TEX
Tex hade givits sitt namn av sin faders cannabistöcknade sinne. Det var som om han gått vilse in i ett snölandskap utan vägar. Men det var så djupt inne i Jamajkas Blue Mountains djungel man kan komma. Nu, skulle han först sörpla ur sitt lilla elixir
och genom det bli ännu mer trippad och upplyst men han satte ändå stor vikt vid den skruvade och infärgande delen av denna psychonautiska upplevelse.
Den här boken skall ingalunda handla om droger men det är helt nödvändigt att beskriva hur Tex fick sitt namn ty han levde upp till just detta namn hela livet.
Så däruppe på en djungelkulle som utgjorde en ungefärlig högsta höjd, men där som inga andra människor vistades reste han sig nu denna tidiga gryning och blickade ut över sfärer som ingen annan dessförinnan skådat..
”Hääärmeed döööpeer Jaaag min son till TEX för att han Till EXempel kommer att blii en Gud bortom all Moral eller Till EXempel så kommer han blliiiiiiiiiiiiiii en porrGudinna eller så Till EXempel kommer min son att om han vill vara en bilpark ena timman för att andra timman vara alltet !!
Sjutton år senare hade Tex fortfarande aldrig träffat sin pappa, mer än en vecka i början vill säga.. Och en sak till - Den dimmige antikonformisten och cyberhippien hade missat att hans son egentligen var en flicka. Hur kan man missa något sådant?
Tex bar på många hemligheter och inom henne dväljdes flera skattkammare.
Tex var mycket eldig, aggressiv och intensiv.Hennes våldskapital var både stort och bekymmersfritt. Det är väldigt sällsynt med en sådan kombination. Hon hade uppfostrats medvetet utan moral och formats i starka självkänslor. För att impregnera Tex med kärlek, kunskap och inre kraft så hade det hjälpt mycket med ett noga balanserat drogexperimenterande. Kampsporter som krav maga, taekwondo, mma, silat, bujinkan ninjutsu och aikido, blandningar, no-style-combat med mera hade en helt egen mental och fysisk fostran. Hon var ju mycket ung vid det här läget men som femtonårs- födelsedagspresent hade hon fått etthundratusen i reskassa och en bunt med fribiljetter att resa vart hon ville i världen.
Det var som om barocka abnormiteter samlats i Tex familj och hennes sammanhang. Dessutom hade hon gått i skolan hemma. Inte lätt att få göra i Sverige. Det var bara det att de hade fejkat ett gravt somatiskt handikapp. Det var Tex morbror och mamma som uppfostrat henne.
I tiden låg mindfullness, yoga och andra spirituella strömningar men Tex var redan avancerad inom Satanistisk häxkonst och dylik meditation. Tex själv som hade en drake inom sig och bla var i leopardens, stridsörnens och ormens totem var själv en häxblandning. Få förunnat att vandra sådana otrampade stigar.
Perfekt - verkligen inte - ty hon var ingen god medborgare och hon bidrog inte så mycket till det goda etablissemanget. Hon var liksom inte typen som stod i kö för att rösta på centerpartiet. Men hon bidrog mycket till samhället med sin karisma som var så vida pass stor att klockorna stannade.
Dessutom var hon medlem i tre death Metal band som gick under namnen Slay-Neggaten, Wraith och Den Psykedelisk tiger.
Att behärska sina impulser hade varit hennes största utmaning.
Det är nu hög tid att skingra bakomliggande beskrivningar.
Andina, Tex och Peter var än en gång ute på jakt. Dom var anlitade som medlare och idag gällde det en twist mellan två syskon i en Syriansk familj. Det var höst och det var skymningslandskap. Därframme hördes ett hårt skrammel av någonting följt av en katt som sprang iväg med ett skrämt läte - precis som i en billig pang-pang novell ungefär. Men vänta bara.
Tex steg blev instinktivt längre. Det var som om faran kallade på henne.
Utan att se på sina vänner sade hon snabbt med låg stämma, ”vi gör som vanligt”
Nog var det fara. (även om farliga situationer är ett omöjligt tillstånd, vilket mor hade lärt henne) och från andra lägret förekom följande scenario: Achmeed, ge mig din butterfly, jag skall sprätta upp fittan på ’em. Han också! ”Vad djörrr dooo jag har en pistool!"
Något irriterade Muhemmet," håll-käften-innan-ja-skär-halsen-av-deej-fattaru det, eeeh!? Det fanns en slags otrevlig intelligens hos samtliga i den här gruppen. Tro´t eller ej.
Det är verkligen en konst att vara en god medmänniska men det är insikten om ens egen svaghet och andras beroende med en själv och detta bekymrade varken Tex eller kvällens kombattanter.
