Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, om det kommer fakta på bordet som verifieras av polisen som skulle visa att detta inte var ett gemensamt verk, så kommer jag inte ha några som helst problem med att acceptera det, oavsett om den ensamma mördaren skulle heta Hanna eller Oskar. Det är inte det som är problemet i denna tråd. Problemet är att vi har en handfull som inte fungerar på det sättet. Jag tror att det beror på prestige eller rädsla. Vilken av grupperna tillhör du?

Fortfarande tycker jag att en viktig fråga är hur det kom sig att barnen (framför allt M) inte hade någon kontakt med skolan alls (aldrig vistades i skolan) trots att de klarade av en relativt omfattande hemundervisning.

Att behålla åtminstone någon, liten form av kontakt med skolan, kan normalisera tillvaron en gnutta, för den som är sjuk och hennes familj. Och eftersom just den här familjen verkar ha levat ett mer och mer isolerat och onormalt liv, känns det som om de hade behövt några länkar till det vanliga livet där utanför.

Sedan förstår jag ju att det kan finnas tusen skäl till varför ett barn inte vill gå till skolan en eller några timmar i veckan (typ"man känner sig bara udda och konstig när man är den som dyker upp som gubben i lådan helt plötsligt", "man vet inte vad alla talar om", "man känner sig ändå bara utanför" osv).

Den norske läkaren (specialist på barn med ME) som jag länkat till tidigare (och som jag inte vet någonting om) förordade i sin intervju att barnen/ungdomarna skulle försöka hålla kontakt med sin skolan, om än aldrig så litet. Han gav även några olika exempel på unga patienters skolgång: det var bland annat en ungdom som var med på en mattelektion i veckan (och inget mer) och som hade en överenskommelse med läraren om att han (läraren) aldrig skulle ställa frågor till eleven (ungdomen) utan att den unge bett om att få bli tilltalad. Detta eftersom den unge behövde vara säker på att inte få frågor eller kommentarer som han för tillfället inte hade kraft att involvera sig i.

Jag har letat, det här är vad jag hittat. Du verkar ha helt rätt i att skolprotokollen är offentliga.

”Med start 2016 hölls möten där föräldrar, rektorer, sjuksköterska, kurator och lärare deltog kom man fram till att hemundervisning var rätt väg att gå. Den äldre av systrarna fick besök av lärare i hemmet fyra dagar i veckan. Den yngre vid tre tillfällen.
I offentliga handlingar från kommunen framgår att målet var att flickorna gradvis skulle ha siktet inställt på en ökad närvaro i skolan trots de led av vad som beskrivs som någon form av kronisk trötthet.
I protokollen beskrivs den äldre flickan som ”nyfiken på lärandet” och den yngre som ”mycket social och noggrann".

https://www.expressen.se/kvallsposten/doda-mammans-chef-hon-gav-stod-at-andra/

Samt information som de funnit i mobiler och datorer.

Varifrån kommer denna verifierade uppgift att komma?

Tack! Det ska jag kolla!

Tack! Varje gång jag ser det där citatet om M, att hon var "social" så skär det litet extra i hjärtat. En utpräglat social flicka som snabbt fick gå från att vara just "social" till isolerad… Vad hon skulle ha mått dåligt psykiskt av detta!

Likadant med beskrivningen "nyfiken på lärande." Hur ska man kunna behålla sin nyfikenhet om man sitter som ensam elev tillsammans med en lärare, år ut och år in...Interaktionen med kamraterna är ju en stor del av undervisningen i skolan, nu för tiden.

Ja, jag vet att de som har ME kanske inte alltid har något val - de orkar inte vistats i en stojig skolmiljö. Men tänk om A och M ändå hade kunnat behålla litet kontakt med skolan...om man verkligen jobbat på det...om mamma och pappa hade velat att det skulle bli så och stöttat och uppmuntrat...om man hade siktat på en framtid i detta livet...

Jag kan inte heller släppa tanken på att det kanske hade blivit fler uppföljningar ifall flickorna (en av dem eller båda) hade varit i skolan ibland. Då hade skolan varit motiverad att försäkra sig om att de lyckades tillrättalägga flickornas arbetspass i skolan på bästa vis. När allting skolrelaterat skedde i hemmet, var det nog lättare att bara låta det rulla på. Det kändes nog som ett tryggt arrangemang för skolan.

Jag tänker också på att flickorna kanske hade haft "fler ögon på sig" ifall de hade vistats i skolan ibland.

