Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

ME verkar vara väldigt likt sk utmattningssyndrom, som personer med rätt hjälp tillfrisknar från, även om det kan ta lång tid. Dock utlöses u-syndrom av långvarigstress och press, inte minst inom arbetslivet nu för tiden. Vet man om barnen hade infektioner innan de drabbades av ME? Eller var de pressade att topprestera?

Om man läser det som skrevs mycket tidigt i tråden så är det en del postare som uttrycker en förståelse för det som har hänt. Några av dem är jag säker på kände eller kände till familjen väl. Det finns till och med de som redan dagen efter familjen hittats skriver att det var planerat. Dessa uttrycker att man skall "sluta spekulera" och att om man bara visste hur svårt familjen hade det så skulle man begripa varför de kastade in handduken.

Även när man läser eller hör till exempel rektorn säga att barnens sjukdom var "ofattbar" eller kollegor tala om "djup sorg i hans ögon" så ger det ett intryck av att omgivningen har ömkat denna familj på ett sätt som kanske delvis inte har stått i proportion till barnens faktiska tillstånd.

Givetvis är det inte omgivningens fel att detta hände. Men man verkar ha köpt föräldrarnas bild av situationen snarare än sagt "ryck upp er". Det verkar som om åtminstone delar av familjens umgänge har delat bilden av att familjens situation verkligen var exceptionellt tragisk. Vilket jag finner närmast löjeväckande.

Sedan tror jag inte nödvändigtvis att föräldrarna hade en så svart syn på ME. De verkar snarare ha haft en enorm ovilja att anpassa sig till situationen. En snäv syn på vad som är ett meningsfullt liv. ME hade de ju levt med i några år så de hade väl en ganska god bild av vad det innebar.

Det är säkert inte så festligt om man är en självupptagen elitistisk akademiker från stockkonservativ miljö att vara tvungen att prioritera ned sin lysande karriär för att ta hand om barn som inte orkar briljera vare sig akademiskt eller på piano.

Enligt pianolärarinnan hade Oskar på kort tid "gått ner i vikt, blivit helt kal på huvudet, fått svarta ringar under ögonen"
Tyder detta inte på att Oskar fick cellgiftsbehandling för cancer. Kanske en svår obotbar cancer.
Vad säger du Solglittret om den diagnosen?
Det förklarar också chefens ord " Den sista tiden förtjänade inte du". Han menade inte något om familjesituationen, utan det gällde Oskars cancerbehandling.

Man får verkligen hoppas att forskningen mycket snart går framåt på detta område!

Vad du menar med "köpt föräldrarnas bild" vet jag inte. Det får du utveckla mer.

Exceptionellt tragiskt anser jag inte personligen - det finns som sagt familjer som utsätts för mycket svåra prövningar.
Sluta fundera för att de haft det så svårt bryr jag mig heller inte om.

Däremot anser jag att de verkar ha en extremt skev bild på sjukdomen ME och deras sökande efter bot snarare än acceptans verkar gå i samma riktning.

Det är märkligt hur lite det stämmer med kollegors syn på hans person, de som verkligen lärt känna honom IRL.
Den där barnvakten beskriver även två väldigt fina barn. Det är konstigt att de inte uppfattas varken pressade, nedtryckta av en sån fullblodsnarcissist.

Och dessutom var det så klart ett samspel mellan föräldrarnas mörka syn och barnens mående. Barnen påverkades givetvis av de förväntningar som föräldrarna hade på dem. Även om ME är en fysisk sjukdom.

Om mer tid hade ägnats åt att hitta möjligheter för barnen att leva ett rikare liv, så hade antagligen även föräldrarna kunnat förnimma litet livskvalitet - som följd av barnens glädje eller tillfredställelse. Även om det var för korta stunder.

Men om båda föräldrarna arbetade heltid så fanns det nog inte utrymme till att utforska vilken livsstil och vilka aktiviteter som skulle kunna ge barnens tillvaro litet mer mening och innehåll.

Och har de exempelvis vänt sig till norsk sjukvård med frågeställning ME så är det inte konstigt om de fått en svart syn på framtiden.
https://www.expressen.se/debatt/me-epidemin-ar-pa-vag-till-sverige/

Bortom kriget mellan biomarkörer och psykiatriska faktorer - som jag personligen finner mycket vansklig - så är det nåt snarlikt jag funderar kring (citat) om de sökt kunskap själva alternativt hamnat i nån stängd grupp men mycket skev syn och propaganda eller dåliga rådgivare.
Matas en människa full med negativitet, domedagsprofetior, Schweiz och dödscocktail så lär det vara väldigt vanskligt om man står ensam och inte har etablerad vård som stöd - kanske vänt sig från de som har kunskap om ME. Det behöver inte betyda per automatik att de inte fått stöd. De kan ha levt i en egen bubbla som är svårgenomträngd.