Ingen av dem var månadsgivare till stadsmissionen.
Tex två vänner svängde vant åt var sida likt två bilar utan att killarna längre fram lyckades se det. De ”försvann” i kulisserna. Tex tog det ena steget framför det andra och spatserade säkert fram till apskallarna. Enligt många medium skulle ingen så mycket som att snudda vid henne bara på grund av hennes dominanta energier. Men det fungerar inte så i verkligheten. Men hon sade,” Skall vi Knulla?” När en sjuttonårig kvinna som enligt de flesta människor är bländande vacker och har energier som självaste djävulen i sådana där situationer uppenbarar sig på ett sådant fuktigt, mörkt och kallt ställe så är det lätt att komma av sig. Alla utom Tex kom av sig tillräckligt länge för att hon skulle förhala situationen.
Tex småpratade lite med sina kombattanter, tillexempel om vart hennes ”polare” tagit vägen. utan att veta att de redan visste hennes fullständiga namn och adress. Hon gick närmare tills Achmed pekade på hennes huvud med pistolen som var en 357 magnum. Ett ovanligt ”järn” för typer som de här. Tex snappade ibland upp utomsinnlig information direkt ur etern. Nu började hon att inse att det här inte alls var vad det verkade vara. Nåväl, - Hon beräknade att Achmed skulle kunna skjuta inom fyrtio sekunder. Han var beredd att döda.
Precis DÅ hoppade Andina och Peter fram från var sida ur skuggorna och överaskade till och med Tex lite grann. De gillade inte pistoler och sånt men en nun-chaka i huvudet på Achmed var tillräckligt för att krossa hans arma stackars skalle och Tex visste precis hur högt hon kunde ropa, ” vi dödar alla!”
De var fyra stycken och ingen av dem ville springa. Bra. Peter kom med en kraftfull hoppspark som med lite tur satte i nacken på en av dem och han fortsatte att sparka när killen låg ner. Han sparkade och sparkade och sparkade bara stenhårda fotbollssparkar mot huvudet så att Tex fick dra Peter därifrån flera minuter efter att offret hade dött.
Har du någon gång sett en lejonflock slita ett byte i stycken? Som dessa lejon kände sig Tex, Andina och Peter.
Tex hade givits sitt namn av sin faders cannabistöcknade sinne. Det var som om han gått vilse in i ett snölandskap utan vägar. Men det var så djupt inne i Jamajkas Blue Mountains djungel man kan komma. Nu, skulle han först sörpla ur sitt lilla elixir
och genom det bli ännu mer trippad och upplyst men han satte ändå stor vikt vid den skruvade och infärgande delen av denna psychonautiska upplevelse.
Den här boken skall ingalunda handla om droger men det är helt nödvändigt att beskriva hur Tex fick sitt namn ty han levde upp till just detta namn hela livet.
Så däruppe på en djungelkulle som utgjorde en ungefärlig högsta höjd, men där som inga andra människor vistades reste han sig nu denna tidiga gryning och blickade ut över sfärer som ingen annan dessförinnan skådat..
”Hääärmeed döööpeer Jaaag min son till TEX för att han Till EXempel kommer att blii en Gud bortom all Moral eller Till EXempel så kommer han blliiiiiiiiiiiiiii en porrGudinna eller så Till EXempel kommer min son att om han vill vara en bilpark ena timman för att andra timman vara alltet !!
Sjutton år senare hade Tex fortfarande aldrig träffat sin pappa, mer än en vecka i början vill säga.. Och en sak till - Den dimmige antikonformisten och cyberhippien hade missat att hans son egentligen var en flicka. Hur kan man missa något sådant?
Tex bar på många hemligheter och inom henne dväljdes flera skattkammare.
Tex var mycket eldig, aggressiv och intensiv.Hennes våldskapital var både stort och bekymmersfritt. Det är väldigt sällsynt med en sådan kombination. Hon hade uppfostrats medvetet utan moral och formats i starka självkänslor. För att impregnera Tex med kärlek, kunskap och inre kraft så hade det hjälpt mycket med ett noga balanserat drogexperimenterande. Kampsporter som krav maga, taekwondo, mma, silat, bujinkan ninjutsu och aikido, blandningar, no-style-combat med mera hade en helt egen mental och fysisk fostran. Hon var ju mycket ung vid det här läget men som femtonårs- födelsedagspresent hade hon fått etthundratusen i reskassa och en bunt med fribiljetter att resa vart hon ville i världen.
Det var som om barocka abnormiteter samlats i Tex familj och hennes sammanhang. Dessutom hade hon gått i skolan hemma. Inte lätt att få göra i Sverige. Det var bara det att de hade fejkat ett gravt somatiskt handikapp. Det var Tex morbror och mamma som uppfostrat henne.
