Här är lite uppgifter från Varnhem, Katas gård. Kan rekommendera ett besök där för dig som missat det.
http://vastergotlandsmuseum.se/wp-content/uploads/2015/06/varnhem_innan_munkarna_kom_webb.pdf
Skeletten berättar om ett socialt skiktat samhälle där många fick slita hårt.
Redan vid 35-40 års ålder kunde höftlederna vara utslitna och ryggen hårt märkt av tunga
lyft. Tänderna hade nötts ner och fallit ut ur käken. Varbölder i tandbenet gav smärta och
kunde orsaka allvarliga infektioner i kroppen. Men vi ser också de som levde ett bättre liv.
Deras skelett vittnar om finare kost och mindre arbete.
Oavsett vilken social grupp man tillhörde kunde man inte räkna med att bli äldre än ca 40
år, om man överlevde barnaåren vill säga. Barnadödligheten var mycket hög.
Bara fyra av tio barn fick fira sin 10-årsdag. Mer än hälften av barnen drabbades av en
infektion eller av någon barnsjukdom och dog alldeles för tidigt. Särskilt första levnadsåret var kritiskt. Härom vittnar den stora mängden skelett från spädbarn på kyrkogården, både i fina
kalkstenkistor och i enkla gropar i jorden.
Beräkningar av kroppslängden visar att männen på 1000-talet i Varnhem i genomsnitt var
173 cm och kvinnorna 161 cm. Bland de personer som begravts nära kyrkan fanns ett
tydligt inslag av långa män, mellan 180-190 cm. Det beror främst på anlag för att bli lång,
men det är också ett uttryck för hög social status bland dessa män. De som fick rikligt
med bra mat under uppväxtåren kunde också uppnå den längd som det genetiska arvet
gav förutsättningar till.
Människorna i Varnhem åt stora mängder insjöfisk, säkert mest abborre, gädda,
mört och braxen från sjöar och vattendrag i närområdet. Man åt också mycket
kött från nötboskap och får, mindre mängd fläsk, därtill förstås grönsaker, rotfrukter, bär och frukt, bröd och gröt samt olika mjölkprodukter.
Redan vid 35-40 års ålder kunde höftlederna vara utslitna och ryggen hårt märkt av tunga
lyft. Tänderna hade nötts ner och fallit ut ur käken. Varbölder i tandbenet gav smärta och
kunde orsaka allvarliga infektioner i kroppen. Men vi ser också de som levde ett bättre liv.
Deras skelett vittnar om finare kost och mindre arbete.
Oavsett vilken social grupp man tillhörde kunde man inte räkna med att bli äldre än ca 40
år, om man överlevde barnaåren vill säga. Barnadödligheten var mycket hög.
Bara fyra av tio barn fick fira sin 10-årsdag. Mer än hälften av barnen drabbades av en
infektion eller av någon barnsjukdom och dog alldeles för tidigt. Särskilt första levnadsåret var kritiskt. Härom vittnar den stora mängden skelett från spädbarn på kyrkogården, både i fina
kalkstenkistor och i enkla gropar i jorden.
Beräkningar av kroppslängden visar att männen på 1000-talet i Varnhem i genomsnitt var
173 cm och kvinnorna 161 cm. Bland de personer som begravts nära kyrkan fanns ett
tydligt inslag av långa män, mellan 180-190 cm. Det beror främst på anlag för att bli lång,
men det är också ett uttryck för hög social status bland dessa män. De som fick rikligt
med bra mat under uppväxtåren kunde också uppnå den längd som det genetiska arvet
gav förutsättningar till.
Människorna i Varnhem åt stora mängder insjöfisk, säkert mest abborre, gädda,
mört och braxen från sjöar och vattendrag i närområdet. Man åt också mycket
kött från nötboskap och får, mindre mängd fläsk, därtill förstås grönsaker, rotfrukter, bär och frukt, bröd och gröt samt olika mjölkprodukter.
Mitt i prick !!