Nu tror jag inte att någon av föräldrarna var narcissist eller hade någon annan personlighetsstörning. Däremot bedömer jag dem utifrån att de valde att mörda sina barn med motiveringen att det inte skulle vara ett riktigt liv att behöva fortsätta ta hand om dem. Det tycker jag visar på en viss självupptagenhet. Likaså att inte ägna sista tiden åt att göra barnens liv så fint som möjligt utan i stället arbeta och skriva testamenten för att reda ut vem som skall ärva ens bok som rimligtvis ingen annan människa bryr sig om. Vad mamman ägnade sig åt är förvisso mer höljt i dunkel så visst, hon kanske försökte göra barnens sista tid i livet lite fin.

Angående "köpt föräldrarnas bild" så menar jag just det jag skrev. Många verkar tycka så synd om föräldrarna som hade det så tungt. Det är föräldrarnas narrativ om hur jobbigt det är för dem med sjuka barn.

Ja, jag såg vad du skrev om andra. Jag vet inte vad det berör mig och det jag skrev om. Det finns väl otaliga exempel på sk. empati i tråden där man ska vara så förstående att det till och med heter att de "hjälpte barnen" när det ordagrant är mord. För mig en mycket skev syn på aktuell händelse.

Jag skrev inte personlighetsstörning - jag skrev fullblodsnarcissist vilket är personlighetsdrag av varierande grad gällande självupptagenhet - då du ansåg O som en "självupptagen elitistisk akademiker".

Hur det såg ut inomhus gentemot barnen har vi ingen aning om. Jag tror inte den var så värst annorlunda.
Hade mamman varit mer angelägen att göra tillvaron lite extra fin, höljt i dunkel, så hade hon likaväl som sin man kunnat gå ner i tid och jobba hemma?
Det var ett alternativ som fanns enligt hennes chef och om ev. varningssignaler ville denne inte besvara.
Det är inte barn i palliativt tillstånd där de ska överösas med kuligheter - det är planlagt mord.

Tydligen har ingen anhörig eller från skolan reagerat på nåt nämnvärt mer än att de var märkta av skeenden kring barnens sjukdomstillstånd.
Personligen tror jag de försökte upprätthålla en form av normalitet inför barnen, att tillvaron skulle ha sin gilla gång för att inte bli misstänksamma om vad som var i görningen. Att de även spelade rollspel inför barnen i mån av vad de mäktade med för att de har beslutat sig att hela familjen ska dö.
Det fanns som sagt ingenting som framkom att barnen misstänkte nåt.

Frågan är jo vart man söka sig till och vad man är mottaglig för.
Det hänger kanske ihop med ens personlighetsstruktur eller i det här fallet med depressiva tanker som man har.
Vad vet jag. Men jag funderade också om det är ett tillfället att AÖ döde den 6/1 och familjen nästan samma dag. Så jag funderade också kring en sluten ME grupp. Någon som vet. Nämndes något krings AÖ planerade suicid innan?

Ja, jag tror absolut det samverkar, att personligheten är avgörande likaväl som depressivt tillstånd. Sen ser jag en korrelation med deras jakt på bot, de verkar sakna acceptans och anpassning till sjukdomen.
Söker man tillräckligt länge och googlar (alt. rekommenderas hit och dit) så torde man kunna hamna i rena djungeln kring ME.

Jag har mycket svårt för skrämselpropagandan och de drypande berättelserna som det hänvisas till, i sin yttre utpost värnas det om eutanasi vilket jag är helt emot.
De här tenderar ta över de sansade, positiva diskussionerna och där har även media en skuld - för det genererar läsare allt som är fasansfullt.
Med sansad debatt menas att folk givetvis inte kan dras över en kam och jämföras, ME har en stor variabel gällande symtom och barn förväxlas med vuxna.
Detta gör mig rent ut sagt förbannad och påminner mig om extremveganer som ger sig på djurvänner i sin rabiata framfart och glömmer hur oempatiska de framstår.
Alltså... ett exempel på där extremism är fullständigt ute och cyklar vad det än må vara. Som förstör för de normala för att de gapar högst.

Finns det mer att få fram kring deras kontakter i ämnet vore det väldigt intressant för jag tror de är inne i nån slags soppa av alternativt sammelsurium eller nåt dystert kring sjukdomen.

Ursäkta brandtalet men jag är så trött på överdrifter om det så är åt ena hållet (de hjälpte bara sina barn) till andra galna änden.

Finns det nåt diskuterat innan om AÖ?