I tiden låg mindfullness, yoga och andra spirituella strömningar men Tex var redan avancerad inom Satanistisk häxkonst och dylik meditation. Tex själv som hade en drake inom sig och bla var i leopardens, stridsörnens och ormens totem var själv en häxblandning. Få förunnat att vandra sådana otrampade stigar.
Perfekt - verkligen inte - ty hon var ingen god medborgare och hon bidrog inte så mycket till det goda etablissemanget. Hon var liksom inte typen som stod i kö för att rösta på centerpartiet. Men hon bidrog mycket till samhället med sin karisma som var så vida pass stor att klockorna stannade.
Dessutom var hon medlem i tre death Metal band som gick under namnen Slay-Neggaten, Wraith och Den Psykedelisk tiger.
Att behärska sina impulser hade varit hennes största utmaning.
Det är nu hög tid att skingra bakomliggande beskrivningar.
Andina, Tex och Peter var än en gång ute på jakt. Dom var anlitade som medlare och idag gällde det en twist mellan två syskon i en Syriansk familj. Det var höst och det var skymningslandskap. Därframme hördes ett hårt skrammel av någonting följt av en katt som sprang iväg med ett skrämt läte - precis som i en billig pang-pang novell ungefär. Men vänta bara.
Tex steg blev instinktivt längre. Det var som om faran kallade på henne.
Utan att se på sina vänner sade hon snabbt med låg stämma, ”vi gör som vanligt”
Nog var det fara. (även om farliga situationer är ett omöjligt tillstånd, vilket mor hade lärt henne) och från andra lägret förekom följande scenario: Achmeed, ge mig din butterfly, jag skall sprätta upp fittan på ’em. Han också! ”Vad djörrr dooo jag har en pistool!"
Något irriterade Muhemmet," håll-käften-innan-ja-skär-halsen-av-deej-fattaru det, eeeh!? Det fanns en slags otrevlig intelligens hos samtliga i den här gruppen. Tro´t eller ej.
Det är verkligen en konst att vara en god medmänniska men det är insikten om ens egen svaghet och andras beroende med en själv och detta bekymrade varken Tex eller kvällens kombattanter.
Ingen av dem var månadsgivare till stadsmissionen.
Tex två vänner svängde vant åt var sida likt två bilar utan att killarna längre fram lyckades se det. De ”försvann” i kulisserna. Tex tog det ena steget framför det andra och spatserade säkert fram till apskallarna. Enligt många medium skulle ingen så mycket som att snudda vid henne bara på grund av hennes dominanta energier. Men det fungerar inte så i verkligheten. Men hon sade,” Skall vi Knulla?” När en sjuttonårig kvinna som enligt de flesta människor är bländande vacker och har energier som självaste djävulen i sådana där situationer uppenbarar sig på ett sådant fuktigt, mörkt och kallt ställe så är det lätt att komma av sig. Alla utom Tex kom av sig tillräckligt länge för att hon skulle förhala situationen.
Tex småpratade lite med sina kombattanter, tillexempel om vart hennes ”polare” tagit vägen. utan att veta att de redan visste hennes fullständiga namn och adress. Hon gick närmare tills Achmed pekade på hennes huvud med pistolen som var en 357 magnum. Ett ovanligt ”järn” för typer som de här. Tex snappade ibland upp utomsinnlig information direkt ur etern. Nu började hon att inse att det här inte alls var vad det verkade vara. Nåväl, - Hon beräknade att Achmed skulle kunna skjuta inom fyrtio sekunder. Han var beredd att döda.
Precis DÅ hoppade Andina och Peter fram från var sida ur skuggorna och överaskade till och med Tex lite grann. De gillade inte pistoler och sånt men en nun-chaka i huvudet på Achmed var tillräckligt för att krossa hans arma stackars skalle och Tex visste precis hur högt hon kunde ropa, ” vi dödar alla!”
De var fyra stycken och ingen av dem ville springa. Bra. Peter kom med en kraftfull hoppspark som med lite tur satte i nacken på en av dem och han fortsatte att sparka när killen låg ner. Han sparkade och sparkade och sparkade bara stenhårda fotbollssparkar mot huvudet så att Tex fick dra Peter därifrån flera minuter efter att offret hade dött.
Har du någon gång sett en lejonflock slita ett byte i stycken? Som dessa lejon kände sig Tex, Andina och Peter.
__________________
Senast redigerad av WykkedWitch 2018-10-12 kl. 10:48.
Senast redigerad av WykkedWitch 2018-10-12 kl. 10:48.
