Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag är ytterst tveksam till diagnoserna. Vilken läkare som än har gett dem det. Speciellt sen båda barnen har fått dem, vilket torde vara extremt ovanligt. Det ligger annat bakom och jag tror det är överkrav på barnen och noll insyn i föräldrarnas måenden, göranden och låtanden. Om de båda mådde så dåligt av situationen de ansåg sig inte klara av och inte såg någon framtid så kunde de tagit sina egna liv men skonat barnen.
Det är mina tankar om fallet.
Det är mina tankar om fallet.
Tror det ligger mycket i det. Plus att föräldrar ville ha en annan ”fysisk” förklaring till barnens mående därav sökande efter sådan diagnos. Att psykisk ohälsa var stigmatiserat för dem som för många andra kan man ju ana eftersom se ( vad vi vet) inte sökt hjälp för sitt egna dåliga mående.
Citat:
Det finns ingen trovärdighet i att de skulle ha mördat barnen och sig själva pga en allmän ME-diagnos. Alltså har de troligast erhållit en annan diagnos rörande barnen.
Att karikera föräldrarna tillför inget. Att de två skulle ha varit så uppfyllda av sin egen förträfflighet att de ansåg sig nödda att genomföra detta har heller ingen trovärdighet för sig. Möjligtvis, möjligtvis att de var så totalt körda i botten av belastningen det innebar att ta hand om flickorna, och sörja för sina liv i övrigt — att de förlorade fattningen och beslutade ta snabbaste utväg — som en självmördare med brådis. Kanske. Men tveksamt. Det kanske förvisso kunde räcka om en av föräldrarna var påtagligt suicidal. Och den andre inte ville fortsätta ensam.
Men man behöver inte förutsätta ondska. Ondska är sällsynt. Självmördare må vara ”själviska” och kortsynta men för de flesta går det hand i hand med att tro sig inte vilja skada andra. Och känslan kan nog vara övertygande.
Förbuden står listade på samma anslag av goda skäl, men när man i efterhand dömer måste man kunna göra sig besväret att försöka se skillnad på vad som skett i förtvivlan eller rådlöshet och vad som skett av dumhet och vad som skett av lättja eller ondska.
Att karikera föräldrarna tillför inget. Att de två skulle ha varit så uppfyllda av sin egen förträfflighet att de ansåg sig nödda att genomföra detta har heller ingen trovärdighet för sig. Möjligtvis, möjligtvis att de var så totalt körda i botten av belastningen det innebar att ta hand om flickorna, och sörja för sina liv i övrigt — att de förlorade fattningen och beslutade ta snabbaste utväg — som en självmördare med brådis. Kanske. Men tveksamt. Det kanske förvisso kunde räcka om en av föräldrarna var påtagligt suicidal. Och den andre inte ville fortsätta ensam.
Men man behöver inte förutsätta ondska. Ondska är sällsynt. Självmördare må vara ”själviska” och kortsynta men för de flesta går det hand i hand med att tro sig inte vilja skada andra. Och känslan kan nog vara övertygande.
Förbuden står listade på samma anslag av goda skäl, men när man i efterhand dömer måste man kunna göra sig besväret att försöka se skillnad på vad som skett i förtvivlan eller rådlöshet och vad som skett av dumhet och vad som skett av lättja eller ondska.
Ett väldigt klokt och tänkvärt inlägg, utan att förringa brottet
Önskar er alla Ett Gott Nytt År
För mig är att strypa/kväva sitt barn ondska. Jag tror jag använder ordet sällan, men om det nu påstås att föräldrarna inte var ond så håller jag inte med. Det är den ultimativa ondskan som finns i min värld. Att planera att mörda sina barn som man ska skydda och som lita på sina föräldrar är för mig också ondska. Det finns inget - absolut inget - och särskild inte i detta fallet som kan minska ondskan i självet brottet, tycker jag.
Frågan är börjar det tidigare än där eller inte? Kan en familj som begår familicide vara en normal familj innan? Hur länge? Är allt bara situatinsutöst eller inte?
