Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Ja, det underlättar att vara lite lätt psykotisk när man ska begripa sig på det här.
Skämt åsido. Ju mer jag läser, ju mer har jag insett hur illa ställt det är med resonemanget. De verkligen tror att de är klarsynta och har en logisk slutledningsförmåga. Det är nåt paradoxalt, inte psykotiska, inte tossiga - men pantat.
Jag försöker gräva fram de tyngre forskarna per område, Joiner är minst sagt intressant då han diskuterar sitt faktaområde. Det är begripligt, det faller på plats och blir hanterbart. Köre en Antonovsky igen, hehe.
He he. På ett (känt) fältsjukhus kan man ju råka stöta på sjuka.
Knäck i ledningarna, bokstavligen, kanske kan vara den gemensamma nämnaren. Stockar det sig vill takten ta andra vägar, och finner en ursäkt för varför det är en bra idé att gena över stybbåkern eller hålla 70 på smågator.
Det väsentliga är att nog att lyckas ”problemlösa” och verka habil, och se ut som man landar på fötterna. Hjärnan tenderar att för- och efterkonstruera en historia som passar. I just detta fall kan man ana lite exceptionella drag förstås, men viljan att verka smart kan vara stark som viljan att inte drunkna. Man klamrar sig fast vid vad man hittar. (Sen tror man att just den trästocken låg där av en anledning.) Döden kan ha framstått som den korrekta ”summan” just för att den var synnerligen sträng (exv.: man måste anstränga sig, annars går man under; vi kan inte längre anstränga oss, alltså går vi under).
Man uppfinner en sten som gör det möjligt att korsa floden, som man inte får korsa. (Men för att man inte ska, inte för att man inte kan eller ytterst får.).
Driften att förklara, att bemästra, att själva kunna skruva ihop rätt lösning är stark. Det är också därför förbuden finns. Så att man ska hejda sig. Men här har man snarare tagit förbudet som en del av en förevändning, verkar det. Att inte låta sig hejdas.
Det här var lite tankespån. Det kan vara fel och det kan finnas mycket annat också.
Men jag tror nog att de på ett plan förlitat sig på att deras egen uppfattat stillsamma rationalitet (relativt omvärldens) måste vara fläckfri och det mest klarsynta sättet att handskas med sitsen.
Någon eller några uppsättningar normer och värderingar har säkert spelat in. Däribland säkert kadaverdisciplinen från akademiskt håll. Normens andra ytterlighet förblir otänkt. Tills det hastigt och lustigt seglar upp som det enda alternativet som erbjuds.