Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tycker uttalandet "den sista tiden förtjänade inte du" skulle kunna riktas till Agnes och Moa istället.
Inte till deras far - Bjärredsstryparen.

Det han gjorde när han ströp/kvävde Hanna och sannolikt också barnen är så vedervärdigt brutalt av en far så det går faktiskt inte att ta in. En ostraffad inte psykotisk beläst blivande professor.

De skäl han och Hanna kan ha uppgett i sina noggrant nedplitade avskedsbrev är helt ointressanta för gärningen. Det blir inte mindre förfärliga mord för att man påstår att man gjorde det för att döda invandrare som lasermannen, utrota prostituerade eller av hedersrelaterade skäl.
Föräldrarnas framkrystade tankar om "inget liv i egentlig mening" är inte mer förlåtande eller hedervärda än de andra mördarnas uppgivna/påstådda vansinniga skäl.

Det var grymma brutala stryp/kvävningsmord på helt oskyldiga offer som överraskades av mördarna i en miljö där de trodde sig var trygga och säkra. Kan det bli så mycket hemskare?

Jag tycker att nätreklamen för Oskars bokproduktion kunde läggas ner. Hade han överlevt hade den sannolikt tagits bort. Så borde ske nu också.

Enligt polisen så hade man även nämnt just att båda flickorna hade ME och att det var orsaken till deras beslut. Och DET var nytt, åtminstone för mig, att man nämnt det i avskedsbrevet.
Tillägg:
https://www.expressen.se/kvallsposten/foraldrarna-planerade-doda-barnen-i-manader/

Anledningen är att båda barnen fått diagnosen på sjukdomen ME, kroniskt trötthetssyndrom. I sitt brev skriver föräldrarna att "ingen av oss kommer att kunna leva något egentligt liv", säger Stefan Svensson.

Exakt, det brister knappast i problemlösningsförmåga, snarare i anpassningsförmåga. I grunden handlar det med största sannolikhet om att livet inte blev så där perfekt som man hade tänkt sig; de narcissistiska egenskaperna tog överhand. Båda två hade haft tur i livets lotteri på samtliga områden och för första gången, för allra första gången i livet, vid 45-50 års ålder, vänder vinden och tillvaron kräver ändrad kurs. Mot okänt mål.
Men istället för att lägga om vardagen genom att gå ner i arbetstid och ta tillvara alla tillgängliga resurser och all hjälp av kommun, landsting och anhöriga så får det vara; man kastar in handduken.

Att anse sig ha rätten att mörda sina barn för att de bär på sjukdom visar på en ofattbar egoism. Är man endast kapabel att älska och visa ett friskt barn omsorg, ja då är barnet inte älskat för sin egen skull.

Och den som ens andas ordet barmhärtighetsmord är ute på villovägar och bör nog hålla tyst. Var drar mord-romantikern gränsen - vid svår astma där akuta hjälpinsatser kan behövas när som helst eller vid en intellektuell funktionsnedsättning med tillsyn och hjälpbehov dygnet runt?

Precis det här.

Föräldrarnas grundläggande värderingar lyser igenom i beslutet och i deras motivering av beslutet.

Sjuka barn kan inte leva ett liv med någon egentlig mening.

Föräldrar till sjuka barn kan inte leva ett liv med någon egentlig mening.

Så tyckte de.

Medan andra föräldrar skulle göra vad som helst för att stjäla ännu en minut...

Precis det här.

Föräldrarnas grundläggande värderingar lyser igenom i beslutet och i deras motivering av beslutet.

Sjuka barn kan inte leva ett liv med någon egentlig mening.

Föräldrar till sjuka barn kan inte leva ett liv med någon egentlig mening.

Så tyckte de.

Medan andra föräldrar skulle göra vad som helst för att stjäla ännu en minut...

På pricken. Exakt det här tror jag också väger tungt som bakomliggande orsak.
Kravspec och verklighet gick krasst inte ihop.

Det gör det hela ännu värre - för de älskade inte barnen utan det barnen kunde tillföra deras planerade perfekta liv. När det kanske skulle utebli hade "livet inte någon egentlig mening".

Fruktansvärt. De kunde själva utraderat sig om de inte gillade läget.
Då hade de sluppit både barnen, sjukdomar och krossade kravspecar.

Föräldrarnas handlande är fel men det ursäktar inte dina angrepp på drabbade och anhöriga i ME/CFS.

