av denna onekligen udda kommunikationsform så kan vi alltså konstatera att det finns inga andra brev.

Polisen ljuger nämligen aldrig eller utelämnar viktig information.



Nja, monstret är väl den sympatiska karaktären i den historien. Det är Frankenstein själv som är en egenkär, gnällig, feg och på alla sätt outhärdlig människa.

Varför inte Besserwisser Brottsutredarbyrå? Jag gillar alliteration.

Om det fanns något kuvert med handskrivet brev som inte låg ihop med det andra, kallas det också dokument? Är personligt brev ett dokument? Jag har ingen aning men det är kanske så som du skriver.

Säkert har de anhöriga blivit tillfrågade hur de känner och vad de önskar sekretessbelägga. Det är ett känsligt ärende. Delvis tror jag också att i och med det är barn inblandade så är de ännu strängare hos polisen med sekretessen.

Ang Dalby, Lisa Holm etc så lever gärningsmännen och enligt vår offentlighetsprincip så får vi se FUPen när fallet går till åtal. Så är lagen och visst kan man ifrågasätta den, men så är det.

Kanske Sanningsministeriet...

Polisen och Stehlitz bör inte misstros. I just fallet med hur många brev/dokument som återfanns och hur dessa fanns tillgängliga (handskrivet, utskrivet, digitalt) verkar de dock ha olika uppgifter om. 🤔

Det viktigaste är att allmänheten får veta vad som hänt. Ett mord är ingen privatsak utan berör hela samhället och det gäller även i de fall gärningsmannen är död. De anhöriga är inte det primära heller i mordfallet utan det är mordoffren, dvs i det här fallet de två barnen. Det är långt ifrån säkert att dessa offer vill att deras död skall gå så så obemärkt förbi så möjligt och att man skall censurera och låta bli att att informera om sanningen för att skona deras gärningsmän och värna om att dessas rykte inte skall fläckas. Min erfarenhet i de fall jag varit i kontakt med brottsoffer i min roll som mångårig tidigare moderator i Aktuella brott och kriminalfall är att det defintivt inte är så att man kan förutsätta en allmän önskan om hemlighetsmakeri och att många defintivt vill att brottet skall uppmärksammas.

Att man desinformerar genom att undanhålla information har många skäl och är främste motiverat av politiska skäl, så det här med integriteten är i långa stycken ett svepskäl. Åklagare och vissa inom polisen, till stora delar då inte riktiga poliser, utan policybeslutshavare, anser att allmänheten inte skall kunna granska deras verksamhet och dra slutsatser de inte vill, för då förlorar de kontrollen över narrativet. Däremot informeras - utan stöd av lag - medier som kan ge en bild av brottsfall som åklagare generellt är mer nöjda med och kan styra bättre.

Vad man måste känna till här är också hur nytt detta med censuren i brottsfall är och hur det successivt ökat på senaste år. Det har alltså inte några urgamla anor utan är nya politiska och moraliska beslut som har att göra med samhällsklimatet. Samhället är idag är besatt av att information skall styras och stoppas, därför att så många vill ha kontroll över den.

Effekten av hemlighetsmakeriet och undanhållandet av information är att myndigheterna inte ger oss sanningen och fakta av vad som inträffat utan en styrd och tillrättalagd bild. Vilket är detsamma som att ljuga och desinformera. Det ger falska nyheter. Det är mycket olyckligt att vi har myndigheter som beter sig så då det är en fullt rationell och sund hållning att inte lita på sådana institutioner. Detta är djupt skadligt och obehagligt på flera plan.

Så principiellt finns det ingen anledning att acceptera polisens bild av dessa händelser, tvärtom. Principiellt har polis och åklagare också ofta nog haft tvärfel i mordfall, även om de förstås oftast har rätt i huvuddrag. Om det är så att folk är överskeptiska och sprider vad vissa här nog kallar konspirationsteorier är det i så fall en direkt följd av desinformation åklagaren i samarbete med andra personer inom de rättsvårdande myndigheterna sprider.

Att det verkar högst sannolikt att berättelsen föräldrarna agerade i samförstånd räcker inte, den måste antas vara tillrättalagd, osann och bör inte accepteras, då den oavsett inte är sanningen utan den bild åklagaren, som inte längre har rättvisa för offren som primära mål utan andra hänsyn, anser bör vara rådande.

Vad barnen och brottsoffren förtjänar och allmänheten har rätt till är en ordentlig redovisning och genomgång av fakta som kan granskas i form av något slags offentlig dödförklaringsprocess, som ersättning för den rättegång som hade blivit av om gärningsmännen levt.