Och när jag tänkter efter på alla berättelse kring familicide är de familjer som har levd i misär innan fler än de som inte har gjort det. Och då menar jag med misär, våld, psykisk ohälsa, missbruk etc. Men just i fall där ingen har begått straffbara handlingar innan, måste det inte vara så.
Så familjen kan ha varit en ganska vanlig familj, lite udd kanske i sin idéer kring barnuppfostran och prestation, lite mer krontrollerande än vanligt men inget som är ond? Och sen ble det fel utlöst av sjukdom till ett barn, som man inte kan hantera?
De egenskaper som kommer fram när en familicide begårs - att man inte har hämning att begå det ultimative brottet - hur länge har det präglat livet? Jag vet inte. Säkert olika.
Frågan är börjar det tidigare än där eller inte? Kan en familj som begår familicide vara en normal familj innan? Hur länge? Är allt bara situatinsutöst eller inte?
Och när jag tänkter efter på alla berättelse kring familicide är de familjer som har levd i misär innan fler än de som inte har gjort det. Och då menar jag med misär, våld, psykisk ohälsa, missbruk etc. Men just i fall där ingen har begått straffbara handlingar innan, måste det inte vara så.
Så familjen kan ha varit en ganska vanlig familj, lite udd kanske i sin idéer kring barnuppfostran och prestation, lite mer krontrollerande än vanligt men inget som är ond? Och sen ble det fel utlöst av sjukdom till ett barn, som man inte kan hantera?
De egenskaper som kommer fram när en familicide begårs - att man inte har hämning att begå det ultimative brottet - hur länge har det präglat livet? Jag vet inte. Säkert olika.
Citat:
Det finns ingen trovärdighet i att de skulle ha mördat barnen och sig själva pga en allmän ME-diagnos. Alltså har de troligast erhållit en annan diagnos rörande barnen.
Att karikera föräldrarna tillför inget. Att de två skulle ha varit så uppfyllda av sin egen förträfflighet att de ansåg sig nödda att genomföra detta har heller ingen trovärdighet för sig. Möjligtvis, möjligtvis att de var så totalt körda i botten av belastningen det innebar att ta hand om flickorna, och sörja för sina liv i övrigt — att de förlorade fattningen och beslutade ta snabbaste utväg — som en självmördare med brådis. Kanske. Men tveksamt. Det kanske förvisso kunde räcka om en av föräldrarna var påtagligt suicidal. Och den andre inte ville fortsätta ensam.
Men man behöver inte förutsätta ondska. Ondska är sällsynt. Självmördare må vara ”själviska” och kortsynta men för de flesta går det hand i hand med att tro sig inte vilja skada andra. Och känslan kan nog vara övertygande.
Förbuden står listade på samma anslag av goda skäl, men när man i efterhand dömer måste man kunna göra sig besväret att försöka se skillnad på vad som skett i förtvivlan eller rådlöshet och vad som skett av dumhet och vad som skett av lättja eller ondska.
Att karikera föräldrarna tillför inget. Att de två skulle ha varit så uppfyllda av sin egen förträfflighet att de ansåg sig nödda att genomföra detta har heller ingen trovärdighet för sig. Möjligtvis, möjligtvis att de var så totalt körda i botten av belastningen det innebar att ta hand om flickorna, och sörja för sina liv i övrigt — att de förlorade fattningen och beslutade ta snabbaste utväg — som en självmördare med brådis. Kanske. Men tveksamt. Det kanske förvisso kunde räcka om en av föräldrarna var påtagligt suicidal. Och den andre inte ville fortsätta ensam.
Men man behöver inte förutsätta ondska. Ondska är sällsynt. Självmördare må vara ”själviska” och kortsynta men för de flesta går det hand i hand med att tro sig inte vilja skada andra. Och känslan kan nog vara övertygande.
Förbuden står listade på samma anslag av goda skäl, men när man i efterhand dömer måste man kunna göra sig besväret att försöka se skillnad på vad som skett i förtvivlan eller rådlöshet och vad som skett av dumhet och vad som skett av lättja eller ondska.
