Det ÄR jobbigt att inte få sova, vare sig det gäller valpar eller bebisar! Men denna lilla valp är så liten ännu att det i mitt tycke inte är något att oroa sig för. Ge det ett par månader till så tror jag ni knappt minns detta sen, man brukar lustigt nog glömma fort. Jag har haft flera valpar,som betett sig som er gör, "kollar läget"och visst blir man trött, men som sagt, det går över. Är ni fler i familjen så kanske ni kan turas om? Någon sover med valpen och nån sover i annat rum kanske. En valp sover ju många timmar per dygn och det är inte konstigt att den blir lite snurrig och undrar om det inte är dags för matte och husse att vakna snart. Om ett tag så kommer den veta att nu är det natt, nu sover vi. Tycker faktiskt att man redan nu när de är valpar kan säga att " nu är det natten, nu sover vi" varje gång den ska sova/sova vidare efter fästning, det blir en rutin och ett sätt att senare ha en hund som vet att natten betyder att nu ska vi sova.
Dock vill jag bemöta vad andra skrivit i tråden. Hundar är flockdjur och att inte låta en liten valp få tillgång till sovrummet där hela hennes nya flock sover/befinner sig är rent elakt. Hon/han har levt sina första åtta veckor tätt tillsammans med sina syskon, och det är den största omställning man kan tänka sig att nu bo "själv".
Att motionera en liten valp trött ska man heller inte göra (det lät som du som skrev tråden redan hade koll på det, men jag känner att jag vill påpeka detta så att inte nån annan tror att man ska det), att gå en sen och jättelång promenad för att trötta ut hunden som nån tipsade om är alltså inte lämpligt. En sån liten hund ska inte gå några regelrätta promenader alls, bara lite "koppelträning" och aktiveringsturer för att möta stora världen. Man brukar prata om att man upp till ett år inte ska gå några längre turer, men det där får man ju känna in lite. Speciellt om man som ni har en ras som har lätt att få ledproblem är det ju viktigt att man t.ex. bär den i trappor så länge det går, inte rastar för hårt, osv.
Att aktivera mentalt är det däremot helt ok att göra tidigt, kanske lägga ett liten godisspår och låta hunden få prova? Att få använda nosen tröttar ut vovven på ett bra sätt. Fler aktiveringstips kan vara att lägga en godisbit i en petflaska (ta bort allt som den kan skada sig på såklart) eller aktiveringsleksaker av olika slag.
Vet inte riktigt hur ni har det med sovarrangemanget, men vi brukar göra så att redan när valpen kommer till oss så ställer vi hans bädd på ena sidan vår säng, alltså precis bredvid min sovplats, och ramar in med kompostgaller eller en mycket stor låda (vi har hundar av större ras). Så på natten när han vaknar har jag bara stuckit ner handen i "inhänganden" och har då snabbt kunnat märka av om valpen fortfarande gnyr och jag då ska ut med honom eller om han bara vill kolla läget och då brukar han lugna sig när han känner att jag är där med min hand. Då slipper man gå upp " i onödan", valpen lär sig att vi finns där men att han ska ligga kvar och sova vidare.
Nu vet jag inte om det blir konstigt om ni inte gjort det tidigare, vi har alltid kört det redan från första natten att de sover nedanför sängen och vi har handen/armen där, men kanske värt att prova att göra en sån begränsning av utrymmet? Bara se till att den av er som har valpen på sin sida ändå vaknar hyfsat lätt av att den gnäller. För en hund är det det värsta som kan hända att hon tvingas kissa i sin säng så det ska man ju inte utsätta den för om den vaknar kissnödig och inte kan ta sig därifrån.
Detta brukar funka bra för oss, förutom med vår nuvarande pojk. Han var en stadig bit redan som valp så han välte helt sonika sin "inhägnad" och la sig under sängen istället. Han var å andra sidan en sån där "dröm" som i stort sett rumsrenhetstränade sig själv och sov hela nätterna på nästan en gång (vi fick igen det sen när han blev en odräglig tonåring, haha). Men det är enligt min erfarenhet betydligt vanligare att det tar betydligt längre tid för en valp att sova hela nätterna igenom, osv.
Om det framöver inte funkar ändå så tycker jag att ni ska ta kontakt med en vettig hundinstruktör/beteendevetare inom hund (har ni en bra veterinär så kanske den kan rekommendera, eller så frågar ni på lokala brukshundsklubben, de brukar ha koll på vilka som finns i området och är värda att tipsa om), På flashback kommer du få nittioelva olika råd, en del kanske rent av skadliga, och du vill ju ha en bra relation till din hund såklart, vilket du bygger nu. Jag tycker dock att du ska stå ut ett tag till även om det känns tufft. Med små valpar kan det gå snabbt och plötsligt har den mognat och fattar att man sover på kvällen. Jag är själv inte så förtjust i valptiden, älskar när de blir vuxna och "vettiga", men man glömmer ju som tur är rätt fort hur jobbigt det var. Lycka till!