”Med start 2016 hölls möten där föräldrar, rektorer, sjuksköterska, kurator och lärare deltog kom man fram till att hemundervisning var rätt väg att gå. Den äldre av systrarna fick besök av lärare i hemmet fyra dagar i veckan. Den yngre vid tre tillfällen.
I offentliga handlingar från kommunen framgår att målet var att flickorna gradvis skulle ha siktet inställt på en ökad närvaro i skolan trots de led av vad som beskrivs som någon form av kronisk trötthet.
I protokollen beskrivs den äldre flickan som ”nyfiken på lärandet” och den yngre som ”mycket social och noggrann".

Det har nämnts flera gånger tidigare.
Men det är ett väldigt märkligt sätt att uttrycka sig om vilka som deltog.
Var var barnen - huvudpersonerna och deras beskrivning vad de ville och klarade av??
2016 var flickorna 13 resp 10 år.
Jag har då aldrig hört talas om att man har möten om barn i denna ålder och gör upp planer för vad de orkar och klarar i skolan utan att de själva oftast är med. Något enstaka möte utan huvudpersonen kanske, men frånvarande på alla refererade möten??

Utredarna får ta omtag, precis som O fick göra när han skulle mörda familjen.
Det finns kamrater, det finns föräldrar till kamrater som vet, vill veta vad som verkligen hände. Så långt det är möjligt.
Dom kommer inte att nöja sig med, vad som tillkännagivits på PT.

Flickorna är döda. Det minsta som kan göras för att klargöra hur det hela kunde ske är att berätta. Det behöver nödvändigtvis inte ske offentligt.
Många väntar - saker kommer verifieras.

Ja, de där citaten gör också ont i mig varje gång. Det kunde blivit så bra för dem.

För hästar gäller att de på 6-8 veckor förlorar mycket stor del av sin muskelstyrka om de bara går omkring i hagen utan att tränas och ridas. En bra hopphäst tappar enormt i värde på denna korta tid.
För invandrarkvinnor med nikab och burka som inte får sol på huden på våra breddgrader uppstår rätt snabbt D-vitaminbrist med efterföljande benskörhet.

Hur måste två flickor som nästan aldrig gick ut och som tydligen inte deltog i några större fysiska aktiviteter utanför hemmet då ha mått.? De måste varit jättebleka! Svaga? Smala? Rockkungen skrev att A fick järntabletter. Men M? Och AD tillskott? Träning?

Men det är klart, hade man i flera månader planerat för att döda dem, behöver man ju inte förse dem med vitaminer och träning. Lättare att strypa och kväva någon otränad och svag

Jag skulle tro att det är mycket ovanligt att barn 10-13 är med på skolans elevhälsokonferenser, som i grunden är ett planeringsmöte. Att barn som behöver hushålla med energin för att de annars blir utmattade upp till ett dygn efteråt är med, tror jag att det är non-existent.
Men visst fortsätt du att upprepa den här sedan länge uppbrända halmgubben, om det nu fyller nåt slags personligt syfte för dig.

Det som jag fetat: ja, just att barnen var objekt - så verkar det faktiskt. Samma sak i de där beskrivningarna från skolmötena: "social och noggrann" och "nyfiken på lärandet." Man pratar om barnen och objektifierar dem. Och, precis som "Solglittret" nyligen påpekade: vi vet inte om barnen själva någonsin var med på dessa möten?

Nåja, nu kan ju mötesanteckningar framstå som litet fyrkantiga, och mycket annat kan ju också ha uttryckts på mötena, i varm och inkännande ton.

Men det finns fortfarande mycket att fundera över i fråga om arrangemanget gällande båda barnens hemundervisning..

Jag tror att alla barn som drabbas av en så allvarlig sjukdom att de inte kan gå till skolan, delta i fritidssysselsättningar eller leka fritt med kamrater har en hög risk får att må dåligt. I en sjukdom som efter utredningar genererade diagnoser på ME/CFS, en omvittnat svår sjukdom.

Inte alls orimligt att de går ner i en svår depression med tillhörande suicidtankar. Detta försökte kanske skola och föräldrarna ordna genom hemundervisning och en barnflicka i ung ålder som kom och besökte dem varje vecka. Allt för att bryta isoleringen med samtidig hänsyn tagen till deras risk för total utmattning i dygn efteråt. Det var säkert en svår balansgång och kanske inte samma för båda flickorna. Det kan man tex se genom att de hade olika många dagar som lärare kom till dem för att undervisa dem. Kan även tänka mig att 3 resp. 4 dagar var max och vi vet inte om det var fulla dagar. Många gånger klarade troligen inte flickorna mer än nån timme, ibland inte alls. Allt för att försöka hantera balansen mellan utmattning - isolering. Måste varit ett mycket svårt för alla inblandade. För familjen ett helvete.