För den som blir mördad spelar det bakomliggande skälet nog mindre roll....
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
__________________
Senast redigerad av Solglittret 2019-01-01 kl. 11:15.
Senast redigerad av Solglittret 2019-01-01 kl. 11:15.
Citat:
För mig är att strypa/kväva sitt barn ondska. Jag tror jag använder ordet sällan, men om det nu påstås att föräldrarna inte var ond så håller jag inte med. Det är den ultimativa ondskan som finns i min värld. Att planera att mörda sina barn som man ska skydda och som lita på sina föräldrar är för mig också ondska. Det finns inget - absolut inget - och särskild inte i detta fallet som kan minska ondskan i självet brottet, tycker jag.
Frågan är börjar det tidigare än där eller inte? Kan en familj som begår familicide vara en normal familj innan? Hur länge? Är allt bara situatinsutöst eller inte?
Och när jag tänkter efter på alla berättelse kring familicide är de familjer som har levd i misär innan fler än de som inte har gjort det. Och då menar jag med misär, våld, psykisk ohälsa, missbruk etc. Men just i fall där ingen har begått straffbara handlingar innan, måste det inte vara så.
Så familjen kan ha varit en ganska vanlig familj, lite udd kanske i sin idéer kring barnuppfostran och prestation, lite mer krontrollerande än vanligt men inget som är ond? Och sen ble det fel utlöst av sjukdom till ett barn, som man inte kan hantera?
De egenskaper som kommer fram när en familicide begårs - att man inte har hämning att begå det ultimative brottet - hur länge har det präglat livet? Jag vet inte. Säkert olika.
Frågan är börjar det tidigare än där eller inte? Kan en familj som begår familicide vara en normal familj innan? Hur länge? Är allt bara situatinsutöst eller inte?
Och när jag tänkter efter på alla berättelse kring familicide är de familjer som har levd i misär innan fler än de som inte har gjort det. Och då menar jag med misär, våld, psykisk ohälsa, missbruk etc. Men just i fall där ingen har begått straffbara handlingar innan, måste det inte vara så.
Så familjen kan ha varit en ganska vanlig familj, lite udd kanske i sin idéer kring barnuppfostran och prestation, lite mer krontrollerande än vanligt men inget som är ond? Och sen ble det fel utlöst av sjukdom till ett barn, som man inte kan hantera?
De egenskaper som kommer fram när en familicide begårs - att man inte har hämning att begå det ultimative brottet - hur länge har det präglat livet? Jag vet inte. Säkert olika.
Det som jag har fetat i din text: ja, frågan är - började det där eller tidigare?
Antagligen levde familjen den sista tiden på ett annat sätt än de hade gjort om de tänkt sig en framtid tillsammans i detta jordelivet?
Jag tänker mig att föräldrar till sjuka barn alltid försöker bejaka det friska hos barnet, och att föräldrar uppmuntrar och peppar barnet att hålla fast vid de aktiviteter som är möjliga, trots sjukdomen. Eller att föräldrarna hjälper barnet att hitta andra sysselsättningar/aktiviteter än de som inte längre är aktuella på grund av sjukdom. Att föräldrar letar efter det som kan göra tillvaron litet mer glädjerik...
A och O hade redan gett upp sedan en ganska lång tid tillbaka. När de under hösten började planera för allas död, lär de väl ha förlorat all sin motivation att ens försöka göra tillvaron bra. Blev det då riktigt mörkt där hemma? Eller infann sig äntligen ett vilsamt lugn? Fast ett lugn grundat på uppgivenhet, kanske inte är något behagligt lugn...
Man kan kanske inte förstå tillfället då familjen dog, utan att förstå det liv som föregick mordtillfället. Och där kommer jag tillbaka till din fråga: "kan en familj som begår familicide vara en normal familj innan...?"
O's chef skrev att O vid deras sista samtal hade visat sig litet mer ledsen över hemsituationen än tidigare. Var det medvetenheten om att alla snart skulle dö som avspeglade sig hos O? Det är väl mycket möjligt att fler personer i familjens omgivning lagt märke till en förändring hos föräldrarna - men att alla tolkat det just så som chefen gjorde, dvs att det var flickornas sjukdomstillstånd som försämrats eller börjat kännas som allt mer outhärdligt för föräldrarna.