Det är oförlåtligt att förminska sjuka och svaga för att förstärka din personliga aversion mot Oskar. Du använder offren som slagträ för din verbala misshandel.

Att både gärning och metod var gemensamt överenskommet ändras inte för att du inte vill tro på det.

Nej, jag tror inte att morden är betingade av flickornas mående utan i grunden av föräldrarnas mående.

Alltså, ta och ge dig.

Det är inte den nämnda användaren som attackerar oss som har ME/CFS, utan det är alla som eventuellt ursäktar barnamord, genom att hävda att det är förståeligt, p.g.a. ME/CFS.

Som om det vore OK att avliva mig?

Det är märkligt att sjukvården kan flyga under radarn hela tiden, all fokus ligger på skolan och kommunen som hade ansvar enligt skollagen att tillhandahålla utbildning. Landstinget och sjukvården som skulle tillhandahålla vården till de sjuka barnen nämns knappt i rapporteringen. Vad gjorde man, vilken vård erbjöd man? Varför kände föräldrarna sig tvingade utomlands för att få hjälp? Det hade varit en gigantisk skandal om skolan hade svikit barnen, men sjukvården får inte ens frågan.

Det är oerhört märkligt!

Va fint med en minnesceremoni - vad fruktansvärt det samtidigt måste bli. Klasskamrater och övriga måste ju vid det här laget veta att flickorna ströps av en eller två av sina föräldrar. Vidrigt och makabert.
Allt; som det påstås, för ett à två sketna intyg gällande ME på flickorna och därmed ett utraderat icke meningsfullt liv enligt ett kvarlämnat papper som föräldrarna, gemensamt totat ihop. Jag kan bara inte köpa det.

Stackars barn

Hat, misstro, rädsla. Man kommer inte så långt med det ändå. Det visar morden, tycker det finns något att lära av det ständigt. En viss ödmjukhet skadar inte inför andras livsöden. Även mördare hade varit betjänta av trevligare liv. Jag avundas dem inte. Bara minsta försök att tänka sig in i mördarens sista stund är så ohygglig, det går inte. Ingen kan ta ifrån Oskar att han var far, författare, professor-nästan, bror, son. Han var allt det. Och en mördare. Ohyggligt igen! Var och en får tänka runt det här som de orkar med. Tror att de anhöriga behöver vårda minnet och inte har någon nytta av omgivningens hat.

Det finns säkert förtvivlade mördare också.

Dödssättet är fullständigt vedervärdigt och det verkar som om de ger upp tvärt, döttrarnas diagnoser verkar vara själva triggern. Första dotterns diagnos innebär sökande efter bot, behandling, aktiv medverkan. Det går väl upp för dem vad ME innebär, inte är botbart och som medför en svår livssituation, en stor livsförändring. När andra dottern får diagnosen är det som om det är nog.
Jag ser inte bara s.k "altruism" i händelsen. De ville säkert eliminera deras lidande, de älskade garanterad barnen - ett fullständigt bias är det oavsett, ett kognitivt feltänk. Jag anser dock att det krävs nåt mer och det kan röra sig om en personlighet med stort fokus på prestige och framgång, överkrav, där "misslyckanden" inte är accepterade och med en bristande problemlösningsförmåga blir resultatet blir fatalt.
Att de ser sig fångade i en situation som anses som en total personlig katastrof - en så stor livsförändring att livet inte anses värt att leva.
Jag ser även en egoistisk komponent, en skev verklighetsuppfattning som har med nåt syndrom att göra. Att två normala föräldrar, högutbildade skulle bli lika deprimerade och utmattade samtidigt tror jag inte ett smack på. Det är heller inte på nivå att jämföra med att överväga självmord som enskild person - det är välövervägt mord på sina döttrar.
Jag har en felkänsla, att det saknas nåt i det hela och jag tror det är att de själva (eller nån av dem) inte är diagnostiserade, att nån part blir lika övertygad att det är det bästa (samverkan och samförstånd) att de dör allihopa som den ultimata lösningen.
Jag hoppas till och med att det är så för att övriga barn inte ska somna i sin egen säng, rädda för sina föräldrar om de blir sjuka - för jag tror tyvärr även att en sådan här händelse kan skapa väldiga funderingar i huvudet på ett barn. Jag hoppas den frågan också är med i beräkningen i skolor och hos andra aktörer i samhället ner till familjenivå:
Att problemet i huvudsak är just dessa föräldrar.