Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Detta inlägg är inte riktat till mig. Men jag tar mig friheten att hänga på denna tankegång om hur barnens sjukdom kan ha utvecklats och förvärrats. Särskilt det fetade.

1. Det verkar vara ett faktum att barnen mestadels vistades inomhus. Eftersom det är nödvändigt att vistas utomhus i solen sommartid för att bygga upp D-vitamin så kan det ha gett D-vitaminbrist, som i sin tur ger alla möjliga symtom.
2. Det finns uppgifter om att familjen åt "hälsosamt" p.g.a. att HB skulle haft cancer. Vissa dieter kan också orsaka D-vitaminbrist och andra bristsjukdomar.
3. Det finns uppgifter om att A***s skulle fått kraftiga doser av antibiotika i Tyskland. Sådant slår ut alla livsnödvändiga bakterier i kroppen, vilket bl.a. påverkar immunförsvaret negativt.
4. Om man tillbringar dygnets alla timmar stillasittande och liggande i sängen förlorar kroppen muskelmassa och skelettet försvagas. Man blir allt svagare och tröttare ju mindre man rör sig. En ond cirkel inleds som inte slutar om man inte tvingar sig att ändra beteendet.

Av dessa punkter ovan är det nog egentligen bara punkt 4 som skulle kunna ses som klarlagd för barnen i Bjärred. Den "skånske läkaren" har kanske utrett och uteslutit påverkan av D-vitaminbrist, antibiotika och felaktig diet. Men frågan är om inte trötthet efter en tids hemmasittande/-liggande kan räcka för att ett barn helt ska tappa ork och lust att gå till skolan.

Vad som kan vara orsak och vad som kan vara verkan av de råd som ges till ME-sjuka har jag naturligtvis ingen aning om. Men jag håller med dig Rappytt att om dessa patienter får behandlingsråd vilkas biverkningar är direkt nedbrytande för normala funktioner i den mänskliga kroppen så är det helt enkelt inte vettigt.

Den springande punkten i hela ME-debatten verkar vara att det är ett stort missförstånd. Som jag lyckats läsa mig till är det framförallt de som fått ME som vuxna, som är värst drabbade. Och att barn som fått diagnosen har stor chans att bli frisk. Om det nu är så att föräldrarrna "läst på" och enbart sett de de "vill" se så är risken stor att de framför sig sett två mycket svårt sjuka barn 50 år framåt och att de bara blir sämre och sämre. De målade helt enkelt fan på väggen.

Med tanke på att okunskapen tydligen är enormt stor i sjukvården så är det nog inte konstigt att de blev alldeles matta på tanken att ha två sjuka barn hemma. Om nu Moa var sjuk, jag tvivlar faktiskt på det. Jag misstänker att de redan sommaren 2017, när kanske Moa visade diffusa symptom på lite trötthet, gav upp. Detta var inte alls det dom planerade. Och sen grävde de ner sig med varandras historier om framtiden när de satt på kvällarna och diskuterade hösten 2017. En ständig rädsla för att hela deras framtid stod på spel.

Dessa två föräldrar hade redan som tonåringar sin framtid utstakad. Ända fram till pensionen. Och båda två har pluggat, klättrat, fått två vackra barn, villa, bilar och en rejäl slant på banken. Livet var ljust. Men det raserades. Och det var inte de här två rustade för. Inte på något sätt. De hade inte verktyg för att hantera den mur som började resa sig upp mot dom. Så gick det som det gick.

Hur barnens vardag såg ut i bostaden i Bjärred har inte kommit tråden tillhanda. Det finns väldigt lite information om familjen överhuvudtaget. De flesta hypoteser som tråden tar upp kommer ur spekulationer av anonyma skribenter på Flashback.


Jag har inte deltagit i diskussionerna kring barnens sjukdom ME då jag inte anser att fokus bör ligga där. Frågan om ME tar för mycket plats och ger inte rättvisa åt någon i familjen som tråden handlar om.

Om man då utgår från att Agnes de facto hade ME och inte kunde deltaga i skolans undervisning så säger det ganska mycket om ens mående redan där. Att inte orka med intressen som många gånger höjer livskvaliteten och gör skillnad i många barns liv genom b. la. gemenskap.
Har man i åtanke att Agnes fick diagnosen redan 2015 så kan man ana sig till att hon troligen hade symptom 2014 om inte ännu tidigare. Hon har i alla fall levt med sjukdomen tills januari 2018 - dryga 3 år.
Sakta men säkert förefaller det sig som om hennes tidiga tonårstid präglats av diverse sjukdomsproblematik förknippat ME samt eventuellt ett kringflackande mellan olika sjukvårdsinrättningar i Sverige och i övriga Europa. Utöver detta har hon provat olika metoder och behandlingar för att hitta - om inte bot, men lindring. Jag vet inte hur Oskar och Hanna tacklade detta, men det finns uppgifter om att båda föräldrarna var ytterst engagerade i Agnes ME och att hitta lindring samt bot mot hennes sjukdom. Jag känner inte någon i familjen, men utgår ifrån att O och H älskade sina barn väldigt mycket.
Som förälder vet man vad kärlek för sina barn innebär och har barnen någon gång varit riktigt sjuka i influensa e.d. under en längre tid eller haft en oro för sina sjuka barn kanske man, på något sätt kan ana hur Hanna och Oskar mådde i början av striden mot ME. Kanske andades de optimism och peppade varandra under deras sökande. Till en början av oändliga behandlingar kan även Agnes ha fått nya krafter och periodvis känt sig bättre, men blev aldrig helt bra.


Är man i Agnes ålder och från att ha levt ett liv som alla andra i hennes ålder, så när livet sedan förändras blir skillnaden väldigt märkbar. Efter mer än 3 år har hennes liv bara blivit till det sämre. ME påverkar inte bara en individ i en familj, utan sjukdomen påverkar HELA familjen.
Varför man inte lyckades med att få lindring för Agnes eller hjälp utifrån till familjen i kris kan jag inte svara på. Det kan bero på många olika orsaker t. ex. man orkade inte, man hade givit upp, blivit djupt deprimerade och tappade livsglädje eller något annat.


Min hypotes är att Agnes var djupt deprimerad och ville inte längre, vilket drog med hela familjen i en depression där mamma och pappa till slut bestämde över allas huvuden att de skulle dö. Det var det enda sättet som fanns kvar (trodde dom) som skulle få Agnes lidande att ta slut.

ME anges också som orsak i avskedsbrevet (PT)

Jag har funderat igen och igen. Jag tror verkligen att SS blandade ihop dokumenten och namnteckningarna. Det han fått beskrivet för sig ser han som generell kontroll av dokumenten. Någon har varit otydlig eller SS har övertolkat. Det viktiga på PT var att släppa på dödsorsak och förstår att han våndades för det istället.

Som du säger finns inget sätt att åldersbestämma bläck inom så kort tidspann. Ett sätt att "konstatera att bläck var tryckt INNAN namnteckningarna tillkom" är att en namnteckning delvis hamnat på ett papper som täcker det trycka bläcket. Det måste vara testamentet som SS beskriver.

Sen förstår jag inte varför avskedsbrevet skulle varit formellt undertecknat eller ens underskrivet. Det kan mycket väl bara varit ett av dokumenten på USB-minnet. Det var säkert inte avsett för polisen eller som bevis i ett brottsmål utan till för de efterlevande skulle få veta att tragedin var planerad sedan i höstas och att de var två om den. Någon i tråden har antytt att H skulle varit mera drivande och det skulle kunna härröra från det här brevet. Man får betänka att de som dog visste att det aldrig skulle bli någon brottsutredning. Såna här tragedier brukar tystas ned och hade inte ”ME” nämnts så skulle ingen vetat mer om det här heller.

Det är viktigt att få se FUP för att konstatera bevisningen för samförståndet. Det kan ha förändrats sedan till sedan PT för snart 2 månader sedan. T.ex borde anhöriga till H fått en chock när de hörde att hon blev strypt. Alla frågor kring hur flickorna mått eller deras behandlingar kommer tyvärr polisen aldrig ha några svar på.

Du menar att SS inte vet vad han talar om? Du tror han blandar ihop dokumenten? Du har inte någon tilltro till polisens proffessionalitet. Trist. Vad gäller tekniker att kunna "åldersbestämma" bläck etc. Det handlar inte så mycket om att åldersbestämma utan att se "lager". Det krävs vissa kemiska analyser/tekniker för det, specialister finns för att kunna se detta. Hade detta inte kunnat utvärderas så hade man sagt det.
De anhöriga fick ju inte veta under pressträffen hur saker och ting har gått till. De har ju fått rapporter efterhand undersökningen fortskridit. Men där kanske jag missförstår hur du menade.

Jag blir väldigt betänksam över misstron över hur polisen, rättsläkaren och NFC funkar. Beror troligen på okunskap. Vi pratar vetenskap här. Inte något slarv och inte några gissningar. Är man säker på sin sak så säger man det, är man osäker så säger man det också.

Jag har också funderat i liknande banor som du.

När det handlar om en sjukvård där ”behandlingen” (fel ord, egentligen) är att man ska lära sig att utnyttja sina begränsade krafter på allra bästa sätt, borde det vara viktigt att barn och tonåringar får hjälp med att lära sig just detta?

Att inte föräldrarna i Bjärred valde att stanna hemma på heltid för att lotsa och vägleda barnen genom dagarna, kan jag ha viss förståelse för. Det är inte alltid så lyckat att barn och föräldrar tillbringar all tid tillsammans, och särskilt inte när det rör sig om barn som hunnit upp i den ålder då de unga normalt börjar känna behov av att frigöra sig.

En bättre variant skulle då kunna vara att föräldrar yrkesarbetar och någon annan hjälper barnen att utforma dagarna på det sätt som blir bäst utifrån hälsoläget. Jag undrar om det fanns ”någon annan?” (och jag tänker då inte att de hemundervisande lärarna skulle vara dessa ”hjälpare”).


Även om barnen hade besök av lärarna nästan varje dag, så måste det ha blivit många långa och ensamma timmar för A och M där hemma i villan. Och föräldrarna möttes antagligen av väldigt uttråkade och kanske ledsna flickor, då de kom hem från sina arbeten. Jag kan förstå om föräldrarna då tänkte att ”detta är inte ett liv i egentlig mening.” Det var verkligen inte ett liv i ”egentlig menig ” för de två barnen – och antagligen inte heller för föräldrarna som blev olyckliga över att se barnen ledsna, håglösa (och sjuka). För H och O var antagligen inte heller så lätt att koncentrera sig på jobbet när de befann sig på sina arbetsplatser, och inte heller när de arbetade hemifrån – förmodligen låg det ständigt en mörk matta av dåligt samvete och oro över dem, och som plågade dem kolossalt.


Men vad gjorde de åt saken? Vilka olika lösningar hade de provat? Innan de kom fram till att döden var lösningen? Jag tänker mig att man borde ha prövat allt - allt, allt, allt – innan man kommer fram till att döden är det bästa alternativet…


Fanns det någon person som hjälpte barnen att, utifrån sjukdomens villkor – få litet omväxling, litet stimulans och kanske egna upplevelser (av något slag, även om det var aldrig så vilsamma och enkla aktiviteter), så att tjejerna hade någonting att berätta för mamma och pappa när de kom hem… Fanns det dagar när flickorna mådde litet bättre och när de kunde få upplevelser som påminde om ”ett liv i egentlig mening?”

Och var flickorna exakt lika sjuka? Var A sämre än M? Hade de två tjejerna därmed litet olika dagsprogram beroende på hur sjukdomen yttrade sig för var och en av dem?

Hur flickornas tillvaro såg ut där hemma har ju stor betydelse för tragedin, eftersom det är just denna tillvaro som anges vara skälet till allas död.

Du pratar om professionalitet och vetenskap som om du är insatt i polisens arbete. Du är bara extremt intresserad av mordet på Kim Wall, och några till och fallet Bjärred. Dessutom gissar du.
Nej du missförstår inte, Du vet inte vad de anhöriga fått information om.
Vilka analyser har NFC gjort?
Berätta om ”lager”-tekniken.
Rättsläkaren har väl ingen anmärkt på. Däremot varför polisen inte berättade dödsorsakerna tidigare.

Det kan finnas naturliga förklaringar förutom influensa som gör att det dröjer med utredningen.

Här kan du läsa ett examensarbete från 2018 som tar upp frågan.
Straffrihet efter uppmaning till självmord En rättslig och moralisk analys av handlingar som begås
genom teknik med fokus på medverkan till självmordhttp://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8941740&fileO Id=8947025

Kan även vara bra att läsa för den som inte har koll på medverkanslära och olika rubriceringar ang dödligt våld. Den tar även upp svenska rättsfall, från Hedebymålet till polisen som instruerade en kvinna hur hon skulle begå självmord. Det amerikanska fallet (M Carter) tas också upp.

Håller med om detta! Föräldrarnas version av hur tillvaron har kommit fram via polisens info. Men hur hade barnen det sista tiden, med föräldrar som öppnat upp för att mörda dom?

Mycket av det jag pratar om är känt för alla oss vanliga dödliga. Det handlar om intresse, precis som du säger. Och det man inte vet, tar man reda på. Många vill inte det, utan gissar - precis som du säger. Jag gissar inte. Och OM jag gör det, så säger jag till.

Jag kan inte hela turen ang "lager-tekniken" som du kallar det. Det krävs utbildning för det, och den har inte jag. Du får helt enkelt skaffa dig lite allmänbildning - dvs lära dig lite om mycket. Det är ganska kul för den som är intresserad

Du har noll koll på vad anhöriga vet och inte heller kan du ta reda på det. Du svävar med generella åsikter om hur polisarbete går till.

Du kan börja med att gå in på NFC och läsa om analysernas möjligheter så slipper du gissa om det i alla fall.

Det finns inget sätt att veta vilket bläck som hamnade på pappret först av den tryckta texten och underskrifterna om dessa hamnar på pappret inom samma vecka eller månad.

Förutom om underskrifterna överlappar den tryckta texten eller det är uppenbart på annat sätt att texten fanns där först, exempelvis om det är en fotostatkopia eller utskriften har lämnat andra spår på pappret (smuts, ändrad yta).

Det kanske är detta du menar med lager?

Det var i så fall ungefär det jag skrev. Man kan bara veta vilken text som tillkom först om den ena överlappar den andra på något sätt.

Ingen har ifrågasatt att polisen verkligen är säkra på att namnteckningarna på det aktuella dokumentet är äkta och har tillkommit efter att texten var tryckt. Enbart vilket dokument de egentligen talar om.

Testamentet eller brevet?