Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag fick en tankeställare av din berättelse om psykotisk hälsoångest. ME hos två barn skulle verkligen kunna vara en sjukdom som triggar igång detta hos en sårbar förälder. Särskilt om man då inte har en stabil, relationellt stark och empatisk partner som kunde utgöra en neutraliserande verklighetsanpassande motpart. Kanske blev O rent av smittad av H, en variant av Folie à deux kopplat till Hs vanföreställningar kring flickornas tillstånd? Och fanns inte heller sjukvården där som ett vettigt stöd ökade dessutom belastningen på de redan sargade föräldrarna. Till slut fanns bara barmhärtighetsmordet kvar som lösning på barnens plågor av bibliska mått som aldrig någonsin skulle upphöra. Vem vill inte rädda sina barn från djävulens käftar, kosta vad det kosta vill.

Nej inte alls och det är just det. Med deras iskalla planerande att genomföra morden, bekräftat genom testamente och avskedsbrev, kan man säga att de såg väldigt lättvindigt på den saken. Särskilt om de skulle ha varit uppfyllda av kärlek och barmhärtighet. Det håller helt enkelt inte.

I denna artikel lyfter man upp vanliga skäl till att föräldrar dödar sina barn. Det första man tar upp är barmhärtighetsmord.

Citat:

1. Altrusim och barmhärtighetsmord
Barnet är allvarligt sjukt och föräldern upplever sig göra en välgärning genom att döda det.

Som exempel på denna typ av barnamord tas just föreliggande fall upp.

Vi vet ju inte om planerandet var iskallt. Dom kanske grät och skrek sej genom nätterna. Det påstods att O gick ner i vikt och såg tärd ut så helt iskallt kan det knappast ha varit.

Tankeställare ? Jag tror du drabbats av en fördröjd mental retardation, jag. Koks kan hjälpa, för stunden - prova.

Mördandet av barnen bör ses som en händelse i sig. Självmorden, skammen, hos föräldrarna för sig.

Edit: Artikeln du refererar till har jag länkat till för mer än ett halvår sen. Inget fel i sig, dock. Den tål att läsas igen.

Jag skulle säga att föräldrarna efter att de utförde sina barmhärtighetsmord valde att ta livet av sig. De bör ha planerat detta parallellt med morden på barnen.

Det är fullt möjligt - jag är inte så insatt i barnamördande.........

Tack för ditt / dina svar. Inför resten av natten och morgondagen kanske du skulle kunna redogöra för hur dylika mord, som du själv nämner, fås att begås av två....

Alltså: Inte utav bara en mördare, utan två....

Jag kojjar

Som du beskriver det så håller det inte. Men det beror på att du inte förmår mentalisera (i detta fallet). Du överför i stället dina egna känslor till föräldrarna. Du saknar enkelt uttryckt förmågan att förstå att en människa som står brevid dig kan svettas samtidigt som du fryser.

En annan människas planerande måste inte vara iskallt, det kan vara desperat eller förtvivlat. Ett beslut måste inte vara lättvindigt, det kan vara otillfredställande och påtvingat. För att förstå detta krävs förmåga till mentalisering, att man inte bedömer en människa efter sina känslor utan försöker kliva in i den andra människans känslovärd. Skillnaden kan beskrivas med hur man till exempel bemöter ett ledset barn.

Man kan välja att möta barnet med utgångspunkt från sina egna känslor:

1. ”Det där är väl inget att vara ledsen för, det kunde ha varit värre!”
2. ”Jag förstår att du är ledsen, berätta hur du känner?”


Om man försöker förstå föräldrarnas känslor så inser man att ett påtvingat beslut som fattas av kärlek kan vara mer förtvivlat än lättvindigt.

