Citat:
Ursprungligen postat av
Rumbledoll
Att två föräldrar gemensamt bestämmer sig för att mörda sina barn som enlig dessa föräldrar är så sjuka så ingen framtid finns??? 11 och 14 år!!! Skulle bra gärna vilja möta den läkare som givit dessa diagnoser och därmed släckt allt hopp! Jag tror inte att den läkaren finns.
Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Det finns läkare som ger diagnoser som släcker allt hopp. Varje dag och till patienter i alla åldrar. Det dör barn i cancer och andra obotliga sjukdomar. Tror du att dessa läkare är monster som njuter av det? Borde dom ljuga i stället?
Ingen läkare skulle dock beskriva en sjukdom som dödlig om den inte är det.
Man kan dö av astma - men ingen barnläkare skulle informera om detta när en unge får en astmadiagnos. Man skulle göra allt för att normalisera barnets liv, beskriva hur bra det går att leva så normalt som möjligt med mediciner. Detsamma om ett barn får diabetes, kronisk tarminflammation, reumatism, epelepsi mm
Oavsett vilken sjukdom töserna kan ha haft skulle de väl antagligen inte båda dött av sjukdomen det kommande året/åren. Då hade man nog inte kämpat med hemundervisningen och diskuterat gymnasieplaner.
* 1.Antingen var töserna dödssjuka - då borde minst en förälder tagit hand om dem dagtid, gjort det bästa och underbaraste man kunde för dem den återstående tiden. Och kanske skippat en del hemundervisning.
* 2.Eller så var de mycket svårt handikappande sjuka men inte dödssjuka - då stämmer inte vittnesmål om shopping, skolavslutning och goda skolprestationer.
* 3. Eller så var de inte dödssjuka eller svårt sjuka - då finns det ingen bäring i avskedsbrevet.
* 4. Eller så var de sjuka utan att det syntes utanpå eller skulle leda till döden, men de orkade inte så mycket. Då letar man med ljus och lyckta och blir förtvivlad när ens egen sekteristiska församling behandlar döttrarnas åkomma skuldbeläggande och skamfyllt. Då finns det också viss bäring i avskedsbrevet.
Jag tror som du ”Armstark” - det är svårt att släppa SC-spåret.
Lutar mest åt Nr 4.