Citat:
Det finns inga särskilda förvärvade egenskaper eller tillstånd som driver fram sådana här mänskliga katastrofer. Det måste ske inifrån. De var båda extremt mörka personligheter.
Om man utgår från att föräldrarna båda var extremt mörka personligheter, kan man vidga blicken från villan och titta ut i världen. Kan de ha begått några hemska brott tidigare? Jag skulle inte säga att det vore omöjligt, när de nu klarade av detta. Liksom ifråga om incestspåret, skulle det röra sig om skammen som motiv i så fall.
Jag hoppas att deras DNA sparas i sökregistren över kriminella, åtminstone.
Ursäkta om jag "lånar" delar ur ditt inlägg men det här sätter lite fingret på vad jag tänker kring detta och kring diskussionen också.
Många tycks utgå från att föräldrarna utsattes för olika umbäranden o.s.v. vilka drev dem mot detta hemska slut.
Jag vänder på bogen och säger att detta inte ha kunnat hända om de inte haft mörkret inom sig från början.
Många tycks utgå från att föräldrarna utsattes för olika umbäranden o.s.v. vilka drev dem mot detta hemska slut.
Jag vänder på bogen och säger att detta inte ha kunnat hända om de inte haft mörkret inom sig från början.
Om man utgår från att föräldrarna båda var extremt mörka personligheter, kan man vidga blicken från villan och titta ut i världen. Kan de ha begått några hemska brott tidigare? Jag skulle inte säga att det vore omöjligt, när de nu klarade av detta. Liksom ifråga om incestspåret, skulle det röra sig om skammen som motiv i så fall.
Jag hoppas att deras DNA sparas i sökregistren över kriminella, åtminstone.
Citat:
Exakt vad är förnuftiga tankar som du bejublar?Instämmer i dina förnuftiga tankegångar.
Det är precis det jag också försökt framhålla tidigare.
Dera uppgivna orsak om ”bristande framtida liv i egentlig mening” med hänvisning till barnens nuvarande ME-sjukdom håller inte.
Det är inget skäl att se bristande framtida livskvaliteter om 80% av alla ME-sjuka barn är helt friska inom ett par år.
Det är strunt att ange det som skäl. Ett sätt att luras.
Antagligen bottnat i samma förvanskade uppgifter om ”ofattbar sjukdom” och sjukdomsförtvivlan över barnen som främst O verkar ha ventilerat på jobb.
Det lurar den mindre insatta och pålästa omgivningen!
Med det lurar igen annan och O och H var definitivt inte själva okunniga om den utmärkta prognosen för barnens totala tillfrisknande från ME-besvären.
Enligt mitt förmenade:
- innehåller förklaringsbrevet en stor medveten lögn om orsaken
- måste de ha fört rektorn bakom ljuset
- måste O ha antydd felaktigheter till sina arbetskamrater om barnens sjukdom och prognos
- har de antagligen lurat vissa släktingar inte bara genom att mörka mordplanerna, utan också om barnens sjukdom och prognos.
Det måste finnas ett eller flera andra bakomliggande skäl än de föräldrarna i avskedsbrevet uppger var deras skäl. Det finns saker som de döljer i detta - de hade sannolikt andra skäl att mörda barnen. Inte ens de själva kan ha trott att detta kunde ”gå hem” som skäl.
Det är precis det jag också försökt framhålla tidigare.
Dera uppgivna orsak om ”bristande framtida liv i egentlig mening” med hänvisning till barnens nuvarande ME-sjukdom håller inte.
Det är inget skäl att se bristande framtida livskvaliteter om 80% av alla ME-sjuka barn är helt friska inom ett par år.
Det är strunt att ange det som skäl. Ett sätt att luras.
Antagligen bottnat i samma förvanskade uppgifter om ”ofattbar sjukdom” och sjukdomsförtvivlan över barnen som främst O verkar ha ventilerat på jobb.
