Citat:
Ursprungligen postat av
oggson
Sixten tog guld på 30 km 1960 i Squaw Valley, blev sedan sjuk i slutet av mästerskapet, men körde femmilen med feber, förkylning och efterföljande blodhosta, var sedan på resande fot i en vecka efter att flygen över USA blivit inställda, kom hem mitt i natten, åkte hem och hämtade skidorna och sen direkt till Berga by. Vann med fyra minuter.
Ja sådana här historier, tillsammans med t ex Gundes 5-mil i Kollen för 30 år sedan med spricka i armen, är lite av längdåkningen själ för mig. Något som till stor del gått förlorad.
Det där med att pressa sig till det yttersta, och ignorera alla signaler och logik när smärtorna vill ta över, det är inte riktig kvar längre.
Nuförtiden är det "strategiskt tänkande" där man inte ens kan ställa upp i en tour om det är ett mästerskap 1,5 månader i framtiden.
Tyvärr är Sverige nog sämst i klassen när det kommer till detta. Varför kan t ex Ryssland och USA ställa upp med sina bästa åkare hela tiden, medan svenskarna i hög grad vilar en betydande del av säsongen tävlingshelger?
Det här är inte fotboll, det är en fara för denna lilla sporten på sikt om inte de som skapar intresset ställer upp!