Jag säger inte att det är så, om föräldrarna båda skulle ha drabbats av en samtidig psykos med förvrängd verklighetsuppfattning så råder andra förklaringsmodeller. Men den dagen, den sorgen. Det vi vet nu pekar inte ditåt, möjligen kan man som några skriver ana en psykotisk hälsoångest förstärkt av både allvarlig sjukdom hos H och A+M. Då kan den psykiska påfrestningen kanske ha ”multiplicerats i stället för adderats” och skapat en känsla av mörker och förtvivlan som slukade även O. Han bör rimligen haft en inbyggd sårbarhet i sig för detta. Det kan vara denna ”omanliga” sårbarhet som gör att omgivningen inte är så fördömande som vissa önskar.

Man känner instinktivt (genom mentalisering) att han var snäll och känslig och gick under av trycket. Det är den bilden som framkommer av de beskrivningar som finns. Men för att förstå detta så måste man se bortom sina egna könsstereotypa föreställningar och föreställa sig en man som älskar sin fru och sina barn bortom allt och inte kan tänka sig att leva utan dem.

Jag tror (genom min mentalisering som självklart inte är objektiv-det sker alltid en spegling av en själv) att det är kombinationen av dessa personligheter som ledde till det ödestigra beslutet, som hade kunnat förhindras om vården hade haft rutiner och ett respektfullt bemötande som hade gjort att föräldrarna hade kunnat berätta om sina känslor med någon. Men vi har sett i denna tråden hur vissa inom vården ser denna sjukdom som påhittad samtidigt som man tror att framgångsrika och ”förmögna” människor skulle ha bättre förmågor att hantra livets motgångar än andra.

Just så! Att se sina barn i ögonen, laga mat till dem, prata med dem om ditt och datt, trösta dem etc. medan man planerar att utplåna hela familjen. Att spela att man älskar dem och vill göra allt för dem medan man går omkring och planerar att ta livet av dem för att de inte duger till att ge sina föräldrar "livskvalitet". Man kan undra hur föräldrarnas dubbelspel påverkade barnens livskvalitet och symtom. Om det är riktigt att de spelade in en video ger det extra obehagliga associationer till seriemördare och andra riktigt felskruvade individers tänkande och handlande när de mördar sina offer. Enbart testamentet och avskedsbrevet visar på ett iskallt och rationellt planerat och genomfört dåd. Jag kan inte se något försonande i det OH alt. HB eller båda tillsammans gjorde mot barnen utifrån de fakta som offentliggjorts.

Det har inte offentliggjorts några fakta med syfte att framställa tragedin vare sig åt ena eller andra hållet. Jag tror rent av att polisen var extremt noga med att inte göra detta. Men att det var planerat och i samförstånd ville man vara tydlig med. Domar, straff och försoningar får andra hantera, det har aldrig varit polisens uppdrag.

I detta fallet så är det förmodligen bortom mänsklig juridiktion men absolut, definitivt bortom Flashbacks. Försoning eller fördömande är i detta fall helt individuellt baserat på hur man speglar in sina egna känslor och erfarenheter i händelsen. Det finns inte en sanning och ett rätt. Det är upp till var och en att utifrån sina egna förmågor ta ställning till vad man subjektivt tycker. Men man tillmäter sig övernaturliga krafter om man tycker och tänker att alla måste dela ens fantasi, för det är där vi är idag. Vi har alla en egen privat fantasi om vad som hände baserad på gissningar av vad som hände. Sen använder vi våra egna attityder, åsikter, fördomar och värderingar för att tala om ifall det vi tror hände var begripligt och rimligt eller obegripligt och orimligt.

Det är tankelekar och imaginära rollspel - inget annat. Somliga har ett behov att demonstrera sin kunskap i sjukvård, andra sin kapacitet att mentalisera, några använder sina egna erfarenheter av vård och sjukdom, somliga sin religion andra visar sin humor. Men i slutändan är det vad vi bär inom oss som avgör vad vi känner, inga jävla fakta.

Att inbilla sig själv att man förhåller sig till händelsen utifrån fakta är uttryck för okunskap och självbedrägeri, inget annat!

Precis... Att som frisk förälder stå emot någon som under lång tid har en skev verklighetsuppfattning är inte lätt. Medberoende kan dyka upp snabbt eller byggas upp gradvis, i takt med att en egen utbrändhet eller depression utvecklads och i takt med att flickorna blev sjukare.