Med det lurar igen annan och O och H var definitivt inte själva okunniga om den utmärkta prognosen för barnens totala tillfrisknande från ME-besvären.
Enligt mitt förmenade:
- innehåller förklaringsbrevet en stor medveten lögn om orsaken
- måste de ha fört rektorn bakom ljuset
- måste O ha antydd felaktigheter till sina arbetskamrater om barnens sjukdom och prognos
- har de antagligen lurat vissa släktingar inte bara genom att mörka mordplanerna, utan också om barnens sjukdom och prognos.
Det måste finnas ett eller flera andra bakomliggande skäl än de föräldrarna i avskedsbrevet uppger var deras skäl. Det finns saker som de döljer i detta - de hade sannolikt andra skäl att mörda barnen. Inte ens de själva kan ha trott att detta kunde ”gå hem” som skäl.
Ahornylad pratar om att föräldrarna är extremt mörka personligheter och diskuterar incest.
Forsättningsvis att DNA ska sparas - vilket har innebörd om andra brott uppdagas framledes.
Att det är nåt mer än ME som gör att de begår handlingen lär vara anledningen till fortsatta funderingar för det flesta.
Enligt dig är brevet till anhöriga är en lögn.
De har fört rektorn bakom ljuset.
Lurat omgivningen gällande barnens sjukdom - och självklart är det O specifikt.
Som sagt:
Vad är du ute efter i klassiskt alternativteorimässigt manér eftersom du misstror hela förundersökningen?
Citat:
För den som blir mördad spelar det bakomliggande skälet nog mindre roll....
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Att någon skulle se lindrigare på detta brott mot flickorna är en missuppfattning. Straffvärdet är naturligtvis livstids fängelse. Men jag kan inte se att det skulle ligga någon egentlig ondska i den bemärkelse som jag tror att Lonnrot var inne på. Inte heller fallet i Gårdsten behöver innefatta ondska. Däremot så kan jag se en ondska i Dalaröpappans handling att straffa mamman genom att elda upp barnen. Barnen blev ett medel.
Återigen, alla mord på barn är lika hemska och bör ge livstids fängelse.
Citat:
För den som blir mördad spelar det bakomliggande skälet nog mindre roll....
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Dina resonemang är generaliserande och fördummande och hör hemma i generella diskussioner om mords förträfflighet eller ej. Hade barnens utsikter sett annorlunda ut hade troligen detta inte behövt hända. Man mördar ogärna sin egen avkomma. Det är ganska spritt. Du måste börja i den änden, annars blir det inte rimligt.
Huruvida allmänheten får tillgång till tillräcklig information för att döma föräldrarna närmare är högst osäkert. Givetvis är det mord och givetvis borde föräldrarna sökt andra lösningar, men vad tusan ska man göra? Begrava med anmärkning?
Dessutom riskerar det ta uppmärksamhet från fel som kan ha begåtts av andra, på annat håll.
Citat:
För att besvara frågan om HB:s namnteckning härrör från hennes hand har man jämfört med andra dokument man vet att hon bevisligen måste ha undertecknat.
Det bör här finnas en utåtandeskala som sträcker sig från -4 - +4.
SS säger att man kunnat ”konstatera” att både HB:s och OH:s namnteckningar är autentiska, dvs att det är de själva som har skrivit under. Således avgör utlåtandeskalan hur säkert man kan uttala sig om äktheten. - SS underlåter att kommunicera graden av tillförlitlighet.Och varför inte 3 januari 2017 -?Ja, allt är möjligt: Ju mer förslagen och intelligent en brottsling är, desto svårare för polis och kriminaltekniker.
Det bör här finnas en utåtandeskala som sträcker sig från -4 - +4.
SS säger att man kunnat ”konstatera” att både HB:s och OH:s namnteckningar är autentiska, dvs att det är de själva som har skrivit under. Således avgör utlåtandeskalan hur säkert man kan uttala sig om äktheten. - SS underlåter att kommunicera graden av tillförlitlighet.Och varför inte 3 januari 2017 -?Ja, allt är möjligt: Ju mer förslagen och intelligent en brottsling är, desto svårare för polis och kriminaltekniker.