Det viktigaste är att allmänheten får veta vad som hänt. Ett mord är ingen privatsak utan berör hela samhället och det gäller även i de fall gärningsmannen är död. De anhöriga är inte det primära heller i mordfallet utan det är mordoffren, dvs i det här fallet de två barnen. Det är långt ifrån säkert att dessa offer vill att deras död skall gå så så obemärkt förbi så möjligt och att man skall censurera och låta bli att att informera om sanningen för att skona deras gärningsmän och värna om att dessas rykte inte skall fläckas. Min erfarenhet i de fall jag varit i kontakt med brottsoffer i min roll som mångårig tidigare moderator i Aktuella brott och kriminalfall är att det defintivt inte är så att man kan förutsätta en allmän önskan om hemlighetsmakeri och att många defintivt vill att brottet skall uppmärksammas.

Att man desinformerar genom att undanhålla information har många skäl och är främste motiverat av politiska skäl, så det här med integriteten är i långa stycken ett svepskäl. Åklagare och vissa inom polisen, till stora delar då inte riktiga poliser, utan policybeslutshavare, anser att allmänheten inte skall kunna granska deras verksamhet och dra slutsatser de inte vill, för då förlorar de kontrollen över narrativet. Däremot informeras - utan stöd av lag - medier som kan ge en bild av brottsfall som åklagare generellt är mer nöjda med och kan styra bättre.

Vad man måste känna till här är också hur nytt detta med censuren i brottsfall är och hur det successivt ökat på senaste år. Det har alltså inte några urgamla anor utan är nya politiska och moraliska beslut som har att göra med samhällsklimatet. Samhället är idag är besatt av att information skall styras och stoppas, därför att så många vill ha kontroll över den.

Effekten av hemlighetsmakeriet och undanhållandet av information är att myndigheterna inte ger oss sanningen och fakta av vad som inträffat utan en styrd och tillrättalagd bild. Vilket är detsamma som att ljuga och desinformera. Det ger falska nyheter. Det är mycket olyckligt att vi har myndigheter som beter sig så då det är en fullt rationell och sund hållning att inte lita på sådana institutioner. Detta är djupt skadligt och obehagligt på flera plan.

Så principiellt finns det ingen anledning att acceptera polisens bild av dessa händelser, tvärtom. Principiellt har polis och åklagare också ofta nog haft tvärfel i mordfall, även om de förstås oftast har rätt i huvuddrag. Om det är så att folk är överskeptiska och sprider vad vissa här nog kallar konspirationsteorier är det i så fall en direkt följd av desinformation åklagaren i samarbete med andra personer inom de rättsvårdande myndigheterna sprider.

Att det verkar högst sannolikt att berättelsen föräldrarna agerade i samförstånd räcker inte, den måste antas vara tillrättalagd, osann och bör inte accepteras, då den oavsett inte är sanningen utan den bild åklagaren, som inte längre har rättvisa för offren som primära mål utan andra hänsyn, anser bör vara rådande.

Vad barnen och brottsoffren förtjänar och allmänheten har rätt till är en ordentlig redovisning och genomgång av fakta som kan granskas i form av något slags offentlig dödförklaringsprocess, som ersättning för den rättegång som hade blivit av om gärningsmännen levt.

Ja, det är väl din genomgående agenda vart du än drar fram: De fria åsikten ska stå över den personliga integriteten.

Har du nån åsikt om händelsen eller är det juridik du vill ventilera, husvagnen?

Att påstå att konspirationer beror på desinformation från polis el åklagare var minst sagt skruvat. Gör man en helhetsbedömning av personen så är det allt en hel del annat som glappar.

Vad har din bakgrund som moderator med din privata åsikt att göra menar du? Dignitet eller grandiositet?

Tack för intressant inlägg! Just det där med att ganska vagt uttrycka att det bör tas hänsyn till anhöriga är ett moraliskt ställningstagande som är svårt att argumentera mot. Det är lätt att avfärda krav på transparens som hyena-aktig sensationslystnad och förkastlig nyfikenhet. I just detta fall, där polisen på vissa sätt tycks ha frångått praxis när gm är döda, skulle jag önska att i alla fall polisens/chefsjuristens kriterier för vad som skulle maskas beskrivs tydligare.

Det här föräldraparet har ägnat ansenlig tid till att förbereda polisens förundersökning, vilket jag tror utgör en grund till krav på fler uppgifter om hur polisen kunnat verifiera att mördarnas förklaring är sanningsenlig.

Du får nog börja med att jobba politiskt med att ändra lagstiftningen i så fall.