Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Vi har liknande tankebanor kring O:s arbete. Men det är ändå mycket som inte går ihop. Varför planerar man gemensamt detta sedan hösten och O söker trots detta professor så sent som i november? Jag kan inte skaka av mig känslan att O kände sig bitter, kränkt och förbisedd och att detta var arbetsrelaterat. Det lyser igenom i hans momsbok till flickorna och i testamentet kring hans momsbok bl.a. På arbetet "klagar" man på att han pga sina flickors sjukdom (eller rättare sagt pga att han prioriterar flickorna) tvingas ställa in det ena engagemanget efter det andra. Är det föreläsningarna under året man syftar på, som inte blev av? Var det tacksamt för O att skylla på flickorna, trots att det i själva verket kanske berodde på hans eget mående, att han inte klarade av sådant som han tidigare klarat av, han mådde dåligt psykiskt och detta syntes utåt, även bekräftat av arbetskamraterna. "Den sista tiden förtjänade inte du". Något har hänt på jobbet, något som framför allt av O men även av vissa kollegor uppfattas som en oförrätt, en orättvisa.

Kanske kunde och orkade han inte heller förbereda för konferensen den 8 januari, kände sig oförmögen att delta på den och tvungen att ställa in detta engagemanget också - inte pga flickorna, utan pga sig själv - och detta blev droppen för honom, han blev ursinnig, desperat, allt kändes nattsvart.

I detta borde det nystas lika mycket som i Me-frågan. Mycket stod inte rätt till i familjen, uppenbarligen! Vad betydde Os karriär för honom? Vad berättade han på jobbet?

Har länge tänkt att det var något på jobben. Men intervjun med hans chef i december indikerade ingenting i den riktningen. Nu vet man inte om man hade sagt något, men han kunde jo har avböjd intervjun. Jag fick intryck av att han genuint trodde att O var kompetent och kunde gå långt med sin karriär. Men att det utannonserades en tjänst med just Os kompetens i december 2017 anser jag fortfarande inte som något tillfället. Det var en deltidstjänst om jag minns rätt för några få månader. Jag fick intryck att man skaffade hjälp eller avlastning för O.

Det går inte att förklara att O och H inte skaffade hjälp hemma innan man döda sina barn i förtvivlan över situationen. Att man inte åkte med barnen till Stora Sköndal etc. Gick till en specialistklinik i Norge för barn med me. Det går inte att förstå. För M kan man jo inte ha gjort någon Reha insatser alls.

Jag tror att O berättade på jobben att han inte kunde vara där därför att barnen inte kunde vara själva. Att de mådde så dålig. Men i verkligheten kunde han inte lämna de därför att han inte klarade av det själv. Det är inget som var so hela tiden det är något som eskalerande utvecklades under åren. Först omfattade det A sen också M. Jag tror att O var kontrollerande. Och H? Det kan jo vara att hon var också det. Jag vet inte.

Det som irriterar mig mest för tiden är inte om det var O eller O och H, men att det ges intryck att en eller två föräldrar dödad sina barn i förtvivlan över en sjukdom, där det egentligen var sista steget i en brutal utveckling där kontroll var central - tror jag.

Om det hade förekommit missbruk - hade polisen berättat om det?
Incest, psykisk misshandel, kontrollbetende - där en eller båda föräldrarna hade varit involverad. Hade man meddelat det allmänheten?

Om karriären vore det viktigaste för O så hade han väl kunnat ta ut skiljsmässa om familjen stod i vägen, lämna besvärlig fru och barn och satsa på sej själv och sin karriär. Varför gjorde han inte det?

Polisen berättar sin sammanfattande slutsats som mordutredningen visar.
Det är deras uppgift. Punkt.

Att du/ni inte ser ett spår av er fritt framskapade konspirationsteori är förväntat, den finner nämligen inget stöd alls i verkligheten.

Lev med det!

Ja, jag undrar samma. Eller tagit livet av sig.

Men jag skrev inte att karriären var det viktigaste för honom. För det vet jag inte om den var. Vet du? Jag undrar vad karriären betydde för honom. Anta inte vad jag tycker, tack! Läs bara det jag skriver.

Kanske för att problemet fanns i honom själv, för att han SJÄLV börjat må så pass dåligt att han inte kunde sköta sitt jobb som tidigare. Detta oavsett om han var gift eller ej.

Och ovanpå detta drabbades han av någon oförrätt, som han såg det, på arbetet - och detta berodde inte heller på familjen. Han började få lite svårt i sin karriär från att ha gått spikrakt uppåt och det var svårt för honom att hantera.

Det hade man inte gjort, nej...men nu vet vi inte alls om det över huvud taget handlade om det. Det är knäpptyst. Bara valda delar av tragedin har lämnats ut till pressen.

Vad jag förstår ville inte släkten/släkterna vika ut familjens liv och problem i media. Så länge man inte berättar ALLT som kan ha påverkat föräldrarnas hemska beslut att mörda sina barn, så kommer också spekulationerna, såsom här i tråden, fortsätta.

Det är märkligt varför man försöker förminska O;s del i denna tragiska händelse. Det finns massor av människor som utsätts för oförrätter på arbetet. Men inte går dom hem och stryper sin fru och sina barn. Det är fastslaget att det handlar om delar gärningsmannaskap. Varför försöker en del förminska O;s del till att han skulle ha problem på jobbet och H skulle vara den enda galna av dom två.

Om ett föräldrapar mördar sina barn så är nog båda rätt så rejält tokiga, det räcker självklart inte att bara den ene är en dåre och den andre lite sur för att karriären inte längre gick spikrakt uppåt.

Troligen inte och det är också därför våra och även andras spekulationer fortsätter.
I många mord/självmord/familjemord har media näst intill fri insyn i bakgrunderna och skriver om det. Men gällande denna familj/släkt är det knäpptyst och allmänheten har fått sig en version som bara ställer ännu fler frågor om varför O och H EGENTLIGEN mördade sina barn.

Om båda så var fullblodsalkoholister så skulle väl inte det förminska deras skuld det minsta?