Tack, ja jag såg nu NFC:s skala. Däremot så vet jag inte om det är de som undersökt avskedsbrevet. Stefan S borde ha "lutat" som mot ordet "NFC" men sa "vi".
Jag misstänker att testamentet skrevs tidigare pga att den 3 januari inte rapporterats som senast sedd för Hanna. Datumet var också inskrivet för hand och nu har jag förstått att datum inte ens behöver vara med. Det kan finnas ett avsikt att han utelämnade datumet. Hade varit bra om polisen berättat när testamentet bevittnades.
Jag har inte en misstänksam personlighet men har en välrenommerad ”näsa” för sant och falskt. Riktigt effektiv faktiskt. Den har både friat oskyldiga och fällt skyldiga. När polisen berättade om ett SMS mellan föräldrarna sent den 5 januari så kliade min näsa igen. En onödig detalj som en lögnare typiskt lägger in men dessutom är den osannolik. Två snart femtiåriga människor sms:ar inte mellan varandra precis innan de skall dö eller medan de dödar barnen. Föräldrarna befann sig några meter från varandra och kunde ha viskat ömma ord i varandras öron. Så nej, jag bara tolka SMS:et som det som fäller lögnen.
Nu är inte heller den här polisutredningen normal på något vis och vem skulle undersöka mina teorier? Hannas föräldrar nöjer sig med avskedsbrevet och det motiv som återges där. De förstår ingenting men vill gå vidare. Polis och massmedia nämner aldrig den ”misstänkta gärningsmannen” utan pratar om pappan eller mamman. Föräldrarna går mer under rubriken offer än förövare. Dessutom förhandlar polisen med deras anhöriga. Allt är mycket annorlunda jämfört med en vanlig brottsutredning. Polisen har inget incitament att vare sig fälla eller fria någon. Finns det ens en åklagare som granskat polisens arbete?
Citat:
Handlingen är grym. Den har inga förmildrande omständigheter. För det första att mörda sina barn överhuvudtaget. För det andra metod/tillvägagångssätt de valt.För mig är att strypa/kväva sitt barn ondska. Jag tror jag använder ordet sällan, men om det nu påstås att föräldrarna inte var ond så håller jag inte med. Det är den ultimativa ondskan som finns i min värld. Att planera att mörda sina barn som man ska skydda och som lita på sina föräldrar är för mig också ondska. Det finns inget - absolut inget - och särskild inte i detta fallet som kan minska ondskan i självet brottet, tycker jag.
Att inte droga ner/söva dem är för mig obegripligt för att eliminera risken att vakna upp, att hamna i en vidrig dödskamp - att inte minska risken för lidande.
För att försöka, om det ens är möjligt, att gå in i huvudet på de här två, mer teoretiskt än emotionellt, så är det en effektiv metod hur obehagligt det än låter.
Det säger mig att de är mycket målmedvetna gällande att barnen ska dö. Att man ser, inom en relativt kort tidsspegel, att de inte lever. Att man säkerställer sig att det absolut inte finns minsta chans att de överlever dem själva. Point of no return.
Citat:
Ja, jag tror att familjen kan ha varit relativt normal. Det finns inget konkret att barnen skulle vara plågade - snarare tvärtom. Det är fina flickor de fostrat. Måhända mer strikt, måhända med en akademisk agenda, måhända att man kan tycka ditten och datten enligt den perfekta mallen barnuppfostran. Det finns inga tecken på att detta är värsta sorten päron, ingenting som omgivningen reagerar på om det så är utifrån barnen, via skolan, anhöriga, arbetskamrater, grannar, vänkrets. Barnvakten är där varje söndag i ett år, är lika förvånad, ledsen och beskriver båda barnen som mycket goa och kloka tjejer.
Frågan är börjar det tidigare än där eller inte? Kan en familj som begår familicide vara en normal familj innan? Hur länge? Är allt bara situatinsutöst eller inte?
