Före detta antifeminister, vad fick dig att byta sida?

När jag läser igenom inläggen här på feminism så ryser jag på tanken att jag hade kunnat halka in i samma mörka spiral som jag ser att många här har gjort.

Mellan åren 2009 - 2014 var jag den klassiska antifeministen - jag var övertygad om manlig överlägsenhet, hyste svaghetsförakt och hade ett djupt cyniskt förhållningssätt. Jag var dock aldrig särskilt bitter, tvärtom så fann jag en sorts frihet och överlägsenhet i min cynism. I övrigt hade jag goda relationer och en bra tillvaro.

Under dessa år så var jag väldigt aktiv på diverse forum. Jag hängde särskilt på väldigt kvinnofientliga forum som var inriktade mot "game/seduction/PUA" och den svängen. På den tiden hade dessa forum inte hunnit bli öppet misogyna och rasistiska utan bestod i högre grad av ett gäng grabbar som ville bli mer attraktiva genom att tillämpa en lös sammankoppling av feel-good filosofi och kvasipsykologi i sociala situationer.

Jag var även en aktiv följare av den feministiska bloggosfären, särskilt den mer radikala falangen. Tillsammans med inputen jag fick från den offentliga samhällsdebatten blev jag bara mer övertygad om mina antifeministiska tankar. När jag läste dessa feministiska bloggar kände jag att jag fick min världsbild bekräftad - feminism var giftigt. Någonstans så fanns det även en liten del av mig som var nyfiken på hur tillsynes intelligenta personer kunde se världen på ett så fundamentalt annorlunda sätt.

Med tiden så blev den misogyna delen på forumen jag hängde betydligt mer framträdande.
Jag vet inte riktigt vad min första varningslampa var, men jag minns tydligt att jag började irritera mig på några av de absolut värsta antifeministerna. Det kunde startas trådar om sådant som jag vet var total BS, exempelvis att de flesta våldtäktsanmälningarna egentligen är falskanmälningar. Jag distanserade jag mig mer och mer från antifeminism.

Det blev en väldigt långsam process, men bit för bit så började jag syna sådant som var vetenskapligt fel och i ännu långsammare takt förändrades även mina värderingar och min livsåskådning. Idag sympatiserar jag tveklöst mer med feminism i allmänhet. Nu när jag reflekterar över mina tidigare tankar så känns det genant.

Är det fler här som gjort en liknande övergång, från antifeminism till feminism? Vad var dina första varningslampor som fick dig att byta perspektiv?

Vad är den mest effektiva metoden för att omvända antifeminister av det slaget som finns här på flashback? Finns det en point of no return?

Du var en mansgris och ett svin som inte vet vad antifeminism är. Vi är anti din kvinnliga motsvarighet. De sexistiska kvinnorna. De kvinnliga svinen.

Jag ser er som kallar sig antifeminister på exakt samma vis som de mest radikala feministerna, som kan bli väldigt extrema och dömande. Ni verkar vara enögda och skyller gärna alla problem på kvinnor. Ni skulle inte förändras, ni skulle bli fanatiska feminister istället.

Så anledningen att byta kan ju vara att omväxling förnöjer och att få lättare tillgång till sex.

Om jag ponerar att detta är en "riktig"text, så undrar jag:
Vad var det som fick dig att se på det hela som du gjorde från början? Alltså manlig överlägsenhet, svaghetsförakt och cynism.
Man vaknar inte bara en dag och hyser såna känslor tänker jag.

Pratar som en radikal manshaterska, påstår sig vara man.

Ingen kan veta med säkerhet men nog stinker det. OK, om man spelar med då.

Varför vill du omvända sk "antifeminister" ?

Radikalfeminism och den antifeminism du beskriver är varandras spegelbilder. Ej motsatser.

Själv kallar jag mig varken för antifeminist eller feminist. Enligt vissa definitioner skulle väl jag kunna kallas renodlad liberalfeminist, dvs män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Men svenska liberala feminister har tyvärr glidit över i en helt ovetenskaplig likhetsfeministisk riktning.

Snark, du skriver inte ens vad det är som fick dig själv att byta sida, vad det var i antifeminismen du ansåg var felaktigt och vad det är i feminismen du anser stämmer så bra att du nu sympatiserar med feminismen.
Uppenbar trolltråd.

Tror inte du hittar många som gått från antifeminism till feminism då om man en gång genomskådat feminismen och insett att den är bullshit måste man nog vara med om något slags fysiskt våld mot huvudet för att kunna kalla sig feminist igen.

#Duärhär, ser jag.... när kommer dina vänner som ska stämma i bäcken och förklara att de också är omvända antifeminister?

Jag blir förvånad att trådstarten misstänks för ett trollförsök, oklart hur jag ska jag tolka det. Nåväl.

Givetvis sker det inte över en dag, det var en gradvis utveckling med start från tidig tonår. Svaghetsförakt eller föreställningen om manlig överlägsenhet är inte direkt ovanligt förekommande, även om det oftast yttras i mer subtila toner i vuxenvärlden. Hur ofta har man inte hört att män är biologiskt bättre lämpade för logiskt tänkande eller ledarskap? Skrapar man lite på ytan så är det många människor som bär på såna föreställningar i olika grad, särskilt bland yngre män.

Under dessa år så beskrev jag mig själv precis som du gör nu. Ett av de mest typiska dragen för antifeminismen är oviljan att identifiera sig själv som någon med misogyna tankar. Det är alltid "de där andra" som är misogyna.

Jag kallar mig själv heller inte för feminist för den delen även om jag sympatiserar mycket med många feministiska tankar.

Män är bättre på logiskt tänkande och det mesta tyder även på att de är bättre på ledarskap. Alla som tror detta sitter alltså bara på sanningen.

Vet att du är ett troll men spelar med.

Jamen då kan du väl vara god att gräva fram något kvinnohatiskt jag har sagt på forumet. Seså,sätt igång.

Själv var jag övertygad likhetsfeminist i min ungdom, sedan pluggade jag biologi på universitetet och vips så försvann den illusionen. När du inser att samma könsskillnader hittas hos andra däggdjur blir det svårt att inbilla sig att de bara är ett patriarkalt påhitt hos människan.

Vilka feministiska tankar sympatiserar du med? Som att kön är en social konstruktion?