Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Glöm det. Du har helt fel.

Ja. Uteslutning är en väsentlig del om det så gäller urval/kriterier angående mordmetod eller vad man nu än söker (frågeställning, hypotes man vill pröva). Jämförelser är av vikt; man behöver in i statistiken, bortom strecken och det ska givetvis vara relevant för Bjärred.
Fann det som sagt väldigt märkligt att just detta hade så fattigt utbud på forskningsfronten (female famlicide). Fick väl tända ficklampan och leta själv då och hittade ett gäng desperata damer.

Som harperlee nämnde är självmordspakt betydligt mer frekvent bland unga (en sorts romantikfaktor) eller äldre (vi vill inte dö i plågor) såvitt jag kan se då jag skummat runt.

Det är nog det som - om man får säga så, jag inser själv att det låter närmast osmakligt - fascinerar mig mest med det här fallet (förutom möjligen tråden i sig).

Varför föräldrar ibland mördar barn och/eller varann kan man ändå hitta förklaringar bakom.

Men hur gick det till när de kom överens om detta? Hur gick diskussionerna?

Ett mumlat "jag orkar inte längre" en sen kväll som slog rot helt fel i den andra personen? Eller var de redan från början lite speciella i sitt tänk och eutanasi var inte så främmande? Var det en som var helt nedtryckt av den andra?

Ja, det är en central fråga och personligen tror jag på deprimerad part och självmordstankar. "Jag orkar inte mer". Nån som ger upp före den andra. Men med ältande, ett beslut som inte satt som en smäck i det gemensamma..
Kanske även pro eutanasi som förvandlas till nåt riktigt absurt? När döden, självmord och mord, helt sjukt, känns som en lösning alltså.

Tänker ungefär det samma som dig, focus bör inte vara på barnens eventuella diagnos.
Det är massor av familjer som lever ett bra liv trots barnens diagnoser och svårigheter.
Focus bör ligga på varför Hanna och Oscar inte kunde hantera livet.
Hade de kunnat hantera livet med friska barn?
Var barnen sjuka eller var det psykosomatiskt? Har inte en aning, de kanske hade ME båda två men tänker också att det kan ha varit svårt att säkerställa om de haft diffusa symptom och oförklarlig trötthet.

Varför skulle de inte ha klarat av livet med friska barn om de nu lyckades fram till den ålder de får diagnos?
Självklart är sjukdom central - däremot är det väl frågan om de hade klappat ihop oavsett vad det varit för diagnos under snarlika omständigheter.

Hade det varit ADHD, asperger el annan sjukdom som också påverkar livet så hade resultatet kanske blivit samma som nu. Vi lär nog inte få veta.

Apropå det som slutligen hände, brukar/kan depressioner leda till att man blir våldsam? Jag frågar för jag vet inte.

Tror jag inte man har energi till.
EDIT: däremot kan man få tillbaka massor av handlingskraft när man hittat en lösning.

Ja man förstår att det är romantiskt men vill inte se att kontrastverkan mellan romantik/ idealiserad, ahistorisk föreställning och upplevt dyster verklighet döljer alla / många andra, verkliga, livssätt.

Werther vill inte sluta vara Werther (-in-love) utan dör hellre i fulländad form. Radikaliserad och klar.

Sen kan det vara mer eller mindre ens egen ensak då. Men det lär finnas ett minimum av egotripp där.

Vi vet inte hur de lyckats innanför hemmets väggar. Kan ha varit destruktivt av någon anledning som brutit ner dem. I min tanke rör sig sådant som att föräldrarna kanske tänker en framtid/ karriär för barnen, barnen är inte intresserade av den framtiden och delar ihop. Dagliga strider, vill inte gå till skola... Tänker på en familj där föräldrarna skröt över barnens begåvning, pratades om framtid som läkare eller advokat, särskilt ena barnet. I slutet av mellanstadiet började barnet stanna hemma från skolan med magont, huvudvärk och sov hela dagarna, under högstadietiden tillbringades inte många dagar i skolan.
Föräldrarna bröt samman, hela familjen i kaos. Stöd från samhälle, släkt och vänner fick dem någorlunda på banan igen men båda föräldrarna borta från arbetslivet och barnen har hantverksyrken och har det ganska bra.

Har arbetat i skola och sett många varianter av liknade men erkänner att jag har ingen större kunskap

Tillägg
Vill absolut inte förringa Eller utesluta ME utan tror de hade den diagnosen, sedan om den stämmer undrar jag lite över.

Jag hade funderingar kring ett tillstånd som varit snarlikt det som hänt - dels oro under lång tid (krisreaktion), dels nåt som inkräktar på den vanliga tillvaron - vilket kan vara allt från att bli utsatt för en olycka till mycket annat.
De hade nog varit lika urkassa att hantera det som rör barnen, nåt som rubbar tillvaron.
Inom forskningen mfs och deprimerade mödrar fanns en sak som var intressant erinrar jag mig i skrivande stund. När barn är i ungefär samma ålder (som mamman var och nåt hände) så kunde ett trauma reaktiveras och hon gör en slags överföring. Påminner om Extended Self, att inte kunna särskilja sina egna bekymmer från barnet. Samma fenomen skulle jag tro gällande den där deprimerade psykiatrikern jag nämnde när hon helt weird fick för sig att det vore bättre om dottern dog för att undkomma anorexia (som hon både överdrev och var överfixerad vid enligt en förhörd väninna).