Och när jag tänkter efter på alla berättelse kring familicide är de familjer som har levd i misär innan fler än de som inte har gjort det. Och då menar jag med misär, våld, psykisk ohälsa, missbruk etc. Men just i fall där ingen har begått straffbara handlingar innan, måste det inte vara så.
Så familjen kan ha varit en ganska vanlig familj, lite udd kanske i sin idéer kring barnuppfostran och prestation, lite mer krontrollerande än vanligt men inget som är ond? Och sen ble det fel utlöst av sjukdom till ett barn, som man inte kan hantera?
De egenskaper som kommer fram när en familicide begårs - att man inte har hämning att begå det ultimative brottet - hur länge har det präglat livet? Jag vet inte. Säkert olika.
Och när jag tänkter efter på alla berättelse kring familicide är de familjer som har levd i misär innan fler än de som inte har gjort det. Och då menar jag med misär, våld, psykisk ohälsa, missbruk etc. Men just i fall där ingen har begått straffbara handlingar innan, måste det inte vara så.
Så familjen kan ha varit en ganska vanlig familj, lite udd kanske i sin idéer kring barnuppfostran och prestation, lite mer krontrollerande än vanligt men inget som är ond? Och sen ble det fel utlöst av sjukdom till ett barn, som man inte kan hantera?
De egenskaper som kommer fram när en familicide begårs - att man inte har hämning att begå det ultimative brottet - hur länge har det präglat livet? Jag vet inte. Säkert olika.
Självklart kan det finnas saker i en familj men retroaktivt brukar det rulla fram iaf varningssignaler om det så är via barnen eller föräldrarna.
Åh, Oskar. Nu har du förgripit dig på barnen i så många år, det är en så stor skam så nu tar vi livet av oss allihop. Åh, Hanna, du har rätt. Jag orkar inte förgripa mig mer och jaga låtsasdiagnoser för att dölja mina störda sexuella läggningar.
Däremot när det kommer till att hantera motgångar, svårigheter och problemlösning så är de inte normala i mitt tycke. Sökande efter bot gällande barn är normal. Sökande överallt med tanke på vad ME handlar om känns inte normalt. Ljus och lykta i flera år. Negativ respons. En diagnos till och handduken kastas in.
De börjar planera redan i höstas. Vem skulle nå de här som inte säger ett dugg? Som drar sig in som i en kokong? Vad kräver man av omgivningen?
Vissa är fenor på att försöka upprätthålla normalitet och ge sken av att orka även vid depression. Jobbar på, kanske klappar ihop om det tillstöter nåt mer för de balanserar on the edge of danger.
Detta är en copingstrategi, det är ett rollspel men det är inte minsta bra. Det uppträder speciellt om personen har stark integritet, inte har för vana att vara värst expressiv om emotioner, inte brukar be om hjälp - ska klara sig själv.
Det lär påverka att tänka skevt i svårt depressivt tillstånd. Frågan är hur de hamnade där, för som du är inne på finns det otaliga familjer med sämre förutsättningar som agerar normalt även om de går på benpiporna av överansträngning.
Varför så depressiva båda två? Varför så svart syn på framtiden? Varför så mörk syn på döttrarnas ME?
__________________
Senast redigerad av develi 2019-01-01 kl. 13:42.
Senast redigerad av develi 2019-01-01 kl. 13:42.
Citat:
För den som blir mördad spelar det bakomliggande skälet nog mindre roll....
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
DE hade till och med fel om sitt påstådda skäl - prognosen vid ME hos barn är god, majoriteten tillfrisknar.
DE kunde checkat ut som vårdnadshavare och låtit barnen leva.
Man kanske inte heller bör glömma bort att de lyckades spela teater för omgivningen om sina mordplaner. Os beskrivning till arbetskamraterna om sin jobbiga hemsituation med sjuka barn kan också ha varit teater.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Jag gillar det inte heller, kan jag ju tillägga, och det är inte helt tillfredsställande eller rättvist (mot barnen och ME-sjuka) om berättelsen sluter här. Media borde försöka reda ut vilken komponent